Problem med sköldkörteln? Del 10

Din VC-läkare har fel. Du är inte alls hypokondrisk och reumatologen har förmodligen helt rätt. Hypo är så "underbar" i det att man kan få en provkarta på alla autoimmuna sjukdomar som finns. Jag har haft nästan hela rasket, vandrande smärta i kroppen (fibromyalgi), smärta i leder (reumatism) och skorvbildning med röda fläckar (psoreasis).

Det jag sluppit är diabetes och vitiligo (fast jag blev testad för diabetes eftersom det finns en förhöjd risk när man har en autoimmun sjukdom redan).

Om du inte är symptomfri så är du inte bra, så enkelt är det och din medicinering behöver ställas in bättre. Byt läkare istället för att stånga pannan blodig.

*styrkekramar*

Ja tänk om jag vetat att jag borde varit vaksam när jag började pendla i vikt och så där för mer än 10 år sedan... Jag har ju på min mammas sida en förfärlig mängd släktingar med autoimmuna sjukdomar. Mest reumatism men det finns diabetes också. Min mamma fick vitiligo när hon var runt 40 och sedan för några år sedan konstaterades det att hon drabbats av Hyperthyreos efter klimakteriet. Men jag hade ingen aning om att man har förhöjd risk för att få en autoimmun sjukdom om det finns i släkten, speciellt hos föräldrarna!

Det är inte så lätt att hitta en allmänläkare som faktiskt lyssnar och är villig att släppa in patienten i behandlingen men några finns det ju. Jag ska på jakt efter att bebben är född eftersom min tidigare husläkare slutat och min taktik kommer att vara att berätta att jag inte tänker bara acceptera sk "bra värden" utan värden som passar mig. Jag vill vara delaktig i min behandling så att jag kan få leva ett bra liv trots min sjukdom. Dessutom har jag turen att veta att jag mår jättebra när jag ligger på vissa värden eftersom jag testat det nu under graviditeten när jag fått gå hos en Endokrinolog. Jag trycktes ner ordentligt mot undre gränsen och mådde helt plötsligt fantastiskt bra; så bra har jag inte mått på år.

Det är bara så jobbigt att behöva vara envis och inte ge sig när man inte mår bra. Nu är det lättare eftersom jag mår så mycket bättre. Att känna sig deppig och allmänt initiativlös som jag gjorde innan gör det så mycket jobbigare. Jag insåg iaf mina begränsningar och att det kunde vara vettigt att ta med mig min Darling på läkarbesök som både kunde lyssna när jag tappade tråden och påminna mig om sådant jag behövde ta upp och diskutera.

Men ge inte upp! Får man väl rätt på sina värden så får man ju tillbaka livet!

Alltså, jag blir så ledsen när jag läser vad din läkare säger för det visar ju att han inte har någon koll alls! Läs listan som finns på här: thyroid.se/content.php&CatID=3 och du kommer att känna igen dig i mycket. Din läkare skulle kunna börja med att läsa på i FASS om Hypothyreos till att börja med eftersom han inte verkar veta ett skvatt om sjukdomen.

Detta är tyvärr inte ovanligt och på sätt och vis kan jag förstå att de inte kan kunna allt, men då kanske det är en idé att läsa på lite? Jag är rätt övertygad om att det handlar om prestige också, rädslan att framstå som en dålig läkare om man erkänner att man faktiskt inte vet till 100 %. Man _ska_ vara allvetande som läkare, även om det inte finns en människa i världen som kan vara det.

Ang. min vikt så hände ingenting förrän jag kommit ner riktigt ordentligt i mina TSH-värden. Jag var under 1.0 när det äntligen vände. Nu har jag spontant gått ner 4 - 4,5 kilo ungefär (jag mäter rumpan och de måtten visar att jag gått ner - dessutom har jag gått ner 0,5 kilo sedan inskrivningen). Jag orkar äta igen så det är inte så att jag svälter mig precis. Tvärt om, jag äter bättre än på flera år.

Men det är väl så att när ämnesomsättningen väl fungerar igen och jag är piggare så smyger kilona av på samma sätt som de smög på mig utan att jag i mig själv gör något. Dessutom har jag en sisådär 20 kilo kvar att ta av så jag är inte särskilt orolig att det är så här nu att jag gått ner lite. Nu under v 20 till v 30 kan det mycket väl bli så att jag börjar gå upp eftersom det är då man verkligen ökar på grund av bebben. Vi får se vad som händer.

Soffeli skrev 2008-09-03 09:23:48 följande:

Jag funderade på det men de är lite dyra och vi har det inte så fett just nu så det slutade med att jag köpte ett par bra gympaskor, ett par stavar och en billig mp3-spelare istället. Jag gör som jag brukar helt enkelt, biter ihop tänderna och trotsar regn och rusk... Tyvärr så fick jag en jäkla dipp i järnvärdet så nu har jag inte gått på 2 veckor drygt (ett tag flåsade jag ju så in i vassen att jag inte kunde gå uppför över huvud taget ens långsamt utan att behöva stanna) men det har vänt nu så jag kommer att ge mig på dem igen.

Jag brukar gå 1 timme (har en runda så skulle det ta längre tid senare när magen blir tyngre så kommer jag fortfarande att gå lika långt iaf) i en så rask takt som det känns bekvämt. Det gör jag i två dagar och sedan vilar jag en dag. Jag använder också en stegräknare och försöker få till ett snitt på 12000 steg om dagen (antal steg i veckan utslaget på 7).

Jag är ju egentligen van att röra på mig rätt ordentligt så det här är ju småpotatis jämfört med när jag jobbade t ex. Trädgårdsjobb och cykeltransport till och från jobbet gör ju att man får röra på sig en hel del och då är ju lite powerwalk med stavar och 12000 steg om dagen rätt... futtigt. *skrattar* Men det gör ju att jag kommer igång igen och det är det viktiga.

Flera av de symptom du kryssat är ju symptom som är samma för hyper och hypo så det är ju inte så konstigt att det finns kryss på båda ställena.

Det sägs att det ska vara ovanligt med pendlare men hur det är med det egentligen vet jag inte. Förhoppningsvis kan blodprover ge svar på hur det står till egentligen. Jag har också varit pendlare men det var tydligt när produktionen ökade och när den sjönk. Min sköldis har hållit på att krångla i åratal men svängningarna var långsamma och rätt tydligt urskiljbara.

Jag hoppas du får bra hjälp!

Pucko Duffy: Väldigt bra råd! Speciellt som en av specialiteterna med de här sjukdomarna är just att minnas dåligt och tappa tråden och så där.

Jag skulle vilja tillägga att om det går så ta med dig en anhörig som kan vara med och lyssna och påminna om det är något man pratat om som man kanske skulle fråga om. Ibland går man ifrån läkaren och har missat hälften av vad som sagts och då är det bra att någon annan också varit med och kan friska upp minnet.

Dessutom är det ju så att det inte alltid är så att man själv reagerar på om man blir negligerad eller avfärdad. Det kan ta ett tag innan man fattar att något inte stämmer. Anhöriga däremot är oftast bra mycket mera lyhörda för sådana saker och andra konstigheter som kan dyka upp. Det kan göra hela skillnaden mellan att stånga pannan blodig eller faktiskt byta och få hjälp att en anhörig påpekar att det här ska du inte behöva tåla.

Jo jag tycker nog mest att det liknar Hypo jag också. Har du bett att få ut din journal för att titta på värdena? Det kan vara så att du ligger på gränsen till Hypo och att det är därför du blir avfärdad. TSHs sk referensvärden ska ligga på 0,4-4,0 (ungefär, det kan slå liiite beroende på vilket labb som testar men i princip är det så) och T4 ska vara mellan 12-22.

Sedan finns det T3 också som kan vara värt att titta på. Om det är lågt men alla andra värden är bra så ska du behandlas ändå för att få upp T3. T3 ska ligga inom 3,6-6,3 men många mår inte så bra om de ligger i det nedre spannet.

Sedan finns det en faktor till och det är antikropparna. Har man Hyper kollar man TRAK och vid Hypo kollar man TPO. Är de höga så kommer man inte att må bra om man är obehandlad. Om du nu har höga antikroppstal och du ligger på låt säga TSH 3,5 och T4 12 så kommer du troligtvis att ha Hypo-symptom.

För friska kvinnor så ligger TSH på runt 2,0 och man ska ner dit åtminstone för att må bättre. Har man antikroppar och har värden som är på väg åt Hypo-hållet så är det troligt att du har eller håller på att utveckla Hashimotos och då bör TSH tryckas ner väldigt långt, under 1,0 och T4 högt, upp mot 22.

Och förlåt en förkyld bomullshjärna som skriver fel på användarnamn... Det är ju Buffy och inte Duffy...

Jo iofs... men det var väl nåt freudianskt eller nåt som slog till i snorhjärnan...

Men vad är dina värden egentligen? Fick du reda på vad du faktiskt har för TSH? Och varför kollades inte T4 från början? De två brukar man alltid kolla ihop. Och antikroppar bör man också kolla. Återigen, begär ut din journal så du får veta vad det står egentligen.

Sen måste jag säga att jag tycker att det är svagt att avfärda någon med orden du är hypokondrisk. Fast som sagt, det fick jag också höra när jag först var nydiagnostiserad av en annan läkare än den som ställt diagnosen. "Det är nog utmattningsdepression" sa han. Det fick en vän till mig också höra när hon hade Hyper och var jättedålig. "Du mår nog inte så psykiskt bra. Vill du psykofarmaka?"

Vad är det med läkare och avfärda kvinnor i sjukvården?

Det där med kalcium och kalk vet jag inte så mycket om men TSH och T4 brukar man ta ihop eftersom de berättar hur läget egentligen ser ut, mycket mer än att bara ta TSH.

Tyroxin, kallat T4, är den inaktiva formen av sköldkörtelhormon. I kroppens vävnader omvandlas T4 till T3 (trijodtyronin), vilket styr ämnesomsättning, proteinomsättning och fettförbränning. Därför är det en viktig sak att kolla hur T4-nivån ser ut. Är den låg så betyder det att omvandlingsprocessen inte fungerar som den ska. Så kan det vara även om TSH ligger runt 4,0.

Generellt så är det så att ju högre TSH man har desto lägre är T4 (och också T3), men TSH kan ändras väldigt snabbt till det bättre eller till det sämre beroende på hur sköldkörteln fungerar och/eller hur man svarar på medicinering.

Antikroppar bör man också kolla eftersom de kan påverka hur man mår. Det finns vissa som har antikroppar utan att vara sjuka men det vanliga är att man inte mår så bra när man har förhöjda värden på dem.

Jag tycker inte du ska acceptera ett svar som "dina värden är bra". Eftersom de inte ens vill ta de prover man bör verkar de heller inte ha någon vidare koll, vilket tyvärr inte är ovanligt hos husläkare. Begär ut din journal. De kan inte neka dig detta även om det finns de som försöker.

En anledning till varför de förmodligen inte tagit de prover de bör är förmodligen att varje undersökning, varje prov kostar och VC försöker hela tiden hålla sina kostnader nere. Kostnadsintensiva patienter är ett besvär och man bör försöka få dem "färdigbehandlade" så snabbt det går.

Även om det inte är en sköldkörtelrubbning du har så tycker jag att du har rätt till att bli behandlad med respekt iaf och inte bli avfärdad som hypokondriker. Men innan de tagit TSH, T4 och antikroppar på dig och du vet de exakta värdena på dessa tycker jag att man kan avfärda Hypo-teorin.

Det är ju så att det finns de som blivit avfärdade med att värdena ser bra ut som ligger precis runt 4,0 i TSH och som visat sig ha höga värden på TPO-antikroppar när man kollat dessa. Då är det oftast bara en tidsfråga innan TSH barkar iväg uppåt. Men eftersom VC-läkare ofta slaviskt går på referensvärdena så kan man få leva länge med Hypo-symtom utan att en VC-läkare tycker att man har Hypo. Samma sak för de som har Hyper.

Personligen hade jag nog redan nu bytt läkare. En som kläckt ur sig hypokondrikerkommentaren kommer ändå aldrig att vara till någon nytta.