När "glömmer" barnet sitt modersmål?

Vår son var 13 mån när vi fick honom i Vietnam.  (Är idag 1 år och 10 mån). Han kunde inte prata vietamesiska men han förstod mycket av vad de sade på barnhemmet. Vi var i landet i två veckor innan vi kom hem. Under tiden på hotellet kunde vi säga namnet på en lek på vietnamesiska och så gjorde han de rörelserna men när vi provade när vi kommit hem så fattade han inte vad vi sade. Han har inte hört vietnamesiska sedan vi kom hem förrän för några veckor sedan och han reagerade inte alls. Jag tycker inte det är konstigt alls. Vår son pratar inte många svenska ord än så länge heller, han förstår i princip allt vi säger och han säger nya ord varje dag, det går sakta men säkert framåt även med orden med andra ord. Han pratar i ett, är aldrig tyst men det är hans eget "bebisspråk" som vi kallar det.

Det är inget konstigt i att man glömmer sitt ursprungsspråk och minnen när man är så liten, i vår sons fall och i mitt eget (och makens) så minns vi ju ingenting eftersom vi var så små när vi kom till Sverige men är man 2,5 eller mer så minns man ju mer, min bror var 2,5 år när han kom och han kom ihåg en tid saker som hänt honom innan men det försvann rätt fort och det var endast foton som fick honom att minnas saker ett tag till. Man blir ju en del av den miljö man lever i efter hemkomst och jag tycker det är bra. Minnena försvinner men de kort man har kan ju bli väldigt viktiga för en i så fall. En förutsättning för att bevara ett språk är ju att någon i ens närhet pratar det språket med en i princip varje dag annars är det väl i stort sätt omöjligt att kunna bevara det när man lär sig svenska samtidigt. Bara mina tankar kring detta Ens bakgrund och födelseland finns alltid med mig ibland mer och ibland mindre men jag har alltid varit stolt över vad jag kommer ifrån. Vi ser fram emot den dag då det känns som ett bra läge att göra en återresa till Vietnam (om sonen vill) för att fräscha upp minnen för oss alla Att ha vänner som hämtat barn från samma ställe eller land kan ju också i vissa fall vara mycket betydande även om barnen säkert om några år kanske inte tycker att det är lika speciellt som vi föräldrar men då har de kanske blivit vänner och vill träffas av den anledningen, inte bara för att de råkar komma från samma ställe och dela erfarenheten att vara adopterad