blev du stoppad?

Jag fick mina första täta SD 1 oktober (25+6), fick bricanyltabletter vid akutbesök på FL och sjukskrev mig själv från jobbet ett par dagar, jobbade sedan som vanligt. Hade tid för tillväxt-UL pga diabetes 10 oktober (26+0) då samma läkare jobbade. Han gjorde ett VUL efter vanliga ULet eftersom jag bad om det. Hade 17mm kvar av tappen och var 1,5cm öppen. Blev inlagd, fick äta tabletter och de gav sprutor när jag kände några SD. VUL den 13e visade att situationen var oförändrad och de gav full kur Kortison. Flögs till NUS i Umeå den 14/10 där jag först fick sprutor ett dygn, sedan dropp med magnesium och betablockerare i 48 timmar eftersom VUL ännu visade oförändrad status, jag hade ganska många SD då. Efter droppet sattes ut morgonen 17/10 fick jag väldigt många SD, fick då sprutor en gång i timmen för att häva. Gjorde 3D UL samma morgon, flödesmätningar och viktuppskattning, fick veta att vi väntade en pojke. Han föddes sedan på natten till den 18e.

Så här i efterhand kan man konstatera att det är verkningslöst med bricanyltabletter, det ges inte på så många ställen längre eftersom det mer maskerar sammandragningarna men ändå kan ge påverkan. Jag blev heller inte sjukskriven eller fick några råd om vila av läkaren, han tyckte jag skulle köra på som vanligt. Inte förrän jag kom till NUS blev jag beordrad sängläge, på mitt hemsjukhus tyckte de att jag kunde hämta mat själv och duscha/gå på toa som vanligt. Jag har tidigare förlorat ett barn i magen på grund av förtidigt värkarbete (v20) och är glad att det gick så långt ändå denna gång. Vi kommer inte försöka oss på fler barn som det ser ut nu.

1355 gram och 40 cm, helt normalstor för sin vecka Jag hade också droppet ett par timmar kortare än beräknat, fick inflammation i handleden så hela handen blev röd och svullen, skrek av smärta på natten innan. Inte kul! Dock är jag inte spruträdd, så sprutorna gick ganska bra, tyckte det var värre när de stack sonen, han blev också opererad tre gånger de första dygnen, det var hemskt! Då hade jag verkligen ångest över att jag inte stått ut med smärtan från inflammationen, fast det är ju ingen garanti att de där två timmarna till som droppet skulle sitta skulle gett någon större verkan.

För mig är också försvagad livmodertapp en teori, jag fick cerklage men flera infektioner gjorde att de fick ta bort cerklaget tidigt. Inget hände då, utan det var först när jag fick starka sammandragningar som det blev påverkan.

Och det är samma som för morotsstavar, att det i princip är garanterat att alla mina graviditeter kommer att sluta för tidigt, men det finns ingen exakt diagnos på mitt fel även om de starkt misstänker antingen cervixinsuffiens, men även missbildningar inuti livmodern finns med på misstankelistan.

Jag ser mig själv ligga på en sån där divan och bli matad med vindruvor av min sambo om jag blir gravid igen Skämt åsido, vi kommer inte försöka få fler barn, skulle en olycka hända så kommer de i första hand prova med cerklage igen, om det inte fungerar så blir det väl ryggläge större delen av graviditeten med förhoppning om att det är ansträngningar och stress som är utlösande faktorer för mina SD.