Pappa med förlossningsdepression

Hej.
Jobbigt de där. Själv är jag ensamstående till en son på 4 månader. Hans pappa lämnade oss i graviditeten. Han kommer och går, han ville ha barn från början men sen "ångrade" han sej när halva graviditeten hade gått och lämnade oss då. Han svek oss gång på gång och kom inte ens till förlossningen som han lovade samma dag som vi va där.
Han har erkänt att han va fruktansvärt rädd och att han är fortfarande. Han vill ha familjelivet men samtidigt kunna leva kvar i de livet med fester och allt roande. Men man kan inte både ha kakan och äta den.

Jag tror att han bör må bra själv först innan han kan få ett förhållande med barn att fungera. De är krävande och mår man själv inte bra så tär de på hela familjen.
Jag vet de för jag mår själv inte bra och får de inte att fungera. Del pga att jag mår dåligt och dels på att pappan vill roa sej isf att vara med oss.

De är en knepig och jobbig situation. Man får försöka prata så gott de går men känner man att man skulle ha de bättre och må bättre utan problemen och själv så ska man absolut inte vara kvar i förhållandet. Man klarar sej bra som ensamstående och ibland är de enda lösningen för att kunna må bra igen. Ta en paus från varandra så hanske han inser vad han hade och saknar er och kan då kanske ta tag i problemen på allvar.
De är värt ett försök.