Meningen med livet efter förlust av barn

Jga känner också igen mig. Jag har inte heller några barn i livet. Det stämmer nog att vår sorg är lika stor oavsett om man har barn tidigare eller inte. Jag tänker att det säkert finns saker som skiljer (liksom allas våra olika "bagage" och historier skiljer sig åt), men jag vet ju inte eftersom jag inte har att jämföra med. Men jag känner att jag dessutom får förklara för folk att jag är mamma. Och att inte alla tycker att det gills. För jag har ju inte haft vaknätter, bytt blöjor eller bekymrat mig över amning. Då gills det inte. Och nu är jag gravid igen. Jag har väldigt svårt att tro att det kan gå vägen, och om det gör det så är jag rädd för det med. Om jag får ett levande barn kommer jag ju verkligen fatta vad jag har förlorat, måste jag gå igenom en till sorg då? Sorgen som liksom vet vad den sörjer?

Meningen med livet vete sjutton vad det är. Men jag vet i alla fall att det blir lite lättare att andas med tiden, och till slut kanske livet överbevisar mig och blir värt att leva igen.