Hjälp! - Är min man en missbrukare av alkohol??

TS, det känns nästan som om du har erfarenhet av någon form av missbruk ifrån din barndom. Behöver inte vara alkohol utan kan också vara arbetsnarkomani, "religionsmissbruk" eller vad som helst. Anhöriga till missbrukare utvecklar ett medberoende och mitt intryck är att du har flera symptom på det. Ta inte det som någon negativ kritik utan det är bara ett konstaterande. Kontrollbehov är väl det mest typiska för medberoende. Det finns en bok i ämnet, "Flodhästen i vardagsrummet", skriven av Tommy Hellsten, som är mycket bra och som behandlar beteendemönster och orsaker till dem. Min fru har ett kraftigt medberoende, inte bara pga mig utan från sin uppväxt men hon vägrar tyvärr inse och erkänna det. Innan man erkänner ett beteende så är det också omöjligt att bearbeta det.

Din beskrivning av din man liknar det beteende jag hade innan det brakade utför rejält de sista 8-10 åren så även om han inte är beroende eller alkoholist så har han ett mönster som är värt att vara vaksam på. Det där med att vi "straffar" den som kontrollerar oss är ju naturligtvis mest ett sätt att hitta en ursäkt för att få dricka vår älskade alkohol.

Du håller allt flytande, är det enligt ditt mått på flytande eller hans eller ert gemensamma mått på vad flytande är? Jag känner igen även den delen. Min fru trodde att inget i hemmet skulle fungera om inte hon höll i rodret. Sanningen var att om jag höll i det så blev det efter min navigering och den höll inte måttet enligt min hustru. Det var(är) på hennes sätt som normen är baserad. Jag blir aldrig insläppt i beslutsprocessen när det gäller hemmets skötsel, ffa inte inredningsmässigt. Men även så enkla saker som städning måste kontrolleras så det sker på hennes sätt. Därför lämnar jag alltid kvar dammsugaren eftersom hon ändå gör om det efter mig om hon hittar ett dammkorn. Detta beteendet skapar också en frustration av att inte riktigt vara delaktig i ens egen familj och nästan ett utanförskap. Det föder också ett slags hat mot partnern, från båda håll tror jag, och det är inte fruktbart i längden utan nöter sönder förhållandet. Man måste hitta en nivå som är ok för båda parter.

Vi provade familjeterapi och det fungerade ganska bra tycker jag men det kräver också ett man erkänner vissa beteenden som måste förändras, vilket för min fru är oerhört svårt eftersom hon i princip inte har några defekter. Jag har förgäves försökt få min fru att gå på al-anons (AAs motsvarighet för anhöriga) möten för att bearbeta sin del i problemet. Men argumentet är att "det är inte hon som är sjuk och har gjort fel och behöver följaktligen inte rätta till något heller". Medberoende-problem kan vara precis lika svåra som missbruksproblem. Al-anon kan anhöriga gå på även om inte partnern deltar i något nykterhetsprogram utan det är till för att anhöriga ska få verktyg att förhålla sig till den drickande och för att få stöd av andra som varit i samma sits.

Min fru sa ofta att "om du bara sluta dricka så skulle allt bli bättre". Jag slutade dricka så småningom men allt blev inte bättre. Vi står i princip kvar på samma ställe med den skillnaden att jag är nykter idag. Jag sa ofta att "om du inte var så tjatig och kontrollerande, så skulle jag inte behöva dricka". Det var alltså två sidor av samma mynt, beroendemyntet. Vi hängde alltså upp skuldfrågan till det dåliga i förhållandet på den andre istället för att fokusera på det inom oss själva som vi kunde förändra. Att vi aldrig kunde förändra den andre förstod vi inte. Det blev ett långt inlägg och jag svävar ofta iväg i detta för det är intressant, för mig iallafall

Ja du TS, det skulle kunna varit jag som skrev din TS.............min sambo har exakt samma mönster som din man. Jag har tjatat och tjatat om och om igen på honom att han måste dra ner, men inget händer. Detta har resluterat i att jag som innan uppskattade att ta en öl eller en drink på helgen helt slutat dricka, som i protest liksom. Jag vet inte längre hur jag ska gå vidare, han VET att jag inte tycker om hans beteende men han ändrar det inte vilket får mig att tro att han definitivt har problem!

"-Någon gång i bland (genomsnitt varannan månad)blir han full på en av helgdagarna efter att jag har lagt mig. Somnar i soffan. Luktar alkohol dagen efter.

Inte så bra, men kan vara hans sätt att varva ner och fly bort en stund. (som sagt, inte så bra)

-Dricker flera gånger i veckan folköl, 3,5 procent. Mellan 1-3 halvliterburkar per gång.

Oj, det tycker jag inte är något att "bråka" om öht, 1-3 folkis är ingenting i mina ögon?!

-Reser periodvis i jobbet, dricker alltid ett par halvliter öl på restaurangen på kvällen. Hör i bland att han låter påverkad när vi pratar. han är då ensam.

Han kopplar förmodligen av det vardagliga stressiga livet när han reser och unnar sig då en öl eller två. Skulle jag inte anmärka på.

-På fester el andra sociala sammanhang är det alltid han som blir fullast. Han kan tom bli packad fast ingen annan är det.

Kan vara pinsamt kanske, men inget att tjafsa om heller tycker jag. Är det fest så är det.

-På semestern slinker det lätt ner två tre halvliter till lunchen, kanske på kvällen oxå (inte varje dag, men på semresorna...)

Ja, så gör nog de flesta på sina semestrar?!!

-Har någon gång tagit till alkoholen för att dämpa stress.

Se mitt första svar, samma sak här.

-Tex vid vår förlovningsmiddag på tu man hand drack han i ett högre tempo och blev rätt full. Jag blev jättebesviken efteråt.

Sånt kan hända alla, men inte så kul för dig, det förstår jag. (förstår säkert han också?!)

-tar han en whiskey på helgkvällen så är det inte en fyra utan en 8-10. Och i bland blir det två...

Jag tycker inte alls att han dricker för mycket eller oroväckande. Men det kan å andra sidan bero på att jag har ett umgänge som dricker alkohol i denna stil/mängd och det har kanske inte du?
Jag menar att ni inte är "jämnspelta" i detta, eller hur man nu ska säga.

Oj vad intressant att läsa de tre senaste inläggen!

Oxå orolig:
Skönt att höra vi är fler! Man känner sig inte lika ensam.

Tompavan:
Det du skriver påverkar mig mest här då det märks att du har egen erfarenhet av det. Och du har tagit dig igenom och funnit distansen, dvs du kan se klarsynt på saken.

Det finns många olika uppfattningar om vad som är "normalt" när det gäller alkohol. Själv har jag festat många gånger när jag var yngre (nu 35). Gillar även i dag att dricka vin/öl på helgen men känner i bland att lusten reduceras då maken dricker för mycket.

Det är som karraktären att sluta innan det gått för långt inte finns hos honom. Han har många gånger sagt själv att han har svårt med det och vill ha min hjälp då han är överens om att han tappar kontrollen. Även vid restaurangbesök där man tar en öl så tar han alltid fler än oss andra - även om han inte blir full dessa gånger. För det blir han inte. Men det är på nåt sätt som han alltid vill känna av det.

Din fru och jag har nog vissa likheter på ett sätt, men jag kontrollerar inte på det sättet att jag inte låter honom göra saker på sitt vis. Dammsuger han, städar upp efter maten, klär på barnen etc så gör han det på sitt vis. Lägger mig inte i eller kommenterar eller gör om det efteråt. Har tidigare varit rätt pedantisk av mig men har fått lägga ner ribban då vi har tre barn.

Att jag håller allt flytande - med det menar jag att jag håller i allt runt omkring barnen och även hemmet till viss del (maken kanske inte tycker likadant) packar barnens väskor, håller i myndighetskontakter, ansöker om plats till förskola, bäddar rent i sängarna, byter handukar, sköter mestadelen av tvätten. Men i det praktiska vardagliga arbetet är vi lika delaktiga. Nu är maken bortrest i genomsnitt en natt i veckan då hans anställning ser ut så. Jag har oxå tagit nästan all föräldrarledighet och med detta ligger jag ju "före" på nåt sätt. Mattider för barnen får jag dock i bland påminna maken om när jag är hemma.

Det finns inget religiöst eller någon direkt missbruksproblematik i min bakgrund. Dock har jag alltid haft svårt för min pappas drickande under min uppväxt. Han kunde bli onykter på fester och drack gärna drinkar på helgerna. I dag dricker han ganska mycket på helgerna vilket min mamma haft svårt att förlika sig med. Ett glas vin dricker han i bland som det vore mjölk.

Oj, jag har oxå lätt för att skriva om detta... långt inlägg.

Tompavan, ska jag bara låta makens alkoholkonsumtion vara tycker du? Att han får upptäcka konsekvenserna och så vidare. Grälen lär bli färre. Den där stora whiskeyn som han häller upp eller alkoholdoften dagen efter på morgonen. Ska jag bara låta det vara?

Så här ser jag på saken. Jag har inte läst hela tråden men vill ändå reflektera.
för mej är missbruk ett faktum när det ger negativa konsekvenser i vardagen.
alltså när du mår dåligt av att han dricker är ju det en konsekvens, eller??
tycker det räcker som argument. Respekterar han att du mår dåligt av hans drickande så skulle det inte vara ett problem.
Sen tycker jag att det visst finns tecken på missbruk när man använder så mycket.
Men nu är det oxå så att jag är överkänslig, näst intill nitisk när det kommer till alkohol. Det är så enkelt att gömma sej bakom det faktum att det är lagligt.
Hade detta handlat om vilken annan olaglig drog som helst så har det inte varit någon tvekan om missbruk förelåg.
Vad jag ser räcker det med att du mår dåligt av det för att han ska låta bli!!!
kram

Alltså det är svårt att säga det ena eller andra när det gäller hans konsumtion. Dels tycker jag inte att han dricker särskilt mycket. Dels tyder det du berättar på att det finns ett mönster i bakgrunden som kan utvecklas till ett beroende. Å andra sidan finns det ett problem eftersom du upplever det som ett problem, förmodligen ligger din syn på din fars drickande till grund för din oro och du vill inte att din man ska bli som din far. Något hos dig triggas när någon nära blir berusad, och du har obehag av det.

Jag tycker nog inte att du ska styra över att han dricker. Han smyger inte med det vilket är bra, men det kan bli så om han vill undvika konflikten som uppstår iom kontrollerandet. Om du ogillar att han dricker och i synnerhet om han blir berusad så håller jag nog fast vid att det är bäst med konsekvenser. Eftersom han, i mina ögon, inte är alkoholist så finns det ingen direkt anledning att dra för stora växlar med ultimatum om separation om han dricker men du kan klargöra att du inte gillar det men att det är ok att han dricker som han vill men att han får ta de konsekvenser du finner lämpliga. T ex att inte väcka honom om han ska upp tidigt efter en fest, att inte låta frukosten stå framme tills han masat sig upp, att inte acceptera om han ligger med huvudvärk dagen efter och inte kan göra det som behövs. Kung på kvällen, kung på dagen gäller. Om han dricker för mycket på fest så istället för att gnälla så kan du ignorera honom. Kommer inte på så många exempel, men du förstår hur jag menar tror jag. Alkoholdoften på morgonen är förmodligen lika eländig som smaken i munnen och en herre jag träffade hade sitt eget sovrum när han hade druckit whisky, frun uppskattade inte honom onykter och alkoholdoftande

Det mönster jag talar om är att han har svårt att sluta dricka om han väl har börjat. Det säger mig att han gillar berusningen. Inte att han gillar att bli plakat men att han vill må lite bättre med en öl till och till slut blir det den där för mycket. Som vanligt kan man nog tillägga, för vi som har svårt att ta bara en öl lär oss förmodligen aldrig att stoppa i tid, för när alkoholen kommer in så flyger omdömet och vi tror oss alltid att vara kapabla "denna gången". Ofta när det har gått överstyr några gånger så säger vi att vi ska byta sort, t ex från grogg till öl för att inte bli så berusade. Följden blir att vi dricker desto mer öl istället och ofta när vi blivit berusade så glömmer vi allt vi föresatt oss om att inte bli berusade och dricker grogg iallafall. Likadant som vi aldrig lär oss av våra majestätiska bakfyllor med löften dagen efter om att aldrig dricka igen; nästa dag/helg samma visa.

Sen kan jag väl säga att den som dricker någorlunda "normalt" en vanlig helgkväll dvs en halv flaska vin, en eller ett par ~4or whisky inte luktar särskilt mycket alkohol dagen efter. Det kan vara bra att ha i minnet. Luktar man alkohol dagen efter så har man fått i sig en hel del och bör ha varit ordentligt berusad, och att berusningen inte har gått över.

Tompavan:
Oj, det du skriver berör så!

Det är inte varje vecka han luktar alkohol dagen efter. Men det blir emmellanåt. Varje gång han är ute med jobbet (after work) ca en gång i månaden blir det alltid mycket. Det vet jag redan innan. han har även klubbträffar där de är ute som jag vet innan att det blir mycket. När han kommer hem på natten så är han rätt packad. Tar "sovmorgon" dagen efter från sitt jobb (han styr över sina egna tider där).

Sedan händer det ngn gång emmelanåt att han dricker så pass mycket här hemma en lörd kväll exempelvis att han luktar dagen efter. Men det är absolut inte varje helg/vecka.

Nu är min man så pass storväxt, att jag fattar att han tål mer än mig och att han kan dricka mer utan att känna av det.

Ja, han har svårt att dricka när han väl har börjat och han gillar berusningen men ej att bli plakat. Men så flyger omdömet i väg. Precis som du skriver. Suger åt mig alla råd som du ger mig.

Maken är en "storkonsument" av alkohol. Jag har bara så förbaskat svårt att förlika mig med det.

De senaste året har det i princip inte varit mer konsekvenser än hans huvudvärk dagen efter (och ngt smörpaket han glömt framme efter att ha gjort mackor på natten när han kom hem). Längre tillbaks har det varit mer som tex ett flyg vi höll på att missa på morgonen pga av honom.

Vill tillägga att han när han är påverkad lätt tänder till och blir kantig och stickig mot mig. han får vibbar som absolut är inbillade många gånger. I bland vet jag att de är befogade men långt i från alltid. Så vi tjafsar en del i bland under dessa tillfällen. har med tiden lärt mig att ligga lågt så att han inte går i gång på mig. Att hellre prata dagen efter.

Det finns ju någon regel att kvinnor inte bör dricka mer än 1,5 flaskor vin per vecka och män 2 flaskor vin för att inte hamna i risksonen. Min make ligger ofta över den gränsen per vecka.
Exempel:
Måndag: inget
Tisdag: Resa - 3 halvliter öl
Onsdag: Resa - 2 halvliter öl
Torsdag: inget
Fredag: 4 halvliter öl och 1-2 whiskey
Lördag: 3 folköl
Söndag: inget

En annan vecka reser han inget och då kanske det blir ett par folköl någon av de dagarna eller så dricker han inte alls. Så det varierar.

De dagar han inte dricker något luktar han aldrig alkohol.

En sak till... När han köper hem starköl så är det alltid 5,7 procentig (jag gissar att det beror på alkoholhalten). ute på restaurang ska han alltid ha den största ölen som finns.

Oj vad jag skriver här.... ett ämne som ligger mig nära.

Jag vet ärligt talat inte om jag kan kalla honom storkonsument. Inte på det du nämner som exempel. Hur mycket han dricker när han är borta kan du bara gissa, går inte att veta. Starköl är vanligen 5,2-5,7% så det är inget konstigt. Hade han druckit öl som är 7,2 eller över så hade det varit en annan sak. Jag tycker han dricker ganska normalt faktiskt. Det man bör vara vaksam på är om det ökar. När jag drack så brukade jag köpa ett par flaskor vin eller en baginbox på 3L till helgen. Men sedan hade jag några flaskor sprit undanstoppade, så jag drack dels först nån whisky när jag lagade mat, vin till maten men sedan fick jag oftast i mig nästan en helflaska sprit också. Eller så drack jag upp boxen, eller hade en egen box någonstans. På vardagarna kunde det bli en kvarting om jag skulle upp till jobbet. 2 flaskor vin en vardag var heller inget konstigt.

Sen att han blir lite baggig när han druckit är ju effekten av alkohol, då säger man saker man inte vågar säga annars, eller släpper banden man lägger på sig annars. Jag var riktigt vass emellanåt, särskilt om min fru tjatade om mängden. Jag höll inte igen om jag var berusad. Men i mina ögon känns det inte som det är någon direkt fara på taket faktiskt. Så länge det inte ökar som sagt.