Hjälp! - Är min man en missbrukare av alkohol??

Ja, det låter som om han har alkoholproblem...

Ja han har absolut problem. Min pappa är svårt alkoholiserad så jag har viss erfarenhet tyvärr, min make är nykter narkoman sedan flera år. Inboxa mig om du vill prata. Kram kram

Ja, din man har alkoholproblem, jag skulle nog kalla honom alkoholist. Man vill inte se eller erkänna det själv, det är jättejobbigt att göra det. Jag vet inte hur du och din man har det, men jag funderar på vad som menas med att "det drabbar inte dig" som din man säger. Min man är den underbaraste som finns, men visst drabbar det mig när han dricker. Han är allmänt kladdig och mycket anspelar på sex när han är full. Vi har ett mycket bra sexliv i vanliga fall, men jag blir totalt avtänd när han är berusad. Jag tycker att han är plump och så luktar han så vansinnigt illa från alkoholen. Så är han inte i nyktert tillstånd, utan då är han en riktig gentleman och mycket romantisk. Lycka till!

Ett tecken på att man kan ha problem med alkoholen är när man dricker sig full ensam, då rör det sig inte längre om socialt drickande eller att man tar ett glas vin för att det är gott till maten.

Så ja, jag skulle nog vilja påstå att din man har ett alkoholproblem. Därmed inte sagt att han är alkoholist, men han bör ta sig en funderare över sin syn på alkoholen och varför han dricker.

Jag går emot resten här. Mängden din man dricker tycker jag inte är oroväckande direkt. Tycker däremot att det finns ett begynnande mönster och tendenser på visst drickande och om han inte är vaksam så skulle det kunna eskalera. Nu vet jag inte hur mycket du märker men själv gjorde jag så att jag tog en eller två folköl på kvällen men hade mitt förråd undangömt och där drack jag istället desto mer. Sökte ensamhet hemma för att kunna dricka ifred. Gjorde mig små ärenden till garage och förråd etc. Folkölen var till för att förklara alkoholdoften.

En bidragande faktor i mitt fall som resulterade i ett felaktigt drickande var att min fru var rabiat anti-alkohol, hon drack själv men med extrem måtta. Hon var extremt kontrollerande och påpekade ständigt vad och hur mycket jag drack. Det gjorde att jag, för att undvika konflikter, gömde och smög. På fester ibland så kunde det bli för mycket, särskilt om hon började påpeka att jag hade druckit två öl redan, då kunde jag dricka mer bara för att visa att jag bestämmer själv. Så att kontrollera genom tjat och förmaningar är inte en bra väg. Då är det bättre att låta honom dricka men att låta det få konsekvenser. Inget sex t ex om han har druckit. Om han dricker så håller han sig på armlängds avstånd till dig. Likadant om han dricker och ska upp på morgonen så får han sköta sin egen väckning, du blandar dig inte i det. Lite såna småkonsekvenser men utan förmaningar och tjat kan göra att han själv tar ansvar för sitt drickande. Kort sagt, låta det bli lite besvärligt om han inte sköter det.

TACK för era svar!

Vill komentera det du skriver Tompavan:
Oj, vad du får mig att tänka genom det du skriver! Är 100 procent säker med att maken inte går och smygdricker. Känner direkt lukten i så fall. Han är öppen med det. Han kan även avstå alkohol helt under en period. Han har gjort det en gång då jag krävde det. Men har väl genom tiderna alltid haft en tendens till att dricka för mycket. Före vi träffades gick han igenom rätt jobbiga saker som gjorde att han dämpade smärtan i alkoholen... Upptäckte det efter en tid och han har även gått hos en psykolog och bearbetat det. Så den biten är bättre.

Just nu har vi det tufft under småbarnsåren, maken ett krävande jobb och jag får i bland ta lite väl mkt ansvar här hemma. Vi har tagit in hjälp utifrån, så den biten är bättre. Men maken mår nog inte riktigt bra,m känner sig psykiskt pressad osv. Tror därför att han dricker i bland på egen hand.

Jag tror att jag liknar din fru i förhållningsättet till alkohol. Jag kan vara lite kontrollerande och tjata på honom. I bland säger han till mig att han respekterar och förstår vad jag säger men att jag har fel taktik. Men jag har så svårt att bara se på! Som sist i söndags (midsommar var lugnt) ville han ta en whiskey och det blev två rejäla innan jag la mig. Han satt uppe och jobbade sent och jag kom ner efter ett par timmar då jag trodde han satt och drack mer. Det gjorde han inte men han blev så förbannad av mitt kontrollerande att han efter det drack mer och blev säkerligen påverkad.

Uch det är så himla jobbigt.Det du skriver om Tjat att det har motsatt effekt tar jag till mig! kanske bättre att låta det vara och han får ta konsekvenserna (frustrerande).

Oj, barnen pockar på här... så mkt jag vill skriva....

Känner igen hans reaktion på att du kollade honom. Under min aktiva tid resulterade det ofelbart i att jag skulle "straffa" min fru genom att göra något hon hatar, oftast genom att dricka. Jag upplevde att hon hade makten hemma, både över mig och hemmet, och alkoholen blev min flykt ur kontrollen.

Att du är 100% säker är ingen garanti för att han inte smyger, nu tycker jag inte att något direkt pekar på det men folkölen på kvällarna maskerar lukten. Själv använde jag vitlökspulver flitigt för att dölja med något som stank ännu värre. Om man ofta använder alkohol för att dämpa stress, dvs man använder det medicinskt så är man på en mycket farlig väg. Alkoholen är oerhört effektiv för att dämpa ångest och skapa en lyckokänsla. Den känslan är svår att vara utan om man väl funnit den. Faran är när man dricker för effekten mer än att njuta av drycken.

Psykologisk terapi i olika former tror jag är en färskvara. Har han tidigare fått hjälp av psykolog och blivit bättre så kan det vara en god idé att träffa psykolog igen då och då. Man bygger på och man glömmer. Det är så AA funkar, genom att träffas regelbundet och få ur sig problem och tankar så tömmer man sig på orosmoment och stress som man tidigare druckit på. Alla vardagens problem och stressmoment försvinner ju inte bara för att man inte dricker, det som ändras är ens sätt att hantera det.

Tompavan:
Åh, det första du skriver är taget ur vårt hem. Maken har tom sagt det vid några tillfällen att om jag inte lagt mig i så hade han inte druckit den gången (mängden). Så var det i söndags. Han gick demonstrativt fram till barskåpet och jag gick bara och la mig igen.

Folkölsdrickandet går i perioder. Vissa veckor dricker han ingenting. Men så åker han i väg en natt och sover borta. Då vet jag att han dricker i baren/restaurangen etc. Om vi pratar senare på kvällen kan jag höra att han druckit.

Det är som han kommer in i en vana att dricka folköl i bland (som jag har vana att ständigt gå och äta tuggummi). Han reflekterar inte över det. Förra våren när maken höll på och fixade med huset blev det en vana att hela tiden dricka folköl för att saken blev trevligare då. Men det kan gå en vecka mellan tillfällena. Jag tog upp det med honom en gång att jag tyckte han drack det utan att tänka efter som om det vore läsk. Då insåg han själv att det var onödigt och slutade med det. Så det har varit bättre efter det med folkölen.

Grejen är att det som hade kunnat vara normalt drickande får han lida av också. jag har blivit rätt kontrollerande med tiden...

Maken upplever nog att jag har kontrollen rätt mkt här hemma... Även om han är en otroligt varm och engagerad pappa så är det ändå jag som håller allt flytande. Suck! vad är det vi håller på med egentligen!

Jag vet inte hur jag ska bemöta hans drickande i tid och otid. Ensam eller med andra/med mig! Jag tycker heller inte att det är kul att umgås med honom på kvällen när jag märker att han är onykter. Dagen efter säger han nästan alltid att han borde ha skippat den där sista whiskeyn etc.

Det är så jobbigt att se på när det spårar ut. Men det kanske är bättre att bara låta det vara. För som det är nu blir det bara konflikter och tjat. Om det är en bättre taktik så går jag hellre den vägen.

Jag kan ju inte gå på honom att han inte går upp med barnen etc för den biten sköter han för det mesta.

Tack, för ditt (ert) engagemang.

Min man har alltid skött sig i veckorna men spårat ur på helger och på fester. Han har även använt alkohol för att trösta sig när det har varit stressigt (då endast på helgerna).
Efter mycket tjat från mig insåg han att han inte drack normalt och tog kontakt med en alkoholklinik. Där sa dom att det finns olika varianter av alkoholister och att han var en typisk helg och fest alkoholist. På kliniken har dom hjälpt honom att få insikt i vad har han har för problem och vad man kan göra åt det.

Anonym M:
Det låter ju jättebra att han har gått med på det. Även om man inte är beroende så kan man ju använda alkohol på fel sätt.