Tråden för oss med IBS, del 7

Gud vad jobbigt ,koloskopi är inte rolig undersökning ushc

Hej igen...

som sagt, jag är ju väldigt ny här... har två frågor (detaljerat, sorry)

1) Kan någon bara förklara sambandet mellan IBS och gallblåsbesvär? Jag tog bort min när jag var 20 (8 år sedan) och har inte alls kopplat den till mina nuvarande magbesvär, som jag mest härlett till sviterna av operationer i magen efter trafikolycka.

2) Symptomen då... är det IBS jag lider av? kanske är det inte det då jag inte blir klok på kriterierna? Mina problem är enligt följande: normal mage tidvis men alltid svullen som en ballong. Sen helt plötsligt, ibland ofta, ibland sällan, får jag sådana kramper i magen att jag blir kallsvettig. Det gör verkligen sjuuukt ont och jag måste få tag på toalett på stuberten! Snackar inte dålig-i-magen-smärtor nu alltså utan det gör VERKLIGEN ont.

Långt jag vet...

Ylva Li skrev 2008-08-12 21:54:18 följande:

pimperan har jag också provat men blir helt konstig på dem... Jag får väl helt enkelt fortsätta som det är nu och stå ut med illamåendet.

"Trasigmage" ush måste vara hemskt att inte kunna äta nått!
Jag har också näringsdrycker och svårt med maten men har lättare att äta med em kvällen. Hur länge har du haft sjukdommarna?

Tänkte på det med arbetet. Jag har varit sjukskriven 6 månaders perioder sen måste man igång igen. Tycker att detta med att man måste igång och att söka arbete alla Idiotiska myndigheter som gör det surt för en bara förvärrar symtomerna :/
Man vill ju jobba men skulle behövt ha ett jobb där man kunde jobba hemifrån och bestämma tiderna själv. Då hade de gått mycket bättre. Men de e ju inte de lättaste o hitta precis :(

Hur länge har ni gått med era sjukdommar? hur tar era anhörga det? Ålder på er? Mest för jag är nyfiken o kan kolla lite..

Jag är själv 23. Haft sjukdommarna i 3 år. Min sambo är super och stöttar och hjälper till mycket. Mina föräldrar också. Det tog ett tag innan pappa förstod men det är bättre.

Hej Hallå!
Jag blev sjuk -99 i crohns, var då 17 år. Väldigt jobbig ålder att bli mag/tarm sjuk, jobbigt i skolan och så, pratades mycket bakom ryggen om anorexi och så (har jag fått höra nu i efterhand)
IBS diagnosen fick jag runt 04 tror jag. Har provat på många medicineringar och behandlingar, men ingen övertygande effekt av någon. så nu sitter man här... men hoppas på att nuvarande utredning ska ge mig något mera, innan har doktorerna svarat att de varken kan hjälpa mig med mer mediciner eller kniv, du får lära dig att leva med det. Och visst har jag lärt mig att leva med det, men det påverkar ju vardagen så mycket, jag kan acceptera att jag har ont, men inte att jag läcker å behöver gå på dass mest hela tiden. Jag får även domningar, precis som jag tappar balen ibland.
Visst ibland saknar jag att äta, men har liksom tappat matlusten helt =(

tappar baken, inte balen =)

Jaha var till läkaren idag och hon trodde nog att de var IBS. Dock inte säkert men risken var väldigt stor.
Men inga mer undersökningar eller så innan bäbisen är ute. (Vart jag mycket dåligare fick jag dock höra av mig)
Tröstade mig med att beställa lite nya filmer när jag kom hem

Oroar mig dock en del inför utlandsresan vi ska göra sen.. suck. Jag som gillar att resa..

det där men anorexi snacket har jag med varit med om, men som tur var så visste ju dom närmsta vännerna så dom kunde säga det till dom som snacka bakom ryggen på en.

För läkarna är det ju lätt och säga att det är bara att lära sig leva med det, som du sa vissa saker går men vardagen är så mycket förstörd. Jag saknar mina dagar som frisk...

Jag har inte heller mycket matlust det är ytterst sällan jag är direkt sugen på något. Och jag kan bara få i mig det jag just känner för så det är inte billigt precis men bättre så än att inte äta alls.

Resa är också en av mina favvisar men intresset för det har slaknat eftersom man vet hur de kommer bli med ny mat och allt sånt suck.