Hur mycketr ska man behöva betala egentligen?

oj va hemskt! fy nej så hemskt e de ju inte. bara de här med att hon inte mår bra och sprätter bort pengarna som sonen ska leva på. ska prata med henne på söndag.. ska framföra den iden till sambon :)
kanske blir obekvämt men de får vi ta isåfall.

Hon, liksom ni kan ju lämna en redovisning över hur mycket ni lägger ut varje månad på sonen... så vet ni vart pengarna går och hur mycket.... Om ni börjar så kan ni kanske få med henne utan att på något sätt belasta henne med skuld eller misstankar...

ja så kan man ju med göra :)

tack alla för era små tips!!! :))

Det viktiga är att hålla lugnet..

Kan du inte googla lite om depression mm innan ev samtal, så att du har lite kunskap?

Kan de inte vara så att hon unnar sig själv något för dom pengarna? För att hon ska må bra för stunden. En liten tanke bara..

jo det är mycket möjligt! men det är ju fel eftersom dom här pengarna ska ju gå till sonen inte till henne. hade de blivit pengar över kunde hon ju "fått" dom.. men nu vill hon ju ha mer :S

Ja det är fel av henne. Menade inte att hon gör rätt, bara en tanke..

ja ja förstod :)

Bra. Som sagt det blir ju lätt missförstånd när man skriver och inte kan prata ögö mot öga med personen på forumet.

Nu känner ju inte jag varken er eller henne men detta låter inte alls bra! Det är helt fantastiskt av er att ni ställer upp så för pojken, barnen är ju allt vi har! Eftersom ni ger extra pengar tycker jag att det inte är mer än rätt att hon talar om varför hon inte är nöjd och varför hon anser att hon ska ha mer pengar. Jag har full förståelse för att hon är deprimerad men något i mig säger att hon tycker det är väldigt bekvämt att få pengar av er så slipper hon gå och jobba. Pojken är ju hennes barn också och då borde man väl som förälder se till att ge sina barn det de behöver. Mår man också dåligt är man ju också skyldig sig själv att bli bättre, ingen tycker ju om att må dåligt!
Jag tycker helt enkelt att ni på söndag tar upp allt detta med henne, frågar om depressionen och visar att ni bryr er om henne med. Det måste nog ske lugnt och sansat för känner hon sig anklagad kanske hon sätter sig på tvären istället. Lycka till och berätta sen hur det gick, om du vill!

Styrkekramar

Om hon lider av depression är det för det första inte säkert att barnet ska tillbringa så mkt tid med henne som varannan vecka! Det kan vara direkt skadligt för barnet!

Jag förstår faktiskt inte varför ni skall betala henne någonting alls. Sonen bodde ju varannan vecka, eller? Då står var och en för sina kostnader under sin vecka, inget underhåll betalas åt något håll. Även barnbidraget skall egentligen delas på hälften då. Om hon inte får runt sin ekonomi på sina veckor så är det väl upp till socialen att se till att hon får det, för hon gick väl på soc? Det finns även underhållsbidrag som ensamstående föräldrar kan få av "staten" om de har dålig ekonomi men det är inte kopplat till den andra föräldern.

Vill ni bidra extra till sonen för att veta att han skall ha det bra så kan ni väl köpa extra kläder till honom eller betala hans fritidsintressen/resor/leksaker osv eller ordna ett bra sparande till honom. Som det är nu så låter det bara som att ni försörjer din sambos ex vilket troligtvis inte ens gynnar sonen överhuvudtaget!

Det mesta är väl sagt vid det här laget...
Det verkar som att ni är inne och sponsrar henne till sitt eget, som sagt att kostnader för barnet kommer via staten-Försäkringskassan, bara man har papperen i ordning då.(Förutom den muntliga ök om underhållsbidraget, om man vill ha det på det sättet)
Man vänjer sig lätt vid de pengar man har, det gäller väl alla. Behöver man leva på fiskpinnar så gör man ju det, eller? Ni ska helt enkelt inte FRÅGA henne, det vet ni väl själva vad det kostar att ha honom, ni har ju honom själva? För att fördela pengen till barnet rättvist behövs familjerätten på Socialkontoret och det tar tid men tänk på att 18 år är en VÄLDIGT lång tid. Dessutom känns det som en upprättelse eftersom det speciellt när det gäller "känsliga personer" så tassar folk alldeles för svagt fram många gånger. Har egen erfarenhet men 15 års bekantskap med honom gjorde att de på socialen lyssnade på mig och lät mig beskriva honom i förväg (hur han skulle säga i samtal.) Sedan konstaterade de själva att jag haft rätt. Han använder pengarna till en hel del annat till sig själv. Oroar ni er för hans fritid så betala själva under tiden till hans aktiviteter om det går, måste det gå till hennes konto först? Ni måste säga som det är till henne, även om hon är sur. Det är barnets fritid det handlar om eller hur? Då ska hon inte stå i vägen själv.