ylva4 skrev 2008-05-21 09:08:23 följande:
Förlossningen gick inte att förhindra. Mie hade ca. 4 liter fostervatten och Tess knappt något. Vi var i Linköping där dom tappade mig på ca 1,5 liter fostervatten, men efter det satte förlossningen igång. Så det gick fort. Från att ha gått hemma och allt verkade bra under helgen till att på måndagen åka in pga blödning. På tisdagen är dom födda. Snacka om att man inte hängde med känslomässigt.Precis som du känner jag att man är mer tacksam och tar inte allt för givet. Livet kan förändras fortare än man anar.
Förstår verkligen va du menar med "hängde med känslomässigt" under förlossningen.
Jag hade sammandragningar jag inte upplevde smärtsamma,men besvärliga.
Blev skickad till förlossningen i borås för kontroll (av sjukvårdsrådgivningen).
Väl där blev det akuttransport till östra...
Det var fredagkväll.
natten till söndag gick det inte hindra deras förlossning längre, och dom kom.
Jag fick inte ens prova en vanlig säng, utan had e förlossningssängen hela tidne.
Martin därimot, fick både sackosäck och vanlig säng
Visst är man mer tacksam och tar inget förgivet, men jag AVSKYR när folk kallar mina barn "småmirakel" för jag tycker alla barn är mirakel.
Kan väl bero på våra år av barnlöshet innan, men just orden "mirakel" känns så mycket mer.
Ett tag var jag SÅÅ less på att våra barn var utmärkande.
Nu är de så skönt att dom är som alla andra tvillingar.