B.f imorgon, sjukt rädd

När ska man fatta att man ska gå igenom detta igen precis när som helst??Trodde jag var ganska redo, men ju fler dagar som går, dessto räddare blir jag. Paniken kommer krypandes framförallt på kvällarna och jag får en känsla av overklighet då jag tänker på det, ser bara min dotters förlossning för 5 ½ år sedan framför mig...Lång och enormt smärtsam, är så rädd för att inte hinna få EDA, är så oerhört rädd för smärtan.-..Jag trodde verkligen att jag skulle dö, är skitskraj för krystvärkarna!!!Har svårt att glädjas över att vi ska få ett ljuvligt barn p.g.a rädslan för förlossningen, kanske känns allt bättre då det väl sätter igång, men just nu mår jag inte alls bra!!Har gått både hos kurator och aurorab.m och visst har det hjälpt mig...men ju längre tiden går, dessto värre blir rädslan igen!Snälla, skulle verkligen behöva uppmuntrande ord =(