Frågor om att adoptera SN-barn

Ja SN eller ej är en oerhört viktig fråga vid ett aktivt val ...

Jag ser det så som att om jag hade varit gravid så hade jag gjort det som står i min makt för att minimera risken av skada för barnet. Genom att äta folsyra, undvika alkohol, på UL, ta blodprover osv osv Det vill jag även göra nu vid adoption. Jag vill göra allt jag kan för att vårt barn skall få ett så bra liv som möjligt dvs helst utan läkarbesök och operationer. Det kan jag påverka genom att inte aktivt välja SN och genom att studera lite forskning runt länderna. Men några garantier får jag ju aldrig varken vid graviditet eller vid adoption. Och jag tror alla som har ett hjärta skulle älska sitt barn inkl ett nyfunnet SN. Så även jag!

Vidare så kan det vara svårt att veta vad olika SN innebär för dagens forskning om tex förtidigt födda grundar sig på de barn som idag är stora. När de var små hade läkarna sämre kunskap och förutsättningar så de fick ju inte bästa vård utifrån dagens förutsättningar. Barnen som kommer hit har ju ej fått den bästa vård (oftast).

Jag har aldrig pratat om att barnen annars blir kvar på barnhemmen. Vilket de iofs inte blir då efter frågan idag är större än tillgången i alla länder!

Vidare så skrev jag inte att jag tycker läkarbesök med mitt barn är besvärliga. Utan att jag inte anser det livsberikande.

Men visst de barn som nu idag redan är födda med SN de måste ju gå till doktorn oavsätt vart de hamnar.

Men det är inte vad jag önskar mitt barn därför vill jag minimera risken. Ja jag kommer alltid aktivt att minimera risken att för läkarbesök för så väl mig, min man och vårt barn.

Ja det är två skilda saker att prata SN barn i allmänhet och vad det gäller den enskilda familjen. Likväl so mman kan välja abort vid DS så kan man välja att inte aktivt adoptera barn med SN. Båda barnen har blivit till och båda situationerna kan för dem som vill undvikas i möjligaste mån.

Fast Cerdrica jag pratar ju utifrån mig och mina val inte vilka barn som finns. De barn som föds med SN finns ju alltid oavsätt allt som sker.
Om jag blir gravid så vill jag göra allt jag kan för att barnet ska vara friskt och få bli friskt oavsätt hur många andra som föder barn med skador så är det mitt val att försöka undvika det.
Om jag adopterar vill JAG göra allt jag kan för att barnet skall vara friskt och få bli friskt oavsätt hur många andra som väljer att adoptera barn med SN så är det mitt val att inte aktivt göra det.
Jag kan inte i min barnönskan ta ansvar för världens alla barn och dess öde. Då jag adopterar av ren och skär egoism och geuin önskan om att bli förälder och oavsätt på vilket sätt jag blir det så när jag en önskan om att mitt barn ska få vara så friskt det går livet ut.

Manchster, precis så som du beskriver det i dina två stycken menar jag. Vi vill inte aktivt skada ett biologiskt barn för att det skall födas med SN. Likväl som vi ej aktivt vill leta efter ett barn via adoption med SN. Men om vårt barn oavsätt hur det kommer till oss visar sig ha ett SN så är det så som Gud vill och då må det så vara. Men jag vill inte i vår ansökan skriva SN, ja tack! Utan helt enkelt maximera oddsen och låta ödet ha sin gång. Jag har aldrig skrivit att vi har/kommer att tacka nej till ett barn pga ett SN i sig. Det jag skrev är att vi inte AKTIVT söker efter ett SN-barn likväl som vi inte när vi var gravida aktivt försökte skada barnet.

Fru Hemlig, precis!

Vi vill helt enkelt låta ödet jobba och föra oss dit vi ska utan att påverka för mycket!

Ja så kan det vara! Men är inte alltid. Och vad jag förstått mest sällan.

Haha, tusan att du skrev det jag skulle ju hugga i knävecken Nä jag tycker kötiderna är ok.

Hmmm ja visst är det etiska ställningstaganden. Både vid graviditet och adoption. Vilka jag inte jämför men målet för mig är det samma. Ett barn - gärna friskt och välmående. Ett barn är för oss lika mycket barn och älskat oavsätt ev SN. Men jag hoppas inte vårt barn har det.

Ja oavsätt val så brukar jag maximera mina chanser för att få det så bra som möjligt. Så kommer jag även göra för mitt barn. De andra är ju i den sekunden som jag får barn inte mina barn.

Kanske för att hon inte gillar mig. För att det är lågt till tak i adoptionsforumet.

Jag tror inte någon förväntar sig perfekta barn. Min erfarenhet är att barn brukar vara perfekta i sina föräldrars ögon.

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen.

Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Nej, jag önskar mig inte ett problemfritt barn som jag slipper läkarbesök med utan skavanker. Det är ju just det ni tolkat så galet. Precis som jag nu med flit omskrev och övertolkade i motsatt riktning. Och det blev ju inte helt rätt eller hur?!

Jag har aldrig sagt att barnet inte får ha skavanker eller att det är jobbigt att gå till läkaren. Vad jag däremot står fast vid är att all vård, alla operationer och jobbiga konvalisenstider alltid sätter spår. Jag är övertygad om att operationer som händelse bortsett ifrån resultatet alltid är negativa och läskiga för små barn. Därför önskar och hoppas jag att vårt kommande barn ska ha sluppit det. Är det konstigt? Därför skulle jag när det är möjligt göra det jag kan för att mitt barn ska ha sluppit jobbiga saker dvs att inte aktivt välja ett barn med SN. (Och det har inget med andras barn med ev SN att göra.) Utan att vänta i vanlig kö. Skulle det då visa sig att barnet ändå har ngt SN så gör det inget. Vi kommer att älska barnet högt och oändligt ändå! Vi är inte rädda för att det kanske blir annorlunda mer jobb, konstiga blickar eller annorlunda. Men likväl om så skulle bli så skulle jag även då göra och önska det allra bästa åt vårt barn.

Förstår du/ni? Det handlar inte om barn med SN i största allmänhet. Det handlar inte om att något skulle vara jobbigt. Utan enbart att min bild av ett bra liv är att få vara frisk, slippa operationer och diagnoser så det önskar jag mitt barn. Därmed inte sagt att andra barn är ovälkommna.

Nä jag tvivlar inte alls på vår förmåga att ta hand om ett barn med SN. Jag har inte sagt att vi VILL ha ett friskt barn. Vill för mig i detta sammanhang betyder att vi skulle tacka nej om barnet har ett SN. Utan jag ÖNSKAR att vårt barn dvs just DET barnet som hamnar hos oss är friskt och så får vara. Jag väljer inte mellan olika barn. Jag har inget att göra med alla de barn som inte blir matchade med oss. Ett och enbart ett barn kommer att bli vårt barn.
Jag kan tyvärr inte säga "vi vill ha ett icke-sn-barn för att vi känner att det är redan så mycket att barnet är si och så gammalt när det kommer till oss så vi vill inte ha en massa läkarbesök ovapå det utan kunna fokusera på anknytningen." för det stämmer inte. Jag oroar mig inte för att operationer och läkarbesök försvårar anknytningen, snarare så tror jag det är tvärtom. Enda anledningen till att jag vill att just mitt barn skall få vara friskt är för att jag ser det som optimalare i livet. Jag ser inte sjukdom osv som ngt positivt att önska. Men om så är fallet så är det en helt annan sak! Gah att ni inte kan förstå! Jag ser inte alla barn som mina potentiella barn. För mig finns bara ett barn som är mitt blivande barn. Och för det barnet så önskar jag att han är så frisk som möjligt o mdet nu låter bättre?! Det måste inte vara ngt absolut liksom.

"När man väljer det ena väljer man bort det andra."
Jag väljer inget barn ... det matchas i ursprungslandet. Om man ska se det så, så väljer ju alla som väljer SN i så fall bort de friska barnen. Och varför gör man det då?

"Men att prata om att du önskar ett friskt barn för barnets skulle fungerar inte för barnet finns redan, både det friska och det med sn."
Ja men enbart det ena bli matchat till mig! Och är det då friskt så är väl det bra. Har det något SN så ser jag inga hinder i det heller. Förutom att jag hade önskat att även det barnet hade fått födas friskt.

"Du kan inte påverka det hur du än önskar, bara göra ett val."
Jo jag kan visst önska! I tanken. Enda valet jag och min man har gjort är att adoptera ... resten har vi lämnat till slumpen genom att inte välja ett specifikt barn med något SN. För vi önskar och blir glada hur det än blir.

Suck! Jag har otaliga gånger redan sagt att jag inte ser några som helst hinder i oss och vårt liv med at tadoptera ett barn som har ngt SN oavsätt om det är astma eller långt framskriden cancer. Om MITT barn visar sig ha ngt av detta så är det trots allt MITT barn och då ska ni få se på ett barn so mfår det bra, det vill jag lova. Men likväl så hade jag innan önskat att barnet hade varit frisk. Precis som jag nu önskar att min man får förbli frisk men skulle han motförmodan inte få vara det så skulle jag ju ändå älska honom och han ksulle ju ändå vara min man. Jag har även upprepade gånger sagt att jag inte skulle tacka nej till ett barn med SN.

Ja, precis ang det första stycket! Vi har inte sagt till organisationen att vi enbart är intresserade av vissa barn. Däremot så söker vi inte aktivt efter SN barn. Och jag hoppas vårt barn är och får vara friskt just för att det är mitt barn som jag älskar högt och vill det bästa.

Ang det andra stycket så hmmm ja. Nä man har ju då sagt eller.

Tack, då känns det mycket bättre. Och det är ju ok att ni ändå tycker att ja gär "idiot". Bara ni vet hur jag menade, så jag är "idiot" på rätt sätt .
Tack!

Jag vet jag skojjade. Ville dock bara säga at tdet är ok att tycka att jag tycker fel/konstigt så länge man förstår hur jag menade.