Kamp för pappor
Detta är text från en annan tråd som jag vill få pappornas åsikter om.
--------------------------------------------
Jag vill få igång en diskussion om varför pappor diskrimeneras gällande barnen vid en seperation.
Utifrån vad jag kunnat läsa till mig rekommenderas det att barn under 3-4 år bor hos en förälder och inte växelvis.
Detta gäller självklart i de fallen föräldrarna inte kommer överens.
Hur gör man då om båda vill bo med barnet? (om båda är skötsamma)
I dessa fall får mamman i stort sätt alltid sin vilja fram. VARFÖR???????
Är det jämställt???
Är det för barnets bästa???
Ett annat scenario är om det finns samarbetssvårigheter.
Hur definieras då samarbetssvårigheter?
Kontentan är att om kvinnan vill så kan hon ställa till det för mannen genom att hänvisa till samarbetssvårigheter.
Det borde ligga i allas intresse att ändra lagen så att vi pappor har samma rättigheter och skyldigheter som ni mammor.
Detta är ett ämne man sällan hör feminister ta upp och ta avstånd ifrån. Varför?
Det är skandal och hemskt.
Vill gärna höra andra åsikter och vinklar på detta ämne.
Finns det någon jurist som kan rätta mig om jag har fel? (vilket är möjligt)
Skriv så det ryker!!!!!
1I förrgår 23:30 | ID: 32515568
Miss Cee
Nej det är inte jämställt.
Nej det är inte för barnets bästa.
Ja det är absolut fel att soc och tingsrätterna automatiskt anser att barn ska vara hos mamman.
De förklaringar jag kan se, är att det i tingrätterna oftast sitter medelålders män som själva inte tagit något som helst ansvar för barn, eller iaf ett bristfälligt och de ser helt enkelt världen på det sättet. Att det är en generationsfråga.
Vad det gäller soc så kan jag baar beklaga att många i det yrket inet är rätt för det, eller inte är så objektiva som de borde. Vilket givetvis är fel.
Bakgrunden till hela problemet är att män inte tidigare varit lika aktiva i att ta hand om sina barn som mammorna. Nu halkar rättigheter och praxis efter verkligheten, precis som kvinnors löner gör.
Vad som skulle underlätta är att öronmärka föräldradagarna så att var förälder verkligen från start fick anses som lika god. Och att män tog ut sina dagar. De män som tar 1-2 pappamånader och nästan aldrig vabb har inte mycket att vifta med i en vårdnadstvist... Ta ut hälften av era dagar och vabba, så har ni papper på att ni är engagerade och aktiva föräldrar i lika stor utsträckning och att ni känner era barn. Det underlättar oerhört i en vårdnadstvist!
Inte rättvist, men en förklaring. Och ett tips.
2Igår 11:44 | ID: 32525487
Jockefar
Jag håller nog inte med dig!
Att ta ut sina pappadagar och att vabba har ingenting med rättigheten att vara med sitt barn att göra.
I Sverige verkar det inte finnas någon uppskattning för människor som försörjer övriga familjen så att sambon slipper ta studielån, kan vara hemma extra länge med barnet mm.
Detta är något som varje familj måste få bestämma själva.
varför är alltid fokus på 1 spelare? Det krävs flera saker för att en familj skall fungera.
Själv var jag inte föräldrarledig pga ekonomi samt att min sambo (är påläst feminist) i slutänden inte ville det. Argumentet från henne var: skall du vara föräldrarledig måste du ta ut minst 6 mån annars är det ingen idé. Detta var självklart endast pga att hon inte ville ut i arbetslivet och ta på sig den pressen det innebär att vara ansvarig för försörjningen.
Nu har sambon börjat arbeta heltid (plus massor av övertid) vilket innebär att jag hämtar/lämnar på dagis, gör alltid maten, städar lägenheten samt ensam tar hand om vårat barn på helgerna.
Detta är inga problem för mig då jag har en kanon relation med våran 3 åring, men det visar ganska tydligt att man inte behöver vara föräldrarledig för att få en nära relation till sitt barn.
Slutsats:
Skulle vi separera och det skulle uppkomma några av de problem jag har beskrivit i mitt förra inlägg så skulle hon garanterat få vårdnaden om hon gick in för det.
Detta är rättshaveri och helt sjukt!!!!!!
Men som sagt var: kvinnor vill behålla den makt de har precis som männen fortsättningsvis kommer försöka med i arbetslivet.
Skillnaden är att kvinnorna har lagen med sig i kampen om löner och karriär medans männen kämpar i motvind, mot både fördomar och lagen.
3Igår 17:39 | ID: 32535081
Miss Cee
Det kanske inte borde ha med det att göra, men rent krasst så har det ju det. När du väl sitter hos soc eller i rätten och ska försöka hävda att du är en lika bra vårdare av barn så finns det få saker du kan använda som bevis. FP och VAB är två saker.
Min pappa var inte föräldraledig en enda dag, men ändå väldigt närvarande eftersom han arbetade hemma till 50% och alltid kunde anpassa sig arbetstid. Men, likväl var det aldrig han som behövde komma ihåg läkartider, matsäck, gympakläder, tandborstning och en miljon andra saker som man gör om man är aktivt ansvarig för barnens dagliga vård.
Det finns säkert föräldrar som inte är lediga och som fixar att tillskanska sig alla dessa insikter och "kan" det lika bra som hemmaföräldern. Men jag tror de är få. Och om du inte har papper på att du varit hemma kan du inte bevisa det heller.
4Idag 10:25 | ID: 32555295
Jockefar
Eftersom jag själv lämnar och hämtar varje dag så måste jag ha koll på sådanna saker.
Frågan är vad fasen spelar det för roll vem som packar matsäck?
Man kan ju vända på det och fråga mamman varför hon inte bidragit till familjens försörjning?
Klarar hon sig inte själv?
Kommer hon att behöva bidrag?
Snacka om förebild, obenägen att klara sig själv utan mannen?
Nu provocerar jag men detta måste väl vara lika viktigt som att packa matsäck!!!!??
Tror iofs att du och jag är ganska överrens om denna fråga men jag måste få SKRIKA LITE!!