Inlägg från: Bevabus |Visa alla inlägg
  • Bevabus

    Utetider och läggtider för 15-16-åringar?

    Läggtider behöver ni inte.
    Däremot när han ska vara hemma...
    För en 16 åring så tycker jag;

    Vardagar: 21:00 (om han har läxor så ska han väl göra dom innan han går ut eller så ska han vara hemma tidigare)
    Helger: Beror på vad han ska göra. 23:00 om han bara är ute och hänger. Men om det är nån fest så är det väl när den slutar...brukar vara runt 02.

  • Bevabus

    Men grejen är också den att...killen verkar inte ha nå respekt för er eftersom att han kommer hem senare än ni har sagt. Det är en sak att ogilla att man måste komma hem, och en annan att inte respektera det. Han inte myndig ännu, föräldrarna bestämmer fortfarande. Påminn honom om det.
    Och sätt er ner och kom överens om tider som låter bra för båda parter. Som några förslag ni har fått här.

    Sen om han kommer hem senare än tiden ni sagt så får han inte sitta vid datorn eller nåt annant han gillar, dagen därpå.
    Sen om han har ett bra skäl till varför han är sen så behövs ju inge straff såklart. Så länge han informerar er om det. Eller om han ringer från där han är och förklarar läget.

  • Bevabus

    *suck* jag blir så FRUKTANSVÄRT trött på folk som inte klarar av att sätta gränser. Va fan blev dom föräldrar för egentligen??? *sur*

    Jag snackar inte om er alltså, utan om hans mamma. Blir så irriterad på såna...
    Calles matte skrev 2008-04-30 13:29:13 följande:


    Nej han har ingen respekt för oss (och inte för någon annan heller för den delen). Han är i grund och botten en hel-go kille men han har ju insett att han kan göra precis som han vill och komma undan med det så det gör han och det blir bara värre och värre. Det svåra med konsekvenser i vårt fall är att killen bara är min sambos, inte min. Han har alltså en mamma som han också bor hos. Om vi ger honom något straff (som t ex ingen dator dagen efter han kommer för sent) så sticker han till sin mamma dagen efter och spelar i alla fall. Mamman har aldrig klarat att sätta några gränser över huvudtaget.
  • Bevabus

    Ja man får ju tänka på att vi tonåringar är så pass gamla nu att vi nästan är vuxna...Jag förstår om ni vill ha erat privatliv, men det går knappt att få ett...faktiskt...det är som att ha motföräldrarna som sover över...dom kanske vill vara uppe senare på kvällen, och att säga åt dom att gå och lägga sig för att ni vill ha nåt slags privatliv, det funkar ju inte. Vill dom vara uppe så vill dom det.

  • Bevabus

    Det är ju en sak om han inte lägger sig när ni vill att han ska lägga sig (jag har inga läggtider, är 17 år, men så fort alla sover så är det en självklarhet att vara tyst).
    Jag vet verkligen inte hur ni ska göra för att få honom att dämpa sig när ni ska sova! Det är totalt repektlöst att klampa runt i huset sådär på den tiden av dygnet!

  • Bevabus

    Jag vet att en del här på FL inte tycker att straff på tonåringar funkar...men jag tycker att ni ska göra ett försök i allafall!
    Han får mer än gärna vistas ute i huset alla tider på dygnet tycker jag. MEN om han gör nå oväsen ifrån sig (nu menar jag typ att ha igång tv:n på en rätt hög volym, banka i dörrar och sånt...jag menar INTE att ta ut något ur kylskåpet) så blir straffet att inte sitta vid datorn nästa dag.

    Om det är NÅT straff som funkar på tonåringar så är det datorn..tro mig, jag är en tonåring själv, så jag vet

  • Bevabus

    Ja då vet jag inte vad ni kan göra.. om inte mamman samarbetar så..
    Calles matte skrev 2008-06-02 11:38:52 följande:


    Det hade funkat om han inte hade stuckit hem till sin mamma och spelat istället då... Tyvärr är vår kontakt med mamman så dålig att hon vägrar att samarbeta gällande detta.Sen KAN han inte stänga en dörr utan att det smäller i hela huset. Han kan inte ens GÅ normalt utan att det klampar så det låter i hela huset. Skall han prata med någon så ställer han sig i hallen utanför sovrummen och gapar på den personen tills man svarar, även om man sitter i vardagsrummet så att han enkelt hade kunnat gå tre meter till och tilltalat personen i normal tilltalston (vilket han i och för sig ändå har svårt för att göra). Kanske har vi extremt lyhört, jag vet inte men jag kan lova att medan jag klarar av att röra mig i hela huset utan att ge något som helst ljud i från mig så väsnas han nåt kopiöst, oavett vad han gör. Typiskt "tonårsklumpig" kille. Detta är ingenting han gör med flit, han bara är sådan, och oavsett hur många gånger man har bett honom bättra sig och han själv har märkt att lillebror vaknar av det han gör så blir det ingen skillnad alls.
  • Bevabus

    Helt sant. Men det betyder ju heller inte att barnets kompisar är kriminella gangsters som springer runt och gör otyg som en del tror (ingen här i tråden alltså )


    abnocto skrev 2008-06-02 15:59:16 följande:
    När de är tonåringar skaffar de sig så många nya kompisare och då lär man inte känna föräldrarna som man gjorde när barnen var mindre. Man får vara glad om man träffar kompisarna någon gång.
  • Bevabus

    Tonåringar är tonåringar...även Jag som har trubbel i mitt liv och med min personlighet kommer det att bli människa av nån dag, det är jag säker på
    Calles matte skrev 2008-06-03 22:43:40 följande:


    Kommer ihåg att mina yngre bröder var precis lika elefantlika när de var i samma ålder. Hjälpte inte hur mycket mina föräldrar än försökte få dem att vara lite tystare. Som tur var växte de båda ifrån det men det var nog lagom tills att de flyttade hemifrån....Det där med att förståndet försvinner men kommer tillbaka igen låter ju i alla fall lovande. Då är det i bästa fall bara att bita ihop ett par år till och hoppas att förståndet återvänder... Fast denna killen har alltid varit fruktansvärt oansvarig och vårdslös så det blir inget som "kommer tillbaka" i hans fall...Bara så att ingen missförstår mig nu. Jag skriver en hel del negativt om min mans äldste son här men han är i grund och botten en jättego kille och jag tycker jättemycket om honom, trots alla "fel och brister"!
  • Bevabus

    Ja är man förälder så är man hihi
    Calles matte skrev 2008-06-16 12:44:37 följande:


    Som sagt, det är nog väldigt olika vad det är för personligheter man har att göra med. Om man sällan har tid att umgås med och prata med sina tonåringar så har jag full förståelse för att man värdesätter tiden man får tillsammans med dem. Men om man som vi, mer eller mindre har dem sittande i knäet (gäller iofs mest den yngsta och hon är bara 12 ännu så hon är ju faktiskt inte tonåring än) dygnet runt, så längtar man snarare efter att de skall hitta på någonting på egen hand.
Svar på tråden Utetider och läggtider för 15-16-åringar?