Går smärtan att beskrivas

öppningsvärkarna: precis som en jävulsk magknip blandat me mensvärk fast 100 gånger mer. En stegrande ont het som börjar lite smått för att sedan göra kanon ont å sedan gå över lite sakta igen.

Krystvärkarna: Kände mej inte bajsnödig som många säger utan ja vet inte ja kändes mer som ett tryck mot slidan bara. inget som ja öpplevde som så spec obehagligt. Gjorde inte ont eller så heller, untan de kändes som att magen sög in å vek sej ut å in på nå sätt å kroppen bara pressa på fast man inte gjorde något. Frän kännsla tycker ja.

När barnet föds fram: De gjorde fruktavsvärt ont och ja fick rent av panik! Har du nån gång gjort de så illa att de gör så ont att du bara skriker rakt ut allt va du orkar? så känns de typ! va värre än va ja nånsin kunnat tro! å sen att all smärta e över när barnet e ute nej nej inte för mej, de kändes som att ett huvud satt kvar mellan benen när barnet va ute. ursch...

men de e ju den fränaste öpplevlse man nånsin kan vara med om! helt underbart trotts allt de onda. Man födeer ju faktistk fram en liten människa inte konstigt att de gör ont helt klart värt de iaf =)!!!