Ska man tåla hur mkt som helst?

Som kvinna och som blivande föräldrar blir man ju hela tiden överröst med information från alla möjliga håll, det är familjecentralen och MVC mm.
Inga kvinnor kan ju komma och säga att de kände sig så överrumplade av att hormonernas svängningar kunde göra dem så förbytta. Visst, individuellt, Ja! Men i det stora hela så tycker jag att med all den information man får om vad som kommer att hända med kroppen och alla dess processer under graviditeten borde göra både blivande fadern i allmänhet och modern i synnerhet, förvissade om hur det kan bli.
Jag är så jävla trött på att jäääämt få höra att vi män minsann ska orka dra lasset (medans vi därtill blir trampade på) Förutom att vi förväntas ha ett välbetalt jobb med karriärutsikter där vi sliter som djur så förväntas vi vara emotionella stålmän som förstår och kan lindra varända värk i våran kvinnas kropp. Råkar vi gå passgång ett enstaka steg så blir det lynchning.
Vi får också höra av många kvinnor att "ni har det bra ni män som slipper ligga där i avgrundssmärtor och krysta ut en unge i flera flera timmar" Men det är minsann inte så jävla ljuvligt, att se sin käresta ligga och plågas där, blöda och svettas och vrida sig i helvetessmärtor, och inte kan jag göra ettt jävla skit åt det.
Ska det vara någon lyx??
Så ska vi bli trampade på, behandlade som en utsnyten skitig näsduk som kastas på gatan, när vi försöker vara till lags, ordna för att det ska vara bekvämt, ta hand om de andra barnen, vara avlastande, sköta "allt det andra" och bli fått ursäkten att "hormonerna du vet"
TACK FÖR KAFFET!