Ska man tåla hur mkt som helst?

Det är en kvinna, klart som fan att det är vanligt att dom blir sura för ingenting. Det behöver dom inte vara gravida för.

I 10:e veckan är det inte hormonerna som spökar eller styr, så jag föreslår att du tar ett allvarligt snack med henne. Kräv då att få veta hur det kommer att bli.

Det blir inte lättare!!

Jockefar... det är så jag ser på det också.. Det är en helt annan person idag än innan och jag är rädd att det är ngt annat som ligger bakom allting.. Det kan vara så att hon inte är säker på saker och ting och skyller allt på hormonerna.. För varje dag som går så funderar jag starkt på om jag kommer att orka med detta i längden. När jag försöker prata med henne så slutar det med att hon antingen blir sur eller tyst. Jag har dessvärre börjat ge upp att kunna prata med henne om detta då det inte verkar som det ger ngt utan saker blir bara värre.
Vet varken ut eller in egentligen men försöker ta dagen som det kommer. Dock vet jag att jag är inte alls är lycklig just nu. Känner mig riktigt oälskad. Som en betjänt som man kan göra vad som helst med och han förväntas tåla det..

Föresten Jockefar, tack för att du tog dig tid och skriva till mig..

Min kära sambos hormoner började spöka redan innan gravtestet, med andra ord var jag rätt säker på att hon var gravid innan hon viste det.
Jag känner henne väldigt väl och det var mer än enkelt att se att det där var inte hennes hysteri.
Därimot lugnade det sig lite ju längre tiden har gått.
Så det där verkar väldigt individuelt.

mm jag hoppas att få tillbaka den fina tjejen jag en gång i tiden blev störtförälskad i. Det är tungt just nu som fan..

Som jag ser det har alla människor val att göra även om det finns saker, substanser, alkohol, hormoner som påverkar.

Det finns en tendens att skylla på dessa saker för att på så sätt kunna betee sig hur som helst. Jag har sätt det hos flera vänner och bekanta i samma situation.

När barnet väl kommer så kommer det vara många andra element som gör att livet inte är perfekt. Dålig sömn, sexlivet, jobbet kontra vabb mm.

Det som skiljer de lyckliga från de olyckliga är hur de kan hantera stressade och jobbiga situationer.

Så än en gång; ta upp det igen och kräv ett svar!!!! Förbered vad du vill ha sagt och börja med att du vill att ni skall vara lyckliga.

Vill du ha någon att bolla med så skicka gärna ett meddelande till min mailbox så skall jag försöka stötta.

Mvh

Jocke

Jag håller med Jockefar att du behöver prata med henne om detta.
Men, jag tycker du ska förbereda henna om det. Tala om att du behöver och vill ha den här diskussionen, så att även hon får en möjlighet att tänka igenom och förbereda sig. Det är ingen hjälpt om du har en massa åsikter att peppra henne med och hon inte har några svar. Då sätter hon sig bara i försvarsposition och inget kan egentligen bli bättre av det.

Det handlar ofta om makt. I mitt fall handlar det definitvt om makt i alla fall. Kvinnan har makten och skyller på hormonerna. Med samhällets goda minne. Skulle män använda samma argument skulle mord på gatorna vara vanliga.

jo jag känner igen det där faktiskt med hormoner när min flickvän vänta vårat första barn så kändes det som hon hata mig men sennare så fick jag förklarat att det var hormonerna som gjorde allt tänk bara att det är hormonerna det funka för mig...mitt råd är att ta det som det är det går över fast det inte är roligt..tjejen vart också ledsen över små grejer som när hon spillde marmelad på skärbrädat etc

Min förra fru betedde sig ungefär som du beskriver. Dels under graviditeten men hon fortsatte även efteråt. Det blev pannkaka till slut.
Nu är jag lyckligt gift med en som har lite koll på sig själv. Hon har knaprat järnpiller för gravida och druckit vätskeersättning för att hon kände sig helskum under graviditeten.
Om din flickväns blodvärden m.m är normala så har du problem som löses med familjeterapi. Om hennes blodvärden är skumma så går det att ändra på så hon blir normalgravid igen.
Nu är inte allting svart eller vitt men lite tips blev det i alla fall.
Kör hårt. Jag håller på dig.

Hmmm.. jag är fem barns far, ch det med surheten behöver inte betyda någonting, eftersom en kvinnas hormoner kommer saftigt i svajjning när de är gravida.

Ibland vågar man varken säga bu eller bä, jag och mammorna till mina 4 äldsta barn har bråkat en del under deras graviditeter, men det femte barnets mamma har jag aldrig ens höjt rösten till.

Tror det är ganska normalt med detta även om det finns undantag.

Som kvinna och som blivande föräldrar blir man ju hela tiden överröst med information från alla möjliga håll, det är familjecentralen och MVC mm.
Inga kvinnor kan ju komma och säga att de kände sig så överrumplade av att hormonernas svängningar kunde göra dem så förbytta. Visst, individuellt, Ja! Men i det stora hela så tycker jag att med all den information man får om vad som kommer att hända med kroppen och alla dess processer under graviditeten borde göra både blivande fadern i allmänhet och modern i synnerhet, förvissade om hur det kan bli.
Jag är så jävla trött på att jäääämt få höra att vi män minsann ska orka dra lasset (medans vi därtill blir trampade på) Förutom att vi förväntas ha ett välbetalt jobb med karriärutsikter där vi sliter som djur så förväntas vi vara emotionella stålmän som förstår och kan lindra varända värk i våran kvinnas kropp. Råkar vi gå passgång ett enstaka steg så blir det lynchning.
Vi får också höra av många kvinnor att "ni har det bra ni män som slipper ligga där i avgrundssmärtor och krysta ut en unge i flera flera timmar" Men det är minsann inte så jävla ljuvligt, att se sin käresta ligga och plågas där, blöda och svettas och vrida sig i helvetessmärtor, och inte kan jag göra ettt jävla skit åt det.
Ska det vara någon lyx??
Så ska vi bli trampade på, behandlade som en utsnyten skitig näsduk som kastas på gatan, när vi försöker vara till lags, ordna för att det ska vara bekvämt, ta hand om de andra barnen, vara avlastande, sköta "allt det andra" och bli fått ursäkten att "hormonerna du vet"
TACK FÖR KAFFET!

Du, du tror inte att dina erfarenheter har med din ödmjuka personlighet att göra?

mm, tyvärr brukar det där med "att behöva tänka" vara en
varningssignal, gravid eller inte.

Bara det att man behöver känna efter om man älskar någon
visar ju att nåt är fel.

och ja, det är vanligt .. 80% av alla förhållanden spricker
oavsett om det finns barn eller inte

men livet är för kort för att må dåligt, så gör nåt enligt
tidigare svar du fått

Oj, jag märker att det där med hormoner visst är lite olika på olika håll. Men det är väl inte mer än normalt, allt är individuellt som sker i oss.
Själv så var det en hel del upp och ner också, men inte så att man direkt blev bitter och självmordsbenägen så att säga.
Men det är något man måste genomleva, jag kan även tänka mig att din sambo inte heller mår så bra just nu då hormoner kan sätta igång tankar och känslor man aldrig tänkt eller känt förut. Hon tvivlar kanske fram och tillbaka med i princip allt i hennes liv, och vem skulle inte bli sur och butter när man inte riktigt har kontroll över sig själv och sin kropp. Samtidigt så vet ju kvinnan att från dag 1 i graviditetens början och från det att ni tagit beslutet att behålla barnet så står ju ändock KVINNAN inför den största prövningen i sitt liv. OCH

(lyckades med bedriften att komma åt både TAB och ENTER samtidigt! *sucka*)

OCH det smärtsamma som komma skall. Det är en period av förberedelser och ångest som skall kommas igenom. Så du får gått ta och bita dig i läppen, samtidigt som du självklart skall säga ifrån när det blir för jobbigt, för även du har ju känslor och mår dåligt. Ett annat alternativ är att blunda och gå undan om det blir för jobbigt, för det är sällan personliga angrepp. Åtminstone ska DU inte ta dem personligt hur jobbigt det än må vara!

Jag håller tummarna för dig/er att det blir bättre under resans gång!

Rubriken på tråden intresserde mig men jag måste haft en jäkal tur med gravida-kvinnor.

När jag väntade min dotter med min X-fru så bråkade vi inte något alls, visst gnabbade vi lite lätt så men inget som påverkade dagen. Tvärt om hade vi skitkul och hittade på en massa aktiviteter, badade mycket under sommaren och var relativt aktiva ute eftersom vi hade en hund som behövde tränas.

Nu idag så väntar jag mitt andra barn med en ny kvinna och allt är som det brukar vara, lite smärtor i magen och illamående titt som tätt, men annars lungna gatan.

Men det du beskriver låter tyvärr mer likt den veckan innan papprena för skiljsmässan skrevs på med X-frun, hoppas för din del att det inte är ditåt ni är på väg. Men som grabbarna ovan sagt, prata med henne, rakt och ärligt inget smörsnack. Men ta det varsamt.. Lycka till.

Grundtipset om du vill behålla den tjej du blev kär i,
Låt henne inte bli gravid
allt förändras och man känner inte igen henne,
inte under tiden och definitivt inte efteråt.

Då har hon nämligen en ny livspartner ...
like it or not