hjääälp ni som har engelsktalande sambo!!!!!

Min man är inte engelskspråkig (men engelsktalande) och från Holland. Han lärde sig svenska först, för att han ville det. Sedan lät vi flytten bero på var han skulle få jobb och sedan flyttade vi. Han hade lätt kunnat få jobb bara på att prata engelska, för övrigt.Och först när han fått jobb började jag söka och började vi ordna det praktiska. I och med att vi också hade försörjning redan från dag 1 så var vi aldrig speciellt oroliga för det - och i värsta fall hade jag gått på föräldraledighet. (JO, man ska kunna tillgodoräkna sig tid i ett annat EU-land, men räkna inte med annat än lägsta nivån. Och se i vilket fall som helst till att ha kontakt med ett av försäkringskassans EU-kontor då de är mer kompetenta med sådana saker där.Vi fick för övrigt båda två tillgodoräkna oss vår SGI för föräldrapenning, men det tog sin tid innan de holländska myndigheterna skickat rätt papper.)

Inom byggbranchen är det, trots en dalande konjunktur, en stor efterfrågan på folk på alla nivåer.

Han är civilingenjör i bygg/anläggningsteknik.

Men som sagt, i byggbranchen behövs allt ifrån outbildade, till lärlingar, till "gubbar", till maskinister, till kontorspersonal, till platschefer, till konsulter, till höga chefer...

Little J skrev 2008-05-15 18:14:01 följande:

Det här argumentet dyker upp lite då och då - och det gäller väldigt generellt i länder där folk är glada för att få showa off sina språkkunskaper. Men det ÄR inte ett riktigt bra argument - för faktum är att ansvaret faktiskt också ligger på den som vill lära sig landets språk att se till att få använda det! Det är bara lättja, brist på motivation och jag vet inte vad som gör att man i ett sånt läge faller tillbaka på engelskan! Man KAN faktiskt vänligt be samtalspartnern om att BARA prata svenska för att man själv vill lära sig svenska och för att kunna integrera sig väl i det land man är.

De flesta inhemska som byter över till engelska gör det av någon sorts glädje att få prata engelska plus att göra det lättare för den andre - och de tänker inte på att de då sabbar möjligheten att få prata landets eget språk. Min erfarenhet och övertygelse är att man faktiskt får ta lite ansvar själv när man lär sig ett språk!

Och det här är inte direkt riktat mot Little J - utan ett mer allmänt tillägg till debatten

Hej Liyah!
Vi valde att flytta först när min man pratade hyfsad svenska och hade jobb - men då hade vi ett hus därnere som var tvunget att bli sålt för att vi annars inte skulle ha några pengar.
I ert fall så finns ju möjligheten också att faktiskt flytta utan jobb. Det finns ju möjligheter att inom eu få a-kassa om man söker jobb i ett annat eu-land under 3 mån, t ex. Nu kanske det inte blir aktuellt för din kille - men jag ville visa på en möjlighet.
Dessutom så finns det (intensiv)kurser i svenska som är tillräckligt bra och snabba för att man på 1-2 månader faktiskt pratar så pass bra svenska att man kan söka jobb. Den grupp de funkar bäst för är just människor med en annan "germansk" språkbakgrund (engelska, tyska, holländska, isländska). Man behöver inte vara något språksnille för att lyckas med det - men man måste vara hyfsat motiverad, är man halvhjärtad fixar man det inte speciellt bra.Men det gäller ju öht med språkinlärning.

Och javisst - naturligtvis kan din kille söka jobb i Sverige ifrån England! Så gjorde vi också. Nu för tiden med internet och billig telefoni funkar det hur bra som helst. Intervjuerna kommer förstås antagligen vara i Sverige, men jag har själv haft några telefonintervjuer, så det går ju det med.

Sedan är musikbranchen lite lurig, förstås. En hel del jobb får man på kontakter (spelningar osv) och om ni bor i en storstad är det svårt med musiklärartjänster. De finns oftare att få i små orter ute på landet. Det kanske är värt att tänka på om ni t ex bor i Stockholm? För då finns inte så mycket jobb utannonserat, utan behöver man få in en fot genom kontakter och DÅ brukar det gå rätt bra att komma in som inhoppare/vikarie och hanka sig fram ett tag innan man kan få en fast tjänst?

little j: håller med om fenomenet i sig - men det är då absolut inte speciellt begränsat till engelskspråkiga. Det är säkert ett av de vanligaste klagomålen hos fransmän, holländare, belgare, italienare,.... här i Sverige. Och i Nederländerna, där folk överlag är lika glada i engelskan som svenskarna är, har man samma problem som utlänning, som försöker lära sig språket.

Jani: Man måste få ett speciellt tillstånd från det egna landets a-kassa/arbförmedling först - och man får med sig det egna landets arblöshetsersättning under de tre månaderna. Man räknas fortfarande som arbetslös i Sverige.