hjääälp ni som har engelsktalande sambo!!!!!

Min man är inte engelskspråkig (men engelsktalande) och från Holland. Han lärde sig svenska först, för att han ville det. Sedan lät vi flytten bero på var han skulle få jobb och sedan flyttade vi. Han hade lätt kunnat få jobb bara på att prata engelska, för övrigt.Och först när han fått jobb började jag söka och började vi ordna det praktiska. I och med att vi också hade försörjning redan från dag 1 så var vi aldrig speciellt oroliga för det - och i värsta fall hade jag gått på föräldraledighet. (JO, man ska kunna tillgodoräkna sig tid i ett annat EU-land, men räkna inte med annat än lägsta nivån. Och se i vilket fall som helst till att ha kontakt med ett av försäkringskassans EU-kontor då de är mer kompetenta med sådana saker där.Vi fick för övrigt båda två tillgodoräkna oss vår SGI för föräldrapenning, men det tog sin tid innan de holländska myndigheterna skickat rätt papper.)Inom byggbranchen är det, trots en dalande konjunktur, en stor efterfrågan på folk på alla nivåer.

Min kille jobbar inom IT och därför var det inga problem att han nästan enbart talade engelska när vi flyttade hem till Sverige. Nu har vi bott här i ca 8 månader och han talar ganska bra svenska trots att han inte gått någon kurs. Det finns ingen svenskakurs han kan gå där ni bor nu på nåt universitet eller liknande? Lycka till!

Hej där,Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, för jag har precis samma fundering som du, Jani. Min fästman är engelsman och han vill hemskt gärna bo i Sverige med mig, jag är svensk. Jag är inte redo för att flytta till England ännu, min hälsa stoppar mig. Jag hälsar gärna på i några veckor och så, men det är allt just nu. Man måste ju lyssna till sitt hjärta. Men vi vill som sagt bo tillsammans här, men han är för rädd för att vi inte ska klara det ekonomiskt eftersom han är så rädd att han aldrig ska hitta ett jobb i Sverige. Han behöver alltså ett jobb direkt här, han vill jobba och försörja familjen, men jag kan alltså försörja honom i början någon månad men sen är det nog kört. Vi vet inte heller vad vi ska göra, det är så svårt. Han borde kanske bara flytta? Så säger många till mig. Men det går ju inte att bara flytta. Bostad för oss kommer allt finnas när han flyttar hit, men han oroar sig så mycket, vet inte hur detta ska gå till (Jag gjorde en tråd om detta för någon dag sen) jag önskar vi kunde hitta ett jobb nu till honom, han skulle flytta direkt om han hade ett jobb här. Han måste ju lära sig svenska, och det kommer han, han lär sig så snabbt. Men han kan inte prata flytande svenska hur fort som han önskar.Så hur ska kan hitta jobb? Jag försöker tänka positivt, men vi kommer ingenstans. Jag vill att han ska jobba med det han kan och tycker om, och det är musik, han lär ut gitarr i England till små barn, privat och i skolor. Men vi kämpar vidare, försöker kolla mycket online men hittar inget med musik. Fast min kära mamma sa att han faktiskt kan söka jobb i Sverige från England, är det så? Låter krångligt.

Hej Liyah!Vi valde att flytta först när min man pratade hyfsad svenska och hade jobb - men då hade vi ett hus därnere som var tvunget att bli sålt för att vi annars inte skulle ha några pengar. I ert fall så finns ju möjligheten också att faktiskt flytta utan jobb. Det finns ju möjligheter att inom eu få a-kassa om man söker jobb i ett annat eu-land under 3 mån, t ex. Nu kanske det inte blir aktuellt för din kille - men jag ville visa på en möjlighet.Dessutom så finns det (intensiv)kurser i svenska som är tillräckligt bra och snabba för att man på 1-2 månader faktiskt pratar så pass bra svenska att man kan söka jobb. Den grupp de funkar bäst för är just människor med en annan "germansk" språkbakgrund (engelska, tyska, holländska, isländska). Man behöver inte vara något språksnille för att lyckas med det - men man måste vara hyfsat motiverad, är man halvhjärtad fixar man det inte speciellt bra.Men det gäller ju öht med språkinlärning.Och javisst - naturligtvis kan din kille söka jobb i Sverige ifrån England! Så gjorde vi också. Nu för tiden med internet och billig telefoni funkar det hur bra som helst. Intervjuerna kommer förstås antagligen vara i Sverige, men jag har själv haft några telefonintervjuer, så det går ju det med.Sedan är musikbranchen lite lurig, förstås. En hel del jobb får man på kontakter (spelningar osv) och om ni bor i en storstad är det svårt med musiklärartjänster. De finns oftare att få i små orter ute på landet. Det kanske är värt att tänka på om ni t ex bor i Stockholm? För då finns inte så mycket jobb utannonserat, utan behöver man få in en fot genom kontakter och DÅ brukar det gå rätt bra att komma in som inhoppare/vikarie och hanka sig fram ett tag innan man kan få en fast tjänst?