behöver råd ang styvsonen!!!! pust!

Hej. Skulle behöva massa råd till hur fasen jag ska ställa mig till killes son.

Ska försöka dra en kort historik. Min sambo har två egna barn dottern är 18 och sonen 14. Dottern har haft det trasligt med ätstörningar men mår bra idag med hjälp av tabletter och terapi.

Jag å min sambo flytta isär för lite mer än ett årsedan.
I juni förra året började vi å dejta igen och jag blev gravid ganska snabbt. Var ju inte plnerat men vi kände att det är vi två inget att snacka om. Så dom sista två åren har varit lite turbulenta...Så hela våran grav har ju varit ganska stressig...eftersom att skaffa lägenhet idag gör man inte bara så där. jobben har strulat lite m.m Hur som...nu har vi äntligen kommit iordning och vi ska ha om en vecka. Och först nu dom sista två veckorna har det kommit ikapp mig att jag ska bli mamma snart...än sålänge har jag bara varit gravid.

saken är den att nu har sonen börjat dumma sig. Eller det har han gjort sen i höstas. Skiter i stort sett vad någon säger till honom, spelar bara dator, missköter skolan så han har fått flera IG varningar, ingen direkt respket för någon, allmänt slapp, slö och bedrövlig.

Men nu orkar inte hans mamma med honom längre (dom är hos oss varannan helg). När hon ringt och varit ledsen så har vi sagt att det bästa är att han kommer och bor hos oss istället. Vi kan inte göra så mycket mer än försöka prata med honom när han är här...men jag är lite skeptisk till att enbart ha moralpredikningar utan att man kan visa att det man väljer att göra får konsekvenser. Där har vi varit lite osynkade med mamman hon har väll inte riktigt tyckt som vi.

Hans mamma är ju så snäll att hon ibland är dum i huvet...missförstå mig...jag tycker jättebra om henne....men NU en vecka innan jag ska föda så har hon tröttnat såpass att nu är hon villig att låta honom flytta hit...men jag vill inte det nu....dom har haft sen i höstas på sig, och jag är osäker på att jag orkar ta tag i detta när jag ska ha mitt första barn själv...jag är ju ganska osäker och känner mig lite stressad oc nervös inför det.

Jag tycker att dom har haft såpass lång tid på sig så varför NU...vist förstår jag att man inte kan tidsbestämma sig för när man har nått sin gräns...men jag känner att har dom dröjt så länge med detta så måste dom väll kunna vänta ett par veckor till så att jag får landa i min omställning. M sa att han såklart kommer ta det tyngsta, men jag vill ju att han ska var tillgänglig i början för oss i början. så klart att vi får ta smällen men har dom skitit i det så länge så måste dom väll kunna vänta lite till

Är jag ute och cycklar?????????????