Ni som fött både vaginalt o snitt!

Vaginalt:
Bäst va att jag kunde röra mig direkt efter... var ju uppe efter typ 5 minuter.... hade inte heller ont! inget jobbigt med detta alls... visst man  var ju öm och så men annras var det bara positivit....

Kejsarsnitt:
Inget positivt alls, men jaf blev sövd eftersom det blev ett urakut snitt... ont överallt, kunde inte ta mig upp, hade kateter, mådde skit!
Det enda positiva var ju att lilltjejen mådde bra när hon kom ut!
Men detta är ju väldigt individuellt! Vissa mår jättebra efter snitt!

Vaginalt:
bäst: naturlig
kroppen är gjord för det
allt smärta på en gång, sen försvinner det
kroppen återhämtar sig fort
värst: smärtan
första dagar är jobbiga.

Snitt:
Bäst: slippa smärta, krysta
går fort
värst: lång tid för återhämtning
onaturlig
kan uppstå komplikationer
svårt att få sin mage tillbaka
det gör ont lång tid (månad-år)

Ni som tyckte det läkte snabbt efter vaginalt, då hade ni en "normal" förlossning?!
Efter min ruptur tog ju återhämtningen LÅNG tid...flera månader. Så frågan är om det är värre med snitt om man jämför med det...eller om det bara är värre återhämtning efter snitt när man haft en "normal" förlossning.

Det vet inte jag eftersom jag hade en "normal" vaginal fölossning.... Därimot tror jag att man ska tänka på att kejsarsnitt trots allt är en STOR bukoperation.... Men jag vet ju inte hur ont du haft efter din vaginala förlossning!

Kejsarsnitt (1:a förlossningen): Jag visste inte om förrän efteråt vad som hade hänt, krampade hemma och vaknade upp nyförlöst på sjukhus.
Värst: Att inte kunna röra mig normalt, inte kunna skratta ordentligt på flera veckor utan att börja gråta.
Bäst: Jag är snitträdd, så för mig blir det enda "bra" med snitt det faktum att det finns som livräddande alternativ

Vaginalt (2:a förlossningen)
Bäst: Att relativt fort få bli sig själv igen. Jag blev klippt och sprack, syddes med 13 stygn. 3 veckor efter förlossningen kunde inte jag och maken hålla oss längre - inga problem
Värst: Även om förlossningen börjar som den ska, så finns det inga garantier för att man slipper kniven i alla fall..

Första barnet (kejsarsnitt):
Bäst: att barnet kom ut nån gång och smärt fritt då..
Värt: hela förlossningen, först 29 timmar inne på förlossningen me värkar å sen ett snitt på de, har aldrig vart så rädd i hela mitt liv!

Andra barnet (vaginalt):
Bäst: Slippa rädslan! att bedövningen tog super bra! å så fruktansvärt häftigt att få kämpa å föda fram barnet helt själv
Värt: att de gjorde ont å föda fram huvudet.

Men heldre en lite mer smärtsam förlossning än att man e livrädd under den!

Efter min första förlossning som jag tyckte var ett rent helvete och slutade i en sfinkter ruptur. Så hade jag total förlossningsskräck och fick snitt beviljat.
Var livrädd att få panik om jag skulle prova att föda vaginalt och då också öka risken för en sfinkter ruptur igen. (Eftersom jag hade panik och krystade för kung och fosterland medan två bm stod och tryckte in honom igen.) Han var ganska stor 4680g 54cm. Iaf jag var rädd för att få panik, rädd för smärtan och rädd för att få komplikationer som kanske inte skulle gå tillbaka. Tog ett bra tag efter första förlossningen.

Jag bestämde mig för snitt iaf. Allt funkade toppen. Kunde åka hem dagen efter. Har läkt hur fint som helst. Var ju vaken så pappan var ju med vid hela snittet. Men jag fick ju ligga själv på uppvaket i ett par timmar efteråt...

Jag väntar nu nr3 och jag ska utan tvivel föda vaginalt. Bm säger att jag nog får räkna med ett barn på minst 4kg så vi kan hålla öppet om jag vill ha snitt eller ej. Men jag har tackat nej. Hon håller det öppet ändå. Men jag har bestämt mig! Sfinkter ruptur eller ej, eller värsta smärtan man kan tänka sig. Det finns ändå inget som går upp mot att föda vaginalt.
Och jag försöker att tänka att ingen förlossning är den andra lik.. så det måste ju inte bli ett helvete. :)

Jag är inte expert på att uttrycka mig kort och koncist.. :) men jag hoppas du kunde utläsa mina för och nackdelar även om jag inte listade dem.

Det är klart att det är en stor bukoperation. Men vid en sfinkter ruptur är det nog inte bara smärtan efteråt man bekymrar sig över. Det kan nog snarare var en fråga om mna vågar gå ut utan att bajsa på sig eller inte. Sfinkter ruptur är ju när du brister ända bak.. nervtrådar och så kan ju oxå ryka då..

Precis som Zazza skriver är det ju sånt man tänker på OM det inte läker lika bra nästa gång. Hur blir livet i framtiden då?
Vågar man chansa liksom...

Måste fråga vad är en sfinkter ruptur?

Som att välja mellan pest eller kolera anser jag..

Needy: När du spricker hela vägen...alltså även baken.

ÄH men FYFAN..*mår illa*

Med första barnet sprack jag ett runt hål mellan hålen..de klippte upp efteråt o försökte få det snyggt..det vart det..MEN JAG SVIMMADE!!

Ja..ne..måste ju vackert föda igen, vare sej jag vill eller inte!