Ni som fött både vaginalt o snitt!
Efter min första förlossning som jag tyckte var ett rent helvete och slutade i en sfinkter ruptur. Så hade jag total förlossningsskräck och fick snitt beviljat.
Var livrädd att få panik om jag skulle prova att föda vaginalt och då också öka risken för en sfinkter ruptur igen. (Eftersom jag hade panik och krystade för kung och fosterland medan två bm stod och tryckte in honom igen.) Han var ganska stor 4680g 54cm. Iaf jag var rädd för att få panik, rädd för smärtan och rädd för att få komplikationer som kanske inte skulle gå tillbaka. Tog ett bra tag efter första förlossningen.
Jag bestämde mig för snitt iaf. Allt funkade toppen. Kunde åka hem dagen efter. Har läkt hur fint som helst. Var ju vaken så pappan var ju med vid hela snittet. Men jag fick ju ligga själv på uppvaket i ett par timmar efteråt...
Jag väntar nu nr3 och jag ska utan tvivel föda vaginalt. Bm säger att jag nog får räkna med ett barn på minst 4kg så vi kan hålla öppet om jag vill ha snitt eller ej. Men jag har tackat nej. Hon håller det öppet ändå. Men jag har bestämt mig! Sfinkter ruptur eller ej, eller värsta smärtan man kan tänka sig. Det finns ändå inget som går upp mot att föda vaginalt.
Och jag försöker att tänka att ingen förlossning är den andra lik.. så det måste ju inte bli ett helvete. :)
Jag är inte expert på att uttrycka mig kort och koncist.. :) men jag hoppas du kunde utläsa mina för och nackdelar även om jag inte listade dem.