Tråd nummer 4 för oss som är rädda både för snitt och vaginala förlossningar!

Hej!!

Jag hoppar in här eftersom det verkar vara en tråd för mig. Har bf 23/8 och min bm hade skickat remiss till sjukhuset så att jag skulle få prata med någon men de skickade tillbaka den för de har tydligen redan för mycket att göra o har skickat tillbaka remisser i 2 veckor nu Nu ska jag istället få träffa en psykolog. Känns inte som att det är samma sak men det är bättre än ingenting.

Dessutom gick min bm i pension nu o den nya jag ska få träffa nästa vecka ska gå på semester direkt efter så då får jag träffa ytterligare en ny person....

Psykologen ringde mig precis o bokade in en tid nästa vecka o när hon började fråga om min rädsla så började jag gråta...känner mig så otroligt töntig för att jag är så rädd så det känns väldigt skönt att se att jag inte är själv.

Ni som har gått på någon sorts samtal, känner ni att rädslan har blivit mindre??

Inför samtalen med psykologen och bm är jag mest rädd att de ska ifrågasätta varför man överhuvudtaget blev gravid om man är så extremt rädd Jag förstår att de kanske inte frågar det rakt ut men det känns som att många tänker så...

Jag fick träffa en psykolog i onsdags o hon kände att jag verkligen behöver prata med den där gruppen på Karolinska sjukhuset. Hon berättade om vårt samtal för en läkare som ringde till KS o jag fick en tid direkt. Där ska jag få prata med en läkare (det är den där gruppen som handskas med förlossningsrädda) och troligen får jag planera min förlossning då. Känns otroligt skönt med tanke på att sjukhuset från början skickade tillbaka den remiss som min bm hade skickat.