• Miss Jay

    Tråd nummer 4 för oss som är rädda både för snitt och vaginala förlossningar!

    Jag var i v.33 när jag äntligen fick komma dit trots att jag tidigt tog upp min rädsla. Men jag vart borttappad i systemet trots att min läkare var på dom flera gånger. Men men nu är pojken min här iaf

    Jag hoppas att du får komma så fort som möjligt, var på dom så mycket och ofta du kan så att de bara måste ta dig på allvar och fixa en tid.


    Vroooooom skrev 2008-04-12 13:22:21 följande:
    Hur tidigt har ni fått komma på samtal?Jag är i vecka 15 och tog upp min rädsla med min BM i torsdags. Hon sa att hon inte kunde skicka remissen förrän efter vecka 20.Jag är redan helt panikslagen inför förlossningen. Jag är jätterädd för att behöva föda vaginalt och jag är rätt rädd för kejsarsnitt också, speciellt efter att ha läst en del trådar här på FL.
  • Miss Jay

    Jag tycker så otroligt synd om dig och dina känslor kring den kommande förlossningen. Är inte lätt att leva med den paniken man känner inför det.

    Jag personligen skulle inte vilja utsätta mig för en igångsättning igen, men jag har ju heller ingen bra erfarenhet av det sedan första barnet. Det tog 4 dygn och på det fjärde dygnet avbröt jag för att jag inte längre orkade och det blev ett snitt istället. Jag sov under snittet och är i efterhand nöjd med det. Denna gång gick det ju igång av sig självt och så, men fick avbrytas för ett akut snitt då bebisen inte mådde bra. Sov denna gång också och är ännu nöjdare så här i efterhand.

    Om jag väljer att skaffa ett 3 barn så blir det planerat snitt då jag redan gjort 2 får jag inte längre föra vanligt. Och om jag skaffar ett till så kommer jag garanterat att välja att sova för jag vill inte had en upplevelsen att vara vaken och känna hur de drar o sliter i mig. Även om man inte är med från första sekunden med barnet så är det ändå fint när man väl vaknat och får se bebisen första gången. Spelar ingen roll att det är ett par timmar senare, första ögonblicket är ju det första när det än blir. MEN, det är så jag känner.


    Nennis1 skrev 2008-04-14 07:23:27 följande:
    Mitt första Aurorasamtal fick jag vänta länge på. Remissen skickades in först efter vecka 20 och jag fick tid för två veckor sedan, nu är jag i vecka 37+1... Har en ny tid den 22 april, men min bm ringde redan under mitt besök i fredags och ville att Aurora bm skulle ringa upp mig för en ny lite mer akut tid. Tycker att det är konstigt att behöva vänta så länge för en tid egentligen, jag hade behövt gå på många fler samtal än vad som nu kommer att hinnas med. Det är så mycket som jag har skjutit ifrån mig och inte tänkt på som nu kommer upp till ytan, vare sig jag vill eller inte.Min bm frågade mig om jag ville snittas istället, men det vill jag inte. Man har ju sett hur det går till nu i alla förlossningsprogram på tv =( Dom drar och sliter... Nej tack det klarar jag mig utan. Sen vill jag ju inte att bebisen och pappan ska springa iväg medans jag blir sydd.20 dagar kvar idag. Panik. Sakta men säkert närmar sig dagen D, också det vare sig jag vill eller inte. Hjälp!Funderar på igångsättning. Då får man ett datum och behöver inta gå omkring och oroa sig massor innan. Jag får ju panikgråtattackar med jämna mellanrum (dagligen), sover nästan ingenting och när jag väl har lyckats somna så vaknar jag av att jag gråter för att jag drömmer så mycket hemskt. Vad tror ni, kan igångsättning kanske vara ett starkt alternativ för mig?Hoppas att alla ni andra mår bra efter helgen som varit! Nu är det dags för sommar och sol tycker jag, är less på frost och snöblandat regn...
    Mamma till 2 underbara pojkar Melvin o Valter *kärlek
Svar på tråden Tråd nummer 4 för oss som är rädda både för snitt och vaginala förlossningar!