Tråd nummer 4 för oss som är rädda både för snitt och vaginala förlossningar!

Grattis till alla som det gått bra för! Är ju skönt att höra.
Har precis fått kallelse till första Aurorasamtalet, är nu i v.25 så det känns som det är dags att börja bearbeta....
Vet egentligen inte om jag vill bearbeta den förra förlossningen utan snarare prata om nästa. Bara jag tänker på att prata om den första så gör det så ont i själen.
Blev tom uppringd nu i eftermiddag av en kurator som undrade om jag kanske skulle behöva även stödsamtal men jag vet inte....
Ja - tänk om man kunde liksom hoppa över det här ¨lilla¨ momentet förlossning?

Nennis - usch vad jobbigt, men du kanske skulle be om kuratorsamtalen du då?
Jag tror att anledningen till att jag blev erbjuden det var att jag fick en förlossningsdepression direkt efter förlossningen (jag tror ju eg. inte att det var det utan krisreaktion på förlossningen...).
Om du vill ha ett tips så kan jag rekommendera medicin som heter Lergigan - helt ofarlig att äta under grav. många äter den mot illamående men den är också lugnande och man blir lite trött av den. Kanske kan vara ngt för dig så att du har energi nog att ta dig igenom samtalen och tiden innan? Kanske du inte behöver det varje dag heller. Lergigan ges också ofta innan operationer som lugnande.

Ha! vad lustigt - ja nä jag tror faktisk vi har rätt...kände inte igen mig så mycket heller i kriterierna för den diagnosen.
vad härligt att du känner dig lugn - då får du en välbehövlig paus som kanske tom kan hålla i sig!

Läste ¨att föda¨ förra gången - den var ju bra jfr med andra tycker jag.
Hoppas du kan känna trygghet med den kanske ändå - men håller med om det du säger, visst är det smärtan man är rädd för.
Eller som i mitt fall snarare vad smärtan gör med mig.

Leesa: jobbigt för dig...hoppas du får bra hjälp av psykolog och förlossningsbm.
Vet inte om det kanske är dåligt läge - alltid lätt att försöka lugna när man inte själv är orolig för just det som någon annan är...men kroppen blir inte förstörd, visst det känns som om man blivit överkörd av ett tåg men det går över ganska snabbt ändå tycker jag. Jag upplevde det som om att de 4-5 första dagarna var jobbigast. Blev sydd litegrann men det gick bra. Fick ha lite lustgas igen då och det gick fint.

leesa - det måste ju ändå vara du som bestämmer hur du vill ha det framöver...? min erfarenhet av psykologer/terapeuter är att om man inte passar ihop och det inte går att lösa att prata om det så ska man byta. Ursäkta men det där med sofforna låter inte så skoj....eller du kanske nappade på det?

Nej inte snitt tack - om det inte blir nödvändigt. Har gett mig katten på att det ska bli bättre den här gången. blir det inte det och det blir fler barn så kan jag tänka mig snitt.
Ska ha BEDÖVNING så det smäller om det den här gången och jag ska vara precis så där jobbigt krävande som jag inte lyckades vara förra gången....jaja, tänker i alla fall försöka med det ;)
Tror faktiskt att vi över huvudtaget går med på alledeles för mycket...med goda råd, professionella yrkeskategorier som vill oss väl osv.

Min första auroragång blir nu den 15/5 och då är jag i v.30.
Hade en tidigare tid (28/4) men kunde inte och der hade ont om tider. Min man ska med så det krävdes lite pusslande då...

Dandilion - vi håller tummarna att bedövningen blir: toppen, tar fullt ut och hinner komma innan det är för sent (så inte narkosläkaren har andra mer akuta ärenden)=)

'Låter kanske lite lyxigt men jag var tvungen att kolla upp om Sophiahemmet har planderade förlossningar men det tar inte sånt alls vad jag kan se. Tyckte faktiskt nästan det kunde vara värt de pengarna för att få en trygg och säker plats....

Pyttis - hör gärna fortsättningen på dina samtal, hoppas det tar sig.

Har också funderat över igångsättning - fast jag vet inte...

håller med pyttis Dandilion - ring igen och be att få komma eller till en kurator kanske? Så ska du inte ha det.

Förresten - ska vi ha ngn BF-lista? Jag vet inte längre hur länge/kort alla har kvar....
Eller det kanske finns en lista?

Kram

bra med listan, nu har jag lagt till mig där.
Mår hyfsat utöver förlossningsrädsla (som ju tyvärr tar över ganska mycket). INGA fysiska problem alltså...;)
Sofia - känner igen mig i snabb förlossning -panik-och-dödsångest-biten, tyvärr. som tur är inte i det andra, hopps jag slipper uppleva det.

Nennis1 - BF 3 maj
mammamu76 - Bf 17 Juni
Karlstadtös- bf i oktober (nytt ultraljud i maj)
Sebbe Snutt - BF 23 sept
Guido - BF 27 juli

Kramar
G

Usch - fast det var modigt av dig tycker jag att göra det!

För mig närmar sig nu första A-samtalet med stormsteg, undrar hur det ska bli och vem jag får träffa....

Dandilion - känner igen mig igen ;) i dina beskrivningar...kan få tvångstankar (nja inte riktigt kanske men nästan) att det ska hända min lillkille (snart storkille)något fruktansvärt och att jag inte kommer vara där, eller att jag eller min man dör. Är ett klassiskt gravidtema när man börjar gå mot slutet.

Har dessutom så mkt sammandragningar nu så jag vet inte vad jag ska göra - ska till läkaren nästa vecka så får vi se.
De gör inte ont men man blir ju EXTREMT påmind om det som komma skall. Åt några bitar choklad i söndags kväll eftersom min man kom hem från en jobbresa. Två timmar senare hade jag hemska magkramper och total tömning av magen - snacka om att jag blev svettig, ja både fysiskt och psykiskt. men det gick över igen. Kommer inte äta choklad på ett tag iaf.

Nennis - vi håller alla tummar för att det går bra för dig!
Hoppas hoppas det blir snart.
Kramar
G

Ja allstå - såg ju faktiskt att även bm skulle bli uttagna i strejk....men jag var inne en kortis på förlossningen på Danderyd i slutet på förra vecka - skulle kolla mina sammandragningar - och det verkade vara fullbemannat, jag fick iaf hjälp snabbt och så.
Hoppas på att det är över när vi ska ha ;)

GRATTIS Nennis! Åh vad roligt!!
Kommer tyvärr inte att kika in hos dig men du har ju klarat det - yiippee!

Själv så skulle jag på min första aurora -- tid igår men den blev inställd för att bm var sjuk. Fick ny tid nästa vecka. Får man ladda igen då....

gummisnoddan: om du inte skulle må bra (då menar jag depression och ångest, inte vanlig oro och trötthet)efter förlossningen så finns det hjälp både med samtal, spädbarnsgrupper och medicin. Det viktigast är faktiskt egentligen att du mår så bra som möjligt - men ställ inte det kravet på dig själv för högt...det finns ju minst en till som kan ta hand om ert barn?
Håller med om att bebisar faktiskt är orosframkallande (mer el mindre)skrik är inte roligt och heller inte sömnlösa nätter som man tror aldrig ska ta slut. Men det gör det - det kommer en tid då det lugnar ner sig och sedan blir mer och mer stabilt.
Kan rekommendera att läsa tex ¨uppdrag mamma¨ - den gav mig många skratt och igenkännande. Så man kan lägga av mammarollen ett tag - den kan bli lite tung ibland;)

har inte fött ännu - har dryga 4 veckor kvar. men har varit på aurora och på förlossningen på besök. Känns helt ok nu med den planeringen som står i min journal. tydligen ska man också säga att man är samtalspatient när man ringer in om det är dags för då kan de direkt se vad som är viktigt i mitt fall.

mammamu - hoppas det går vägen för dig, kanske bra med igångsättning så det blir mer planerat? håller tummarna!

Det kan jag verkligen förstå! Sorry att jag missade din historia med det...jaha då får du jobba på alla möjliga knep då, som sagt håller tummarna för dig - mycket!

Tack för hälsning Pyttis! Lugn är väl lite mycket sagt men iaf inte panikslagen ;)
Läste precis igår hela den anteckningen som aurora-bm skrivit om vårt samtal och blev så otroligt rörd - hon hade skrivit så fint och beskrev precis så som det kändes för mig förra gången. Tänk vad det finns fina människor överallt och tur att jag fick träffa en av dem! Att bli bemött är nog faktiskt det viktigaste - iaf för mig.

D1980:Jag tyckte som sagt att när jag träffade en bra bm som lyssnade och bekräftade utan att döma så kändes det bättre - sedan är det klart att det är en personkemigrej också med den man träffar.

Och - egentligen, vad är det som är konstigt med att man är rädd för en förlossning? Underbart för dem som kan känna att kroppen kan det här osv...men det ÄR ju en stor process att gå igenom, både för själen och kroppen - ingen vill väl heller ha ont eller hur? De flesta bm tycker ju iaf att rädsla inte är konstigt. Men jag tror det är viktigt att så mycket som mmöjligt försöka grunna ut vad DU behöver för att känna dig mer trygg - lyssna på olika råd men ta till dig det som känns bra för dig. Oftast reagerar man instinktivt på det som andra säger men är kanske så mottaglig för råden att man känner sig misslyckad om man inte känner likadant - nu lät det invecklat...Men så här ungefär:
Har hört en del bm säga under förlossningen - varje värk tar dig närmare ditt barn. Instinktivt reagerar jag med att bli skitförbannad och vilja skrika håll käften men utåt sett så kanske jag känner skuld för att jag inte känner så - att smärtan är positiv (bläh).

Hoppas att jag lycklats nå fram lite och att du kan vara kritisk mot MINA råd ;)

D1980 - underbart, vilket drömläge. Önskar dig all lycka med planeringen och sedan förstås;)
Jag har nu bara drygt 3 veckor kvar - hoppas jag, sedan är det dags....

Åh vad roligt MammaMu! GRATTIS - både till sonen och din förlossning. vad härligt att höra det där med rätt stöd och hjälp - hoppas på liknande för egen del.