Förlossningsrädsla för vad?

Att det slutar med kejsarsnitt
Att jag inte får med mig ett barn hem

Ja det är det väll.. ELLER?

Jag var rädd att barnet skulle dö eller skadas pga att jag tidigare förlorat ett barn och fått ett barn med hjärnskada (det hade ej med förlossningen att göra). Men förlossningen gick väldigt bra och jag födde en levande frisk pojke. :) Häftig upplevelse.

Jag har två barn och väntar mitt tredje.
Jag är inte rädd för smärtan då jag förlöste mitt andra barn utan någon bedövning alls.

Däremot har båda mina barn fått ""kämpa för sina liv"" efter att det kommit ut pga barmorskornas och läkarnas inkompetens, och ni alla vet vad man menar när man säger tredje gången gillt.
Jag är rädd att deras brist på kunskap ska kosta mitt barn livet.
Funderar till och med på att förlösa hemma med en bm jag känner och litar på denna gången.

-Att förlossningen ska ta lång tid.
-Att det ska hända bebisen något.
-Att bebisen ska fastna
-Bebis är för stor
-Smärtan

Jag vill få ett planerat snitt för jag är så extremt rädd för att det ska göra så jävla ont så jag får panik och inte kan hantera det. Och jag är helt säker på att jag pga min panikskräck kommer liksom "låsa mig" och det ska göra att det blir ÄNNU värre och sen går inget att göra för att hjälpa mig, "såja så ja - andas" känns ju inte tillräckligt liksom..

Om man kunde garantera mig en totalt smärtfri förlossning och lova att jag inte skulle gå sönder, visst bring it on. Men det går ju inte! Det är ju inte alltid man kan få tex ryggbedövning. Man kanske är öppen för mycket när man kommer in då är det för sent att sätta den. Det är inte ens säkert att man tycker att den hjälper. Sen i utdrivningsskedet fungerar den ju inte längre. Ni har väl hört hur de skriker i det där programmet Barnmorskorna? HU! Jag gör det bara inte!

är inte gravid nu men vill bli gravid min rädsla är .

att barnet är dödsfött
att navelsträngen är runt halsen o bebisen inte får luft får massa problem .
att bebisen fastnar med huvudet och värkarna avtar och de slutar med akut snitt.
att massa läkare stormar in och tar kontroll och försvinner iväg med min bebis. att jag ligger där ensam och förblöder

jag födde mina döda tvillingar i v 20 jag fick morfin och ändån va värkarna förjävliga . tvillingarna va 15 cm långa o vägde ca 250g tanken att en bebis på ca3,500g och 50 cm lång ska komma ut ur min lilla "mus" gör mig bara gråtfärdig.

jag har varit med på en förlosning och sett hur de går till när någon anan föder . jag har läst massa info jag är fortfarande livrädd . både för vaginal och snitt...

någon som är lite löjligt är att jag är rädd att bli tvingad att amma . tanken att en bm ska stå o glo när min bebis suger o brösten blöder o de bara gör ont . o hon står där med sitt leende . - det är helt NORALT det kommer gå sååååå bra ..

magen värker o man vill bra sova o bebisen ska suga o suga på tutten. VARFÖR ska dom envisad med att ALLA ska försöka amma ..

varför kan inte pappan få ge bebisen ersättning i flaska o mysa med den lilla . mamman kanske vill vila o ta igen sig .

lite ot kanske men jag är nojjig för allt .

aja när jag blir gravid o den tiden kommer så får jag träffa nån bra psykolog som kan hjälpa mig med rädslan ,