Förlossningsrädsla för vad?

Lider av panikattacker och det är ironiskt också det jag är mest rädd för. Inget kan förklara vad det är med förlossningen som är värst; det är nog allt utom smärtan, faktiskt (det finns hur mycket prylar som helst de kan pumpa en full med för att domna bort helt). You name it; spricka, inte spricka utan i stället bli klippt, inkontinens efter förlossningen, att min man aldrig mer vill ha mig, att något ska hända barnet, att det inte går tillräckligt fort, att de inte går tillräckligt långsamt (Inte hinna få alla prylar som ska domna bort en, trallalaaa.... kul tanke va?), att skita på sig, att barnmorskan är en bitch, att jag inte orkar, att jag inte tycker om barnet då det kommer ut på grund av att förlossningen varit så jobbig... det tar aldrig slut. Fan nu darrar jag igen. Men mest av allt på grund av att jag vet att jag kommer att få en panikattack då det startar för det är så min kropp reagerar på stark stress. Då det händer försvinner jag från den världen vi känner och blir handlingsförlamad. Om detta tajmas riktigt rätt under förlossningen blir det inte så bra då ungen inte kan komma ut. Då är vi inne på en helt annan historia med sugklockor och akut kejsarsnitt. Men på grund av denna åkomma kommer jag antagligen att snittas panerat, för det är för farligt att riskera naturlig förlossning. Så nu är jag i panik för att förlossningen kommer att starta för tidigt och jag ändå kommer att hamna där. Nej nu blev man panic igen. Konstigt egentligen, för allt kommer ju med största möjliga chans att gå bra hur det än blir, varför oroar man sig för sådant man inte kan påverka Och ännu konstigare; varför oroar man sig för sådant man kan påverka?

huj, nu har jag härjat tillräckligt. Lycka till allihop!