Förlossningsrädsla för vad?

Att spricka jättemycket
Att bli klippt
Att det ska göra så ont så jag svimmar
Att det ska bli akutsnitt så dom bara kör iväg mig och söver mig utan att jag är beredd på det
Att det ska hända nåt med bebisen eller mig
Att vi inte ska hinna in så jag måste föda i bilen eller hemma utan bedövning (har hänt min mamma nämligen o jag var 7 år o hörde hur hon skrek)

Typ det :)

Jag hade en enda rädsla..
det va att det skulle bli komplikationer och bli akut snitt..

Gissa vad?

det blev det

Jag är orolig för allt. Även fast jag har gjort det en gång utan problem så känns allt helt plötsligt jätte läskigt..

Lider av panikattacker och det är ironiskt också det jag är mest rädd för. Inget kan förklara vad det är med förlossningen som är värst; det är nog allt utom smärtan, faktiskt (det finns hur mycket prylar som helst de kan pumpa en full med för att domna bort helt). You name it; spricka, inte spricka utan i stället bli klippt, inkontinens efter förlossningen, att min man aldrig mer vill ha mig, att något ska hända barnet, att det inte går tillräckligt fort, att de inte går tillräckligt långsamt (Inte hinna få alla prylar som ska domna bort en, trallalaaa.... kul tanke va?), att skita på sig, att barnmorskan är en bitch, att jag inte orkar, att jag inte tycker om barnet då det kommer ut på grund av att förlossningen varit så jobbig... det tar aldrig slut. Fan nu darrar jag igen. Men mest av allt på grund av att jag vet att jag kommer att få en panikattack då det startar för det är så min kropp reagerar på stark stress. Då det händer försvinner jag från den världen vi känner och blir handlingsförlamad. Om detta tajmas riktigt rätt under förlossningen blir det inte så bra då ungen inte kan komma ut. Då är vi inne på en helt annan historia med sugklockor och akut kejsarsnitt. Men på grund av denna åkomma kommer jag antagligen att snittas panerat, för det är för farligt att riskera naturlig förlossning. Så nu är jag i panik för att förlossningen kommer att starta för tidigt och jag ändå kommer att hamna där. Nej nu blev man panic igen. Konstigt egentligen, för allt kommer ju med största möjliga chans att gå bra hur det än blir, varför oroar man sig för sådant man inte kan påverka Och ännu konstigare; varför oroar man sig för sådant man kan påverka?

huj, nu har jag härjat tillräckligt. Lycka till allihop!

Jag är inte alls rädd för själva förlossningen, men om det är något jag är lite orolig för så är det att något ska gå fel och att det ska hända bebisen något.

Kort och gott: är livrädd för smärta....bland det värsta jag vet här i livet.

Några av mina rädslor:
- Att inte få rätt stöd av förlossningspersonalen
- Att ngt ska hända bebisen (t ex syrebrist) pga att personalen inte är uppmärksam/slarvar
- Att förlossningen ska bli utdragen
- Att barnet ska vara stort och att hela jag ska gå sönder och få problem för livet
- Att känna att jag förlorar kontrollen, t ex pga att det gör ondare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig och att jag blir helt paralyserad av smärtan...

Smärtan

Att inte hinna få bedövning

Att få en klämkäck barnmorska eller typen "det ska göra lite ont att föda barn"

Att smärtan ska ge mig en förlossningspsykos o att jag ska hata mitt barn pga den smärta den gett mig

Att spricka/bli klippt

Att bli sydd i underlivet

Att bli inkontinent

Att få en utdragen förlossning

Att inte få komma in på förlossningen,m hände min syster, de låste dörren o hänvisade till annat sjkhus hon födde i stort sett naken utanför BB (SÖS) i början på februari

Att barnet ska drabbas på något sätt så att det blir handikappat, jag vet att jag kommer attt hålla emot så mkt det bara går.

Förnedringen av att någon trycker isär mina ben samtidigt som jag skiter på mig.

Söndertrasat underliv som inte blir sig självt igen, jag har redan SROTA issues med sex o allt kommer bli 100 resor värre efter att ha blivit tvingad till vag. förlossning som jag ser som ett stort övergrepp på min kropp.

Vill inte att min sambo ska se mig på "det sättet"

Det var nog toppen på isberget.

Ojoj, här kommer mina svar i turordning, :)

Att ett blodkärl ska spricka i hjärnan och jag dör
Att dom ska klippa sönder min älskade mus
Att jag ska spricka upp till rumpan
Att jag ska bajsa JÄTTEMYCKET så det luktar illa och kommer överallt
Att bebisen inte ska klara sig
Att det ska ta jättelång tid
Att epiduralen ska göra jätteont

Att det ska göra ont, bara.

Bara det.