Nån mer som är livrädd för att behöva snittas?

Jag har fött vaginalt 2 gånger med div komplikationer efteråt så till min tredje förlossning krävde jag snitt och fick det!!!! Det var det absolut bästa jag gjort, var uppe samma dag som jag snittades och det var jag inte vid dom vaginala förlossningarna... Till min första förlossning kände jag mig också livrädd för snitt och min vaginala förlossning gick inget vidare. Vid andra graviditeten var jag lite inne på snitt men på KLARA mottagningen lyckades dom, tyvärr, övertala mig till att pröva vaginalt en gång till och det blev ju inget bättre den gången heller. Så till tredje gången hade dom inget val och läkaren förstod att jag ville ha snitt och det fick jag ju då. Allt gick så bra!!!! Mådde jättedåligt av bedövningen men till slut fick dom bukt på det samtidigt som blodtrycksappaaraten la av...!?! Kände absolut ingenting av att dom var i magen och bökade, kändes som om dom drog en grov sticka över magen men det var ju snittet dom gjorde då men kände inte alls att dom drog i magen och innan bebisen ens var helt ute började hon gallskrika, kanonförlossning!!!!!!! Men till barn nummer 1 och till viss del till nr 2 var jag livrädd för snitt också men vid planerade snitt är allt så välplanerat o lugnt!

Det jag tänkte på med mitt inlägg var att påpeka att vid planerade snitt går det oftast lättare och kvinnor som är förlösta med planerat snitt ofta är mindre smärtpåverkade efteråt, vet ej varför men så verkar det vara. Var min tanke iallafall...Man är även mentalt inställd på ett snitt och kanske bara det hjälper? Lycka till iallafall.

Jaha, ursäkta för att man försöker med lite positivt men ska inte besöka denna tråd igen när det finns fullt med trevliga människor här redan