nervös!

Jag skulle nog ha ringt förlossningen, berättat om slemproppen, tidigare prematurt barn och frågat vad dom tyckte, om jag var dig. Det låter kanske som att det inte är omöjligt att dom vill lägga in dig för att försöka stoppa upp det hela lite?

Hoppas bebben håller sig inne lite längre och att det går bra för er!

Det är kanske det det blir. Idag har i alla fall anhöriga hjälpt till, stannade hemma från jobbet för att hjälpa till med dottern så jag kunnat ligga ner. Imorgon stannar maken hemma och på torsdag min mamma. Pratade med BM men fick egentligen ingen respons, hon tror att det är psykiskt - att jag är så nervös för att "den tiden" nu närmar sig att jag inbillar mig. Och ifrågasatte flera gången att det verkligen var slemproppen. Försökte nå specialistmödravården men missade telefontiden så jag försöker igen i morgon bitti. Går inte det vägen så ringer jag förlossningen.
Allt stannar i alla fall upp lite om jag ligger ner och slappnar av, men värken tilltar direkt jag stiger upp. Än så länge ingen mer slempropp.

Ska du verkligen vänta tills i morgon bitti? Inte för att vara sån, men är det så att bebben är på väg, så ju snabbare du kommer in på förlossning och ev avdelning, dessto större chans att de kan stoppa alltihop.

Eller åtminstone få bebisen att stanna kvar lite längre än den skulle gjort annars.

Känner mig väldigt "cool" i kaoset när du säger så där.. =) Nej, allvarligt talat så skulle jag inte göra det om jag kände mig orolig för att det var så pass på gång. Men läget är stabilt just nu så länge jag tar det lugnt. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad de skulle göra om jag skulle ringa in. Tror aldrig att de ger mig bricanyl eftersom de regelbundna värkarna inte håller i sig, nu är de t ex obefintliga. Kunde de ge mig tabletter så jag kunde ta vid behov vore det toppen. Kortison vore ju super, men jag tvivlar starkt på att jag är kandidat för det. tycker det verkar vara så att de är väldigt restriktiva med att ge det om det inte verkligen dragit igång på allvar. Men hoppas kan man ju, det skulle ju göra att man lugnade sig en del. Tror heller inte att de skulle vilja lägga in mig, eftersom de "fysiska bevisen" ännu är så pass få och man hittills aldrig ens nämnt sjukskrivning trots att jag haft så mycket sammandragningar och även regelbundna sådana.

Men vad gör man? Måste ju få någon att lyssna, för jag tänker inte gå så här längre än nödvändigt!

Jag är lite skadad efter lillemans ankomst...

Det är klart att om det känns helt ok och inget händer när du tar det lugnt och vilar/ligger ner så ska du stanna hemma så långt som möjligt.
Utnyttja chansen att ligga på soffan med fjärrkontrollen och punschpralinerna medans mannen får fixa allt. Ta chansen att använda "Ääääääälskling... Kan du hämta xxx åt mig?" För när barnet väl kommer blir det andra bullar...

Ska genast testas, praliner lät gott!! =)

Och jag håller med, jag blev otroligt mycket lugnare av att veta att kortisonet skulle få igång lillens lungor lite snabbare, de sprutorna är inte att förakta.
Någon slags respons tror jag absolut att du skulle från förlossningen, men vilken, det är en bra fråga...

Dom KAN titta på tappen utan att reta den!! Ring och lyssna! Skadar inte!

Praliner är finfin tröst när man inte kan röra på sig så mycket, ihop med en snyftare på dvdn. Fast det är klart, när man är gravid och hormonerna har gatlopp i kroppen så är ju vad som helst på tvn en snyftare, så någon dvd kanske inte behövs?