ni som värkar veta?

Om ni inte har några tydliga problem som tex utebliven eller väldigt oregelbunden mens (upp till en veckas förskjutning räknas inte som oregelbundet), eller om ni har svårt att genomföra samlag pga tex impotens eller svår vestibulit, så måste ni vänta minst ett år innan ni kan söka hjälp. Eller om kvinnan i paret är över 35, då kan man i vissa fall få komma in tidigare.
Det är helt normalt att det tar upp till ett år att bli gravid, och genomsnittet ligger på 7 månader så ni har fortfarande oddsen med er. Jag har för mig att 80% av alla som försöker blir gravida inom 1 år och 90% inom 2 år. Visst är det jobbigt att vänta, men 7 månader är faktiskt ingenting. Bara att kämpa på!

Mäns fertilitet är inte lika beroende av åldern som kvinnans, inte lika tidigt i alla fall. Så hans ålder är oviktig så länge han är under 50...

Jag vet att det känns jobbigt när man är mitt i det, men när man sen har fått fortsätta vänta i 2 år till så förstår man att känslan man hade vid 7 månader inte alls var i närheten av den frustration man känner nu. Var glad för att du inte behöver göra någon utredning än, för det är inte särskilt roligt. Hela den processen består av ännu mera väntande än vad det är när man försöker på egen hand.

Lita på att naturen sköter sig som den ska och ge det ett halvår till! Lycka till!

Vi har hållit på med utredning och behandling i ca 1½ år. Gör ivf (provrörsbefruktning) nu. Man vågar inte hoppas fullt ut längre, det får gå som det går så får vi se om det funkar eller om vi ska hitta en annan väg att gå.

Ja, jag är ju över 30 så du kan ju tänka dig att nästan alla kompisar har barn, många har också både 2 och 3 st vid det här laget. Men försök att inte jämföra dig med kompisarna, det är ju inte för deras skull ni vill ha barn, eller hur?! Deras liv är deras, de har haft tur men er tur kommer förr eller senare, på något sätt.