Skuldkänslor -långt!

Nu har inte jag läst de andra inläggen; men beskrivningen låter som min son, han har genomgått 3 utredningar sen han var 5 år, två EEG-sömntest som visade att han hade epilepsi (frånvaroattacker)
Han har haft epilepsin hela sitt liv och det upptäcktes då han var 8. Och då kunde han ha upp till 200 attacker per dygn och då kunde han "försvinna" varken se eller höra upp till 15 sek per anfall. Tänk vad mycket han missat i skolan. Vi har ju trott att han inte ville lyssna och att han bara struntade i oss. Tänk så mycket man skällt för att han inte "lyssnat" på vad man sagt :(

Han har alltid haft svårt med minnet, han kunde läxan men dagen efter i skolan mindes han inget, helt vanligt för honom...han visste aldrig vad som hänt i skolan eller vad han ätit.

Vi tror att detta delvis berott på att han blivit mobbad sen 6-års och då förträngt dagen. Han har såklart gett igen på mindre barn för det har han ju själv fått uthärda. Har aldrig riktigt kunnat leka med andra då han är omogen för sin ålder. Han sitter helst själv på sitt rum och leker intensivt. Han gör detta fortfarande, han är snart 11. Jag har trott ända sen han var 2 år att det var något speciellt med honom.

Nu äntligen har han kommit i rätt sorts skola och skolform som jobbar utifrån hans behov. Det har tagit oss 6 ½ år att komma dit och vi hoppas innerligt att det inte är försent..

Kontakta någon nu och var envisa och glöm inga detlajer, för de är viktiga..

Som Lyckogrisen skrev så är det små detaljer som finns där som bara är annorlunda helt enkelt. Min son har alltid haft svårt för att sova, när han var 2 fick jag gå med honom ute för att han skulle bli trött och kunna somna. Han var överaktiv sen han började gå, då han aldrig kunde "gå" utan bara sprang.

Eftersom sonen då haft sin epilepsi så var det mycket han inte förstod eftersom han missat massor i sin inlärning.

Sen när han var 6 år så kunde han räkna jättelångt och lära honom att räkna var ingen konst, dessutom kunde han räkna 2,4,6 osv hur enkelt som helst, samma med om han tog 3 emellan.

Han följde med hur bra som helst fram till tvåan, men i trean hade han stannat (han blev kvar i den åldern) och där tog också de andra problemen fart (mobbning, händelser där han blev slagen av klasskamrater).

Han har alltid varit oberäknelig, för man visste aldrig vad som skulle hända, riktigt impulsiv.

Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst som skiljer sig från hans jämnåriga men då skulle listan bli alldeles för lång :(