Jag undrar också om han alltid varit så här eller om det är en reaktion på föräldrarnas separation.
Reaktionerna kan komma långt efteråt och eftersom de har det svårt att uttrycka sina känslor och tankar så kan det ta sig sådana uttryck.
Han är ju i lillpuberteten också och det kan vara extra jobbigt den perioden.
Misstänker du att det är något annat som ligger bakom hans beteende?
Låter lite som det kan vara ett NPF.
Men man ska komma ihåg att det finns barn som uppvisar liknande "symptom" som ADHD/ADD, Asperger/Autism pga att deras föräldrar har separerat.
Fast nu verkar han ha varit sådan här ganska länge...från början liksom.
Asperger och autism kan visa sig från 18-månaders ålder tror jag.
I många avseenden låter han ganska lik min bonus som har Asperger.
Kanske ska ni kolla upp det för det tar lång tid att fastställa diagnos. Kanske behöver han en resurs i skolan och det kan vara svårt att få utan diagnos.
Min bonus har fått diagnos och det går fantastiskt bra i skolan nu. Tränar även på socialt samspel och kommunikation och gör framsteg där också.
Jag tycker inte heller det verkar som han mår speciellt bra.
Barn med Asperger tex. känner sig ofta utanför, oförstådda och kan utveckla både ångest och depression tidigt.
Oavsett vad det kan röra sig om tycker jag att ni ska kontakta BUP så de kan påbörja en utredning.
Det är ju steg 1 mot att han ska kunna få hjälp. Sedan får man vara beredd på att det tar tid.
Ju mer kunskap ni får kring ett ev. funktionshinder, desto bättre kan ni stötta på rätt sätt och veta vilka krav ni kan ställa och på vilket sätt ni bäst kan kommunicera med honom.
Hur tänker pappan kring detta. Ser han också det som du eller blundar han inför det?
Eftersom min bonus har diagnos och vi lever med detta funktionshinder så kan jag tala om att det finns bra dagar och sämre dagar.
Det finns inte en med Asperger/autsim som är den andre lik.
Det varierar från person till person och även från dag till dag.
Vissa dagar märker vi knappt av hennes funktionshinder alls.
Tala gärna om det för din sambo.
Jag menar att det faktiskt är jätteviktigt med en diagnos.
Om man har en diagnos Asperger/autism faller man under LSS (Lagen om Stöd och Service till handikappade) vilket innebär en massa hjälp och resurser som står till förfogande för pojken och ni i hans familj.
Jag vill mena att det faktiskt är föräldrarnas skyldighet att ta tag i detta omgående och kontakta BUP.
Asperger/autism kan aldrig botas men man kan få jättemycket hjälp som gör att pojken får en bra framtid.
Utan hjälp kommer problemen bli större och svårare ju äldre han blir. Och jag lovar er, ni vill inte sitta med en odiagnosticerad tonåring senare som har hamnat helt snett i livet.
De som har NPF kan få det extremt mycket värre i tonåren om de inte har rätt stöd och hjälp.
Utan en diagnos blir det svårt att få hjälpen i tid.
Det är NU han behöver den.
Jag kan även rekommendera en jättebra bok som egentligen är skriven för vuxna som lever i en parrelation med någon som har Asperger Syndrom. Den heter "The other side of Asperger Syndrome". Den belyser olika situationer på ett väldigt bra sätt och man känner även igen sig och sina känslor som man har kring funktionshindret.
Det är min sambos flicka som har fått diagnosen. Det brukar vara ganska annorlunda från person till person men ockå mellan pojkar och flickor.
Vi såg vissa tecken men inte så tydliga, hon hade precis fyllt 5 år. Sedan flaggade Dagis upp för att de också hade märkt att det var något som var annorlunda. De startade ett slags åtgärdsprogram för henne redan på dagis innan utredningen startade.
Utredningen tog lite mer än ett år. Nu har hon precis fyllt 7 och fått både diagnos och läkarutlåtande samt går på habiliteringen. BUP i vår kommun är fantastiska och ger oss så mycket stöd och hjälp.
Hos våran tjej yttrade det sig som att hon var lite sen med talet.
Hon pekade på saker istället för att be om dem.
Svårt att förklara vad hon vill och formulera sig.
Hon gråter nästan varje gång hon måste städa sitt rum.
Det är svårt för henne att organisera sig själv och sin tillvaro.
Hon kan lätt säga att hon inte VILL göra vissa saker vi ber henne om.
Hon har varit aggressiv mot sin mamma (det finns vissa anledningar till det).
Hon vet inte riktigt hur hårt hon kan ta i andra. Tar i för mycket när hon kramas.
Svårt med impulskontroll.
Hon är kan verka lite självcentrerad, lite ego som en 5-åring fast hon är 7 år.
Hon är känslig för höga ljud.
Svårt att veta hur hon ska agera i socialt samspel blir blyg.
Har vissa specialintressen som hon "försvinner" in i.
Svårt att sköta sina toalettbesök
Upplevs som lite "bekväm" tar inte egna initiativ.
Välter hon ut ett glas mjölk så tittar hon bara på det och vi får be henne torka upp.
Å andra sidan är hon blixtrande smart. Hon har inga inlärningsproblem, älskar läxor och siffror.
Kreativ och konstnärlig.
Många barn som har Asperger har ofta det i kombination med tex ADD/ADHD men de kunde inte ställa någon sådan diagnos på henne.
Ibland blir hon överaktiv och ibland blir hon underaktiv men det beror mer på om hon har haft en jobbig dag och hur hon väljer att hantera den stressen det innebär för henne.
Hon har som så många andra barn med NPF lite dåligt självförtroende och ger lätt upp om något verkar jobbigt.
Olika NPF ser ju olika ut och även olika mellan pojkar och flickor. Det kan ju vara en kombination av olika NPF.
Det är inte ovanligt att man har mer än en diagnos.
Det med aggressivitetet låter jättejobbigt.