Hur få en 14 åring att göra läxor???

Nu är jag ju ute på djupt vatten eftersom jag inte har någon tonåring än men hot/straff/belöningar är ju en sorts manipulation. Han är ju rätt stor. Skulle du vilja ha de incitamenten på jobbet. Nej nu får du skärpa dig annars drar jag in delar av din lön... Effektivt ja men skulle man gilla att jobba kvar? Jag försöker inte mucka gräl bara vrida och vända lite på situationen. Har du frågat honom utan förebråelse i rösten hur han ser på det där med läxor egentligen? Lider han av att inte klara proven/ att inte ha gjort läxorna? Har han någon idé om hur han skulle vilja lösa situationen i så fall? Och så tänker jag att har man såna samtal där man verkligen intresserar sig för hans sätt att se på det får man inte vara så målfokuserad att man vill ha ett resultat aav samtalet med ett löfte om att börja göra läxor samma kväll.

Det finns ett kapitel i Jesper Juuls bok "Ditt kompetenta barn" som heter Tonårsfamiljen. Jag tyckte det var jättebra när jag läste det för ett par år sedan. Kommer ju inte ihåg på rak arm vad där stod men kanske kan vara intressant för dig om du gillar att läsa.

Lät jag kantig och förebrående nu? det var verkligen inte avsikten...

Jag menar inte att han ÄR vuxen men han börjar bli ganska stor. Någon gång i ens barns liv kommer man till en punkt där man inte har övertaget på samma sätt som när de är små. När de har "genomskådat" en, synar ens kort. Har man då byggt det hela på mutor och straff kan man stå där utan välfungerande strategier för att nå sitt barn. Det är ju inte orimligt att fråga ett barn (särskilt inte i tonåren) hur de tänker och ser på sin situation och utgå från det. Man måste ju på något sätt möta dem där de är. Självklart menar jag inte att man ska lämna över allt till tonåringen och säga: gör som du vill.
Jämförelsen med en vuxens arbete gjorde jag inte för att jag tycker att det är precis samma sak utan för att jag tror att man kan vinna mycket på att fråga sig hur man själv skulle vilja bli behandlad. Barn är inga ailiens som vaknar vuxna en dag när de fyllt 18. Deras känsloliv fungerar huvudsakligen som vårt (utifrån deras personlighet) men de har mindre livserfarenhet och svårare att bedömma konsekvenser.