Det finns många som tenderar att upphöja sina husdjur så de får samma status som människor eller till och med högre, när husdjuret sedan dör så finns det personer som tar husdjurets bortgång lika hårt eller hårdare än när en nära anhörig eller kompis till dem dör.
Kan sorgen efter ett dött husdjur vara lika stor som efter en nära anhörig eller är det bara personer med svagt psyke som tar husdjurens bortgång så här hårt?
Jag tror att om man sörjer sitt djur lika mycket som man sörjer sin familjemedlem/kompis så har man en jäkligt kass relation till familjemedlemmen/kompisen.
Visst, man kan sörja sitt djur, men att sörja det på samma sätt/lika djupt som en närstående människa känns otroligt avlägset för mig, och jag har varit med om det -min kusin, min bästa barndomskompis och min hund.
Svårt att jämföra sorgen men stannar man i sorgearbetet så behöver man hjälp att ta sig ur det. Jag kan inte jämföra sorgen mellan saknaden av min kompis och om någon av våra katter skulle lämna oss. Det blir fel. Självklart kommer jag sörja de eftersom de är viktiga familjemedlemmar och utan de skulle det bli oerhört tomt och tyst. Däremot är det hemskt att kalla en person psykiskt svagare för den skull. Vi värderar våra husdjur högt och de har alla format olika personligheter medan andra bara "har" husdjur som knappt syns till. Allt beror på hur mycket tid, kärlek och uppmärksamhet man ägnar sina djur. Jag kallar våra katter barn på ett busigt vis men samtidigt. Vi har inga barn än så då har vi automatiskt mer tid för de 
.
jag har ju lite problem med min empati när det gäller människor, men när det gäller djur är den desto högre.. Jag lider nåt hemskt när mina husdjur dött eller när nån häst dött.. När mamma dog så fattade jag inte. Skumt hur det där funkar.
Många höjer sina djur till skyarna. Såg en dokumentär där en kvinna umgicks mer med sina hundar för hon ansåg att de är bra mycket mer ärliga och lojala och vissa gånger är man nästan beredd att hålla med . Det gäller att spola dessa människor men visst får tilliten sig en törn och säkra före det osäkra är just sitt husdjur om såren sitter för djupt.
Det handlar som så många redan sagt om vilken relation man har till djuret eller människan som går bort. Av någon anledning verkar det sticka i ögonen på folk när någon sörjer ett djurs bortgång, men jag ser inte det konstiga i att man sörjer en vän som går bort.
Jag har varit med om båda inom en ganska kort period.
Det finns så många andra saker runtomkring förutom den rena sorgen när en nära anhörig dör. Ens liv kastas omkull och det finns en massa andra tankar förutom sorg som kan plåga en. Skuldkänslor och osäkerhet till exempel. Själva sorgen trängs undan och även om man är ledsen (såklart) så är det för stort för att greppa.
Förhållandet till ett husdjur är mycket mer okomplicerat och det finns därför gott om utrymme för ren sorg.
Självklart var det en värre sak för mig när den anhörige dog, men jag grät mer när katten dog.
finns ingen anledning att mäta sorg överhuvudtaget.
vafrfpr då liksom? man känner det man känner ..
Saknaden efter ett husdjur är mer okomplicerad och kan därför vara lättare att leva ut ordentligt.
Uplevelsen av sorg sitter ju inte i den som är död (människa/djuret) utan i den som upplever sorgen.
Beroende på hur relationen människa-husdjur sett ut så är det klart att en person kan uppleva den som lika stark som om en människa dött. Det finns ju de som har så nära relationer med sina husdjur att de ersätter eller kompletterar andra relationer utan att personen för den sakens skull är knäpp.
Så den enda som kan säga det är ju den som upplever det.
Sorgen är vars och ens egen sak. Ingen kan bestämma hur stor/stark någon annans sorg är eller vad som är "rimligt". Själv har jag haft många husdjur, men har aldrig någonsin sörjt något av dem som jag skulle sörja en nära anhörig.
Däremot kan jag mycket väl sörja mitt djur mer än vad jag sörjer en avlägsen gammelmoster som jag inte känt ordentligt. Det säger dock inte att jag tycker djurets VÄRDE varit större än mosterns; det säger bara att jag inte kände mostern särskilt väl.