Det finns många som tenderar att upphöja sina husdjur så de får samma status som människor eller till och med högre, när husdjuret sedan dör så finns det personer som tar husdjurets bortgång lika hårt eller hårdare än när en nära anhörig eller kompis till dem dör.
Kan sorgen efter ett dött husdjur vara lika stor som efter en nära anhörig eller är det bara personer med svagt psyke som tar husdjurens bortgång så här hårt?
Saknaden efter ett husdjur känns även det givetvis. Men sorgen av en människa är självfallet av en annan mycket djupare dimension.
Klart att jag skulle bli ledsen om en av katterna dog, men inte i närheten av samma plan som om en nära anhörig skulle gå bort!
Eller kan det vara så att det krävs ett visst tänk för att ens komma på tanken att jämföra sorg? Vem sörjer mest, du eller jag? Vem sörjs mest en förälder eller en granne?
Hela frågeställningen är absurd.
Min katt dog för 2 år sedan, jag kan fortfarande bli jätte ledsen för det... och jag tror att jag är ganska tuff och härdad 
Haft djur, vänner och släktingar som dött. För mig är det mer hur nära jag står den som dör som avgör hur mycket jag sörjer än om det är djur eller människa. Ett husdjur som jag levt nära inpå i nästan 10 år sörjer jag ju mer än en släkting jag träffat kanske 2 ggr om året...
Jag har svårt för grejen att gradera och jämföra sorg ö h t.
Men det finns ju de som pga diverse omständigheter, utan att behöva vara psykiskt sjuka för det, har ett djur som livskamrat mer eller mindre. Som saknar familj och nära vänner. Det är väl inte konstigt egentligen om dessa människor sörjer förlusten av detta djur så som vi andra sörjer förlusten av en nära vän t ex.
Sorg är så individuellt.
Jag tycker inte att det går att gradera den eller avgöra vilken typ av sorg som är rättfärdigad eller inte.
Ett husdjur sörjer man. Det gör jag i vartfall eftersom att det har varit en älskad familjemedlem under förhoppningsvis många år.
Den sorgen (i mitt fall) har en annan karaktär än den sorg jag känner vid nära och käras bortgång. Saknaden kan dock vara lika stor i båda fallen.
Att fastna i ett sorgearbete är väl lika tragiskt oavsett om det är sorgen efter ett djur, en anhörig, ett övergrepp eller jobbet man aldrig fick som ältas år efter år. Hur man hanterar sorg är inte en måttstock på hur mycket man sörjer.
negro
Men personen hade ju då fastnat i sorgen, det är inte sunt, oavsett vad man sörjer.
Handlar ju inte om vem eller vilka som står högst eller anses vara mest värd... (som så ofta diskuteras i djurrättsfrågor) Frågan här är vem man står närmst!!! Inte vem som har högst status.. Så har man levt med sin katt i tio år så självklart kan man sörja detta djur precis på samma sätt som om det varit en människa...