ni som mist era föräldrar tidigt
Min pappa dog för 2,5 år sedan och då var jag drygt tjugo. han hade då varit sjuk i många år. Min syster var fjorton o brorsan arton. Det är obegripligt och jag tror aldrig att man kommer fatta att man aldrig mer kommer få träffa eller se honom igen (i af inte i detta livet). jag tror att det påverkar en väldigt mycket som vuxen människa när man varit med om något sådant när man växte upp.
jag tror att det är viktigt att prata med sina barn om sin egen pappa/mamma. Personligen så tycker jag att det var tråkigt att jag aldrig fick veta något om min farfar. han dog oxå när min pappa var ung (19).
Jag tycker det är svårt att fortsätta leva om man inte tror på attt man kommer ses igen. Även om min pappa inte FINNS längre så känner jag ändå ofta att han finns ibland mig och mina anhöriga.
Dompans mamma, jag hade nog krävt att få veta varför han dog. Tycker det är viktigt för dig att få veta det. Annars kommer du ju alltid gå runt och undra.