Mamma dog då jag var liten kvar lämmade jag mina 6 syskon å pappa vi klarade oss (men de var mkt tufft )
nu när jag e mamma sj e saknaden så mkt större mamma sa en gång tänk så många barn barn vi kommer å få nu när första e här finns hon inte längre
Vet inte var gränsen för tidigt går men min pappa dog då jag var 18 år......
tycker oxå saknaden är större sen jag fick barnen.Dom kan gråta över att dom inte fick träffa sin morfar.....
Min mamma dog i cancer för 3 år (2 mars) sedan. Jag var då 25 år men jag räknar det som alldeles för tidigt. Saknaden efter henne känns fortfarande som en stor klump i bröstet och jag tänker på henne hela tiden. Jag har en dotter som var två år när mamma dog (5 idag) och har fått en son efter det. Känns fruktansvärt orättvist att hon inte hann träffa honom och tvärtom...
Min pappa sköt sig när jag var 25, alldeles för tidigt tycker jag. Min mamma närmar sig 70, inte purung längre...hade redan ett barn när pappa gick bort, idag har jag 2. Och vissa dgr känns det asjobbigt! Vet att han inte "ville" dö eg, men han valde att dö, det känns oerhört tungt.
Håller med er att det känns jobbigt att inte barnen fick träffa sin underbara morfar. Den stora fick ju dock det, men hon var bara 6 månader när det hände, så hon kommer ju inte att minnas ngt...
Min pappa dog när han var 48, jag vet att en av hans stora våndor var att han inte skulle få träffa sina barnbarn. Idag skulle han ha haft 5 st totalt och en till snart här, det är ofta jag tänker på hur det skulle ha varit med honom här, tillsammans med mina och mina syskons barn.
Liten Viggo finns nog hos honom tror jag, tänker ofta på min förlorade son som att han är hos sin morfar. Jag vet att min pappa skulle varit helt bestört av sorg efter vår förlust av Viggo, kanske är därför jag är så säker på att han är hos min son.
Min pappa dog när jag var 15 år och det var en jobbig tid i mitt liv.Saknar honom sååå mycket...
Min pappa dog när han var 47 och jag 21, saknaden efter honom är enorm. Han fick tyvärr aldrig se sitt barnbarn som jag vet han hade avgudat...Livet är hårt...
Jag förlorade min pappa när jag var 6 år gammal, han var endast 37 år gammal när han gick bort, det är 20 år sedan i år, dock inte förrän i november.
Jag förstår hur du menar (humma).
Min pappa har missat mkt. Jag fick hans barnbarn för 4 år sedan, jag gifte mig året efter och mkt annat som hänt oss tre barn men han finns ju ändå med...Men att saknaden kan vara så stor.
Min pappa dog när jag var 1,5 år...
Jag vet idag fortfarande inte varför han dog...
Tydligen en familje hemlighet då ingen vill svara på mina frågor...
Min pappa gick bort vid 35-års ålder.
Jag var då 13.
Man lär sig leva med sorgen, men nu när barnbarn nummer ett är på ingång så känns saknaden mycket större..
Min pappa dog för 2,5 år sedan och då var jag drygt tjugo. han hade då varit sjuk i många år. Min syster var fjorton o brorsan arton. Det är obegripligt och jag tror aldrig att man kommer fatta att man aldrig mer kommer få träffa eller se honom igen (i af inte i detta livet). jag tror att det påverkar en väldigt mycket som vuxen människa när man varit med om något sådant när man växte upp.
jag tror att det är viktigt att prata med sina barn om sin egen pappa/mamma. Personligen så tycker jag att det var tråkigt att jag aldrig fick veta något om min farfar. han dog oxå när min pappa var ung (19).
Jag tycker det är svårt att fortsätta leva om man inte tror på attt man kommer ses igen. Även om min pappa inte FINNS längre så känner jag ändå ofta att han finns ibland mig och mina anhöriga.
Dompans mamma, jag hade nog krävt att få veta varför han dog. Tycker det är viktigt för dig att få veta det. Annars kommer du ju alltid gå runt och undra.