Pappor ang. amning

Tvillingfarsa:

jag håller faktiskt med dig där. För mig är också amning i vår väld vi lever i överreklamerad. Innan jag var gravid, innan jag var insatt alls i barnvärlden så tyckte jag inte att amning var en big deal. Jag hade tänkt att pappa också skulle få mata barnet och tänkte pumpa ut eller låta honom mata med ersättning någongång. Så vi båda kunde uppleva mysiga matstunder med våra framtida gemensamma barn. Men då jag blev gravid blev jag intutad hur viktig den är, mycket från familjeliv faktiskt. Plötsligt insåg jag att pappan inte skulle komma få att mata med flaska för jag skulle ju inte strula med den kommande amningen osv. Hade ganska jobbigt första månaderna då min son väl föddes. Han var sugomogen som det heter. Han hade inte en aning om vad han skulle göra för att få ut mat ur mitt bröst.

Men men, då barn nr 2 kom ganska tätt intill var jag ännu sårad över amningen som inte fungerat med första och efter amningstryck etc. Jag var väldigt glad att det fungerade och det fungerade lite väl bra. Sonen ville inte ha nått annat än bröstet och ville ha det bara som tröst och trygghet, han vägrade napp eller att sova lugnt och fint själv under kvällarna. Det var mitt bröst som gällde. Där fick jag helamma i 8 månader och det var från min sida sett inte frivilligt.

Nu, 3 år efter andra barnets födelse känner jag mig mer mogen som förälder och känner att jag har fokus på grejer som för mig känns mer viktiga. Vi har så bra näring i det här landet för våra barn så om de ammar eller inte är inte en katastrof, inget som dödar våra barn och inget som man kan peka finger på i vuxen ålder heller. Man kan inte se att barnen får skador av annan näring än bröstmjölk. Det syns inte på vuxna mänskor om de ammat eller fått ersättning under sitt första levnadsår.

Så ja, nu idag tycker jag att det är överreklamerat. Det är praktiskt och optimalt näringsmässigt sätt om man kan amma under första levnadsåret men efter det ser jag inte att det fyller någon mer funktion. Jag och min man ser på saken på samma sätt så jag skulle inte amma fortsättningsvis i år och dagar. Om barnet skulle vilja så skulle jag avvänja det tror jag nog. För jag känner själv att det finns liksom ingen annan funktion i amningen än näring. Visst, trygghet och värme får ju barnen också förstås men då de inte mer behöver näringen så är det lika tryggt och lika varmt att bara ligga nära i en en kram. Och det är dessutom något som också pappa kan ge. Jag vill inte utveckla ett speciellt band bara mellan mamma och barn i flera år. Det känns inte schysst mot pappan och inte heller mot barnet tycker jag. Samtidigt känner jag att det blir lite incestuöst över det hela. Jag har till och med svårt med tanken på dagen då man skall visa sina söner hur de skall dra ner förhuden och tvätta sig där. Det är något som blir för intimt då barnen börjar bli äldre och förstår lite mer om vad våra olika kroppsdelar är för något.

Så, det här är hur jag funkar och min man. Vi ser amning som näring. Och jag själv anser det tröttsamt att ha ett speciellt barn mellan ett barn och mig. Det andra barnet som ammade i 8 månader och använde mig som snutte är fortfarande efter 3 år mammas pojke. Pappa har inte dugit om jag varit i närheten och sådant vill jag inte nära fram eller riskera mana fram på något sätt. Pappa har ju heller inte tyckt alltid att det känns bra på något sätt då barnet inte vill till honom och mysa. Han har ju känt sig utanför. Så vi vill gärna se att vi båda är lika viktiga för våra barn, ger dem lika mycket närhet och trygghet och att vi båda duger precis lika bra för våra barn. Dels för barnens skull och för vår egna del.

Sen är ju inte alla familjer som vår och ser inte på saken på samma sätt. Men älskar man varann och har fallit för varann och skaffat barn tillsammans brukar man vara ganska så långt på samma sidan av pappret. Så i de familjer där man väljer att amma på det här viset och det funkar för alla så är det väl bara att köra på och inte bry sig om vad resten säger? Precis på det sätt man måste göra om man inte kan amma och ger ersättning. För lyssnar man för mycket på vad andra säger, det är då man får skuldkänslor och känner sig dålig på något sätt.

Men då finns det säkert forskning som visar på att det inte finns ett samband med det där om diabetes heller. För du kan ju aldrig veta när ett barn skulle utvecklat diabetes om inte det ammats om det nu är så att det ammades. Så man väljer ju helt enkelt vad man tror på.

Det jag har som talat emot sådan forskning och varför jag alls tänkte på just det var att min syster fick typ 1 diabetes som den yngsta i Finland vid det tillfället, 11 månader gammal. Och hon ammades.

Så på varje enskilt barn är det ju svårt att se något direkt samband mellan hälsa och amning. Mitt första ammades 2 månader och är frisk som en nötkärna oftast, yngsta är sjuk nästan en gång i månaden och helammades till 8 månaders ålder.

Så som sagt, man väljer vad man tror på. De som fortsätter amma under lång period tror jag helt enkelt inte bara tänkt på att sluta och barnet har heller inte visat att det vill det. Så det blir en slentrianmässig grej. Varför sluta om man inte ser orsak till det?

Nej jag vet inte om det lät som om jag menade att forskningen skulle minska risken för diabetes. I så fall skrev jag fel. Jag förstod helt det du skrivit om forskningen och att den skulle fördröja insjuknandet.

Men, det skulle ju vara väldigt svårt att alls kunna bevisa något sådant. För du kan ju inte veta när en person skulle fått diabetesen om inte den ammats eller om den ammats. Och min syster som fick det som 11 månader är ju ett praktexempel tänkte jag. För dom säger att du inte kan få diabetes som så ung, och ändå ammades min syster. Om hon inte hade ammats hade hon ändå inte kunnat få diabetes ännu tidigare för hon skulle inte egentligen alls kunna fått det då.

Resten kommenterade jag inte för jag ansåg inte att behovet fanns. Som sagt var är det dina personliga åsikter och jag tyckte inte att jag skulle amma längre eller länge pga de saker du tog upp.

Men om jag då får fråga, om det är så att du har funderat på det där med amning. Vilka har dina orsaker varit att forstätta då?
Inte för att jag vill pika nått eller så för var och en gör vad de anser är rätt och funkar i deras familj.

Ja, jag tänkte mest att det var sådan känsla som gjorde att folk ammade längre upp i åldrarna. Tack för svaret

Jag har inte sagt att det är incestuöst i alla fall. För MIG hade det känts så eftersom jag redan har svårt med att t ex under en läkarundersökning dra ner min sons förhud då läkaren ber om det. För jag tycker det är för intima kroppsdelar som man inte bara skall röra på hur som helst då barnet är i en ålder då den kanske förstår lite mer om vilken laddning dessa kroppsdelar kan ha. De får ju lära sig ganska fort på dagis t ex om mystiken bakom snoppar snippor och kvinnobröst.

Så jag ser inte att det ÄR incestuöst då andra ammar länge, men för mig skulle det kännas så och därför kan jag också få en känsla av obehag om jag ser någon amma ett stort barn. För jag drar denna personliga koppling. På samma sätt som jag skulle känna obehag om jag såg någon annan dra ner förhuden på sin son även om det var i läkarsyfte.

Så, jag försöker inte säga att personer som ammar länge har sex i skallen eller något i den stilen. Bara hur jag själv upplever och känner inför sådana situationer.

Helene m Olivia o Sigrid skrev 2008-02-22 22:08:42 följande: