Vad e de som e svenskt-

Ja tekniskt sätt är man väl svensk om man är svensk medborgare..men bara takniskt för enligt många är man svensk om man är blond och blåögd typ. Vad vet jag.Jag är svensk medborgare men jag kallar mig inte svensk.

..fast måste rätta mig själv lite. Nu tror ni nog jag är förvirrad...och då tror ni rätt När jag är med svenskar är jag INTE svensk.När jag är med landsmän och kvinnor så är jag VÄLDIGT svensk.

Fyyy vad tråkigt det är att allt jämt måste in i fack!Svensk är den som svensk vill vara!Men det är ju skittråkigt att "bara" vara svensk! Alla är så mycket mer än det! Vilken tillgång att vara född i jugoslavien, uppvuxen i Kina och bosatt i Sverige. Då har man så mycket mer som man "kan" (kanske språk) och som man kan relatera till! Tufft tycker jag!!Men först och främst är vi alla människor...det är det som förenar oss! Vem bryr sig vad vi "är" i övrigt?? Viktigast är att ha respekt för andra människor och att vara ödmjuk inför sådant som inte är "vi"!!

Det finns en händelse där jag verkligen inte kännt mej som om jag hörde hemma i Sverige fastän hjärnan sa att jag skulle skita i det så sved det i hjärtat... En anhörig till en av våra boende stod med sina syskon ute i vårt kök och när jag kom så la han armen käckt omkring mej och sa högt att - Ja här har vi Micaela Hon har 2 barn med sin svenska pojkvänn Vadå svenska pojkvänn?? Jag var väl lika svensk jag..Så för en gångs skull gav jag svar på tal och svara rätt elakt att Jag är väl lika svensk som du och för det andra är det min man... Då rodna han rätt ordenligt. Och han visste att jag var adopterad för han känner tyvärr mina föräldrar lite och han har varit pastor här ute. Jag möter en hel del sånt på boendet med äldre anhöriga. Precis som om jag inte kan lika mkt bara för jag är mörk och mindre inteligent..En dam frågade till och med en jobbarkompis om jag kunde köra "mamma i rullstolen" och om jag kunde byta blöjor på mamman... Så ibland blir man lite idiotförklarad och det är inte alltid lätt att bara skaka av sig och glömma kommentarerna.

Det är detta jag syftar på.. man säger att alla ska ha lika värde ect men ändå ser vissa ner på en och anser att man e mindre svensk.. Jag förstår det inte... Det känns inombods även om man inte vill låsas om det...

JJag vet inte om det finns mer fördomar ute på en liten ö. I alla fall de äldre har svårt att hålla kommentarerna inombords. Jag är rätt tuff av mej och tar inte åt mej så jätte mkt men när det är ngt jag möter bland anhöriga på jobbet blir det lite jobbigt ibland för trots man vet att man är lika bra som ngn annan som jobbar där och att jag endå har jobbat där i 13 år så får man en släng av dåligt självförtroende och när ngn går bort och en ny flyttar in undrar man alltid hur denna nya anhörig ska vara. Och så ska det inte va tycker jag. De gamla som bor där är underbara. För dem är jag "den lilla söta" och jag är alltid snällast och sååå duktigt för att vara så ung..*S* och egentligen är det ju det viktigaste..att de tycker jag gör ett bra jobb. Men som du säger vietnammamma att man får dåligt bemötande för man är överviktig..det är lika hemskt och lika fel. Kompisen till mej är lite rund och sånt som hon hör och bemötandet mot henne gör att det vrider sig i kroppen på mej.

Personligen spelar det roll inombods. För mina känslor gör det de. Mina föräldrar är inte från indien det är väl kanske i den skillnaden hela grejen ligger.. jag vill inte vara mindre svensk än dem eftersom de är mina föräldrar. Kansek låter detta konsigt. Jag vet att jag inte har ljus hud men titta på hur mångkullturellt Sveriger är idag. För många personer spelar det ingen roll man blir bemött som vem som hälst och då känner jag mig svensk men rätt vad de är dycker någon upp och säger motsattsen. Kanske är det okunskap av mig när jag inte förstår agrument som "stick hem jävla apa".. Jag skulle vilja att någon kunde argumentera för varför de har de åsikterna...