Vad hade du som förälder gjort, om ditt barn mobbades i skolan?

MissLilo

Tänk att det är så vanligt redan när de är så små..behöva bli retade...hemskt!
Jag själv har varit mobbad under hela min skoltid, från ettan till sista året av gymnasiet.
Och jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det...kommer att göra ALLT i min makt för att skydda våra barn från dessa mobbare, som verkligen förstör andras liv

sNART3BARNSMAMMA - Jo precis! Man minns ju hur jobbit dte var, därav sin skyddarinstinkt!

MEn jag gick faktiskt till ungdomsmottagningen och pratade med psykoloen där. Redani gymnasiet, det Hjälpte! Fick ut mig alla jbbiga minnen frn skoltiden. Och kunde gå vidare. Men jag är väldigt misstänksam mot nytt folk tack vare de här 9 åren och överbeskyddnade oxå.

jag med!
överbeskyddande, och misstänksam...tråkigt men så är det tyvärr...gick hos en psykolog på BUP, men tyvärr försent, hade hunnit bli 24år och då var man tvungen att börja betala efter man fyllt 25år, det hade jag inte råd med..så vi hann tyvärr inte så långt i processen, då jag ville prata om min hemska barndom med mamma oxå, jag har en hel del att prata om...

*puff puff*

Javisst han mår jättebra. Sista året har verkligen hänt mycket med hans självförtroende, som tur är för han börjar skolan till hösten. Han är inte rädd för att ta kontakt med nya barn längre, väldigt utåtriktad och social. Det är bara jag som är livrädd för hur det ska gå i skolan, det betyder så himla mycket att man får en bra lärare och att de vuxna som finns på skolan är trygga stabila människor som klarar av att ta ansvaret för att skapa en god arbetsmiljö. Och ärligt, hur många sådana vuxna träffade man när man själv gick i skolan?
Finns alldeles för mycket lärare som aldrig borde ha börjat jobba med barn ute på skolorna. Som är osäkra och inte klarar ta kommando över en barngrupp, som inte förstår hur barn tänker och fungerar eller som inte klarar att leda utan att kränka.
Hur ska man kunna skydda sina barn ifrån det?
Jag jobbade som elevassistent på en lågstadieskola ett år när jag var yngre och jag var tvungen att sluta för jag tyckte många av lärarna behandlade barnen så illa. Väckte för mycket minnen från min egen skoltid. Detta eviga förlöjligande av, hånande, sarkasmen. Barnen beter sig ju bara som alla vuxna omkring dem gör hela tiden.

Skönt o läsa att han mår bra! Ska ha börja "nollan" eller ettan?
Min 6-åring ska börja "nollan" till hösten o jag är lite orolig för honom, han var väldigt sen i språket, gick hos logoped i flera år m.m
Nu har han kommit i stort sett i kapp sig men han sociala förmoga är inte lika utvecklad. Han kan inte läsa av situationer, när kompisarna tycker att det räcker, typ om han vill kramas eller han vill att de ska leka hans lek o de inte vill det, tjatar han eller blir jätte arg. Eller om hans lillebror snart 18mån inte vill kramas mer och skriker ifrån, kan inte han ta det, utan blir ledsen.
Ja, man är ju lite orlig att man inte får bra lärare till honom, nu har han JÄTTEBRA dagisfröknar som verkligen ser honom o hans behov. Sen är man ju orolig att man missar om det händer ngt hemskt på skolan o han inte berättar det hemma..att han blir mobbad och man märker det inte, fast det borde man ju göra eftersom jag själv var mobbad under alla åren.

Min son var också sen i talutvecklingen och går hos logoped. Han var redan lite sen från början och sen när han blev utfryst på dagis så slutade han prata helt. Sen började han inte prata igen förrän han var 4 och fick komma till det nya dagiset, så av naturliga skäl har han inte riktigt kommit ikapp de i hans ålder än, men nu när han har självförtroendet klarar han rätt bra att uttrycka sig ändå trots att ordförrådet är något begränsat.
Han har en sk resursplats på förskolan vilket innebär att han får extra stöd och hjälp med att förstå sociala spelregler å sånt, det kan ju vara lite svårt när man inte har språket. Den förskoleläraren som har huvudansvaret för honom har lovat att ha ett överlämningssamtal med lärarna i den skolan han ska börja, så att de vet vad han har haft problem med tidigare och hur de har arbetat med det. Det är så himla lätt att hamna snett annars när man har svårt att tala för sig själv, och blir man då frustrerad och känner att ingen lyssnar på en så blir man ju lätt bara stämplad som allmänt bråkig och störig av vuxna.
Jag är så rädd att han ska bli missförstådd. Han ska också börja "nollan". Kanske kan nån förskolelärare från erat dagis också ha ett överlämningssamtal. Tror det kan vara en bra idé.

Skilj på att bli reatd och bli mobbad. Det är en enorm skillnad.

Jag skulle tagit upp det med klassläraren och sedan med skolsyster/kurator/rektor (beroende på vem jag haft mest förtroende för) och bett dem skicka ärendet vidare till skolans anti-mobbing-grupp eller skolhälsan.

Om inget hjälpt skulle jag gått vidare till kommunen och BUN för skolan har en skyldighet att hjälpa de som mobbas.

Tycker inte att det är en bra lösning (i de flesta fall) att tala med mobbarens föräldrar. Oftast harde inte insikt i hur deras barn beter sig i skolan utan tror att deras barn är som hemma - en ängel... Men om man känner varandra sedan innan kan man så klart prata. lättare då att de inte känner sig påhoppade och går i försvarsställning.

Vår son var efter i talet pga av att han hade vätska bakom trumhinnorna i båda öronen efter ett antal öroninflammationer.
Vi fick först tid till op när han var 2år, och då hade han ju redan missat en hel del i talet..sen tog det 2-3år innan han riktigt kom i kapp sig och först o främst vågade prata.

Ja, jag ska absolut ta upp detta med överlämningssamtal med hans huvudansvarige fröken innan sommaren. Bra att du skrev om det, jag hade förväntat mig detta rent automatiskt, men det kanske man inte ska göra. De tycker ju att han ligger ungefär där han ska i talet, men att den sociala biten brister...så tack för att du berättade om det!

Lycka till med skolstarten med din pojke!

På vår skola har lärarna i förskoleklassen alltid ett samtal med förskolepersonalen från barnens förskola inför hösten de börjar i "nollan". Sedan har man också ett samtal med föräldrarna under någon av de första veckorna.

Det finns ju så mycket viktigt att ta reda på och reda ut! Skulle bli förvånad om detta inte fanns på alla skolor (som har någorlunda resurser, för det tar ju mycket tid).