Carmen80

Äldre 21 Feb 22:07

530 svar

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Absolut är de olika men de 70% kommer ju från någonstan och läkarna kan ju faktiskt ge en en någerlunda prognos utefter vilka fel man har, ålder osv...Så jo, för många är det lönt att göra detta.

Men för er som gjort det men gått vidare till adoption, har det varit ett självklart val för er alla utan några känlsomässiga hinder på vägen, funderingar och tankar?

Cerdrica skrev 2008-02-21 22:04:27 följande:

Fast statistiken säger ju inget om just DINA chanser att bli gravid med IVF! Det är vad jag vill ha fram. Om 30 par före er misslyckats så har ni ingen garanti att ni klarar det, för att ni faller inom de 70%. Jag har noll koll på siffrorna, jag bryr mig inte. Jag gillade inte oddsen och kan inte riktigt förstå hur man kan hålla på med försök efter försök, med de här siffrorna som morot. Man får gärna göra det för min del men det känns konstigt att man räknar in sig i statistik där förutsättningarna för att lyckas är så olika.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:18

#206

Intressant det su skriver i slutet där.Den hård intesällningen, jag vill inte verka negativt inställd till adoption, det är jag inte.Jag är bara långt ifrån redo att ta det steget att ge upp min dröm och min dröm är att få barn och för mig är det främst att försöka få biologiskt. Vilket det ser ut som vi kommer att få med faktikst :)
Sen de som väljer att adoptera har jag full respekt för och tycker det är skitbra , men det är också viktigt att man är där mentalt, för det är ju inte så självklart för alla.Har inte övervägt det ens men det kanske kommer den tiden man överväger det, vem vet..?Mn kan ju inte at förgivet att alla lättvindigt kommer över att man inte kan få biobarn och går vidare, tror man ska vara noga med sina känslor i en sån situation.

Angla skrev 2008-02-21 22:09:00 följande:

Du har så rätt i första delen ang olika förutsättning och att man ej egentligen bör nämna statestik i sammanhanget. Jag var ung mycket ung då vi började med IVF, vi hade ett kännt och relativt enkelt fel (från början) så utifrån statestiken jag då läste så borde vi ha lyckats få 5-6 barn nu på de försök vi har gjort. Många oförklarligt barnlösa har dock ofta något fel som läkarna inte kan hitta med dagens kunskap. Få par är egentligen oförklarligt barnlösa.Jag och min man valde att göra många IVF trots dåliga odds enl statestik precis som vi idag har valt att adoptera trots dålig framtid enl statestik Trots detta är vi ännu gifta, unga och pigga.Inte ens panka för många IVF försök kan man överklaga och få ett nytt för Intressant att lika många är hårt negativa till IVF utan erfarenhet som det finns individer som är hårt negativa till adoption utan erfarenhet.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:29

#213

Det sär som sagt jättebra att ni har haft det känslomässigt lätt men långt ifrån alla rycker på axlarna och säger nu adopterar vi, om man fått reda på att man inte kan få barn?
Ni är som sagt inbitna i detta, drömt om att göra detta men vägen är kanske inte så enkel för alla, det är som sagt inte självklart med adoption för alla och det var ju lite det tråden handlade om...
Varför man backade och inte riktigt tog steget att adoptera, varför osv...Vad skälen var och jag tror att det är en stor förlustkänsla hos många av att inte kunna få barn, att man vill vara gravid, at vara med från början osv...Sen är det inget påhopp mot de som valt att adoptera, känns lite som ni beömter med attack emellanåt faktiskt..

Vietnammamma skrev 2008-02-21 22:20:17 följande:

Ja, vi valde adoption som förstahandsval och jag vet många som också gjort det men visst är det så att många försöker med ivf innan adoption blir ett alternativ. Jag tror dock inte att de flesta vill ha biologiska barn till vilket pris som helst, faktiskt inte. Däremot är det mer naturligt att försöka sängvägen än pappersvägen så att säga. Det där med sorg tror jag inte alla känner heller. Sorg över vad? Man får ju barn och barnen är oavsett om man adopterar dem eller föder dem lika mycket våra egna barn så jag ser inte riktigt vad det är som man borde sörja? Att de inte är lik mig sörjer jag som sagt inte, varför skulle jag göra det? Har aldrig drömt om att få en kopia av mig själv och det är ju inte säkert att barnet hade varit lik just mig, kanske bara makens drag, skulle jag sörja det då? Eller att jag inte fått vara gravid? Har aldrig drömt om att vara gravid utan jag har bara drömt om att bli mamma och få barn. För oss var det bara ett jaha, vi har försökt i ett år men inte blivit gravida, då får vi barn genom adoption istället Så jag kan verkligen säga att jag inte har sörjt att vi inte får biobarn utan bara glatt mig åt att vi får barn.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:34

#215

Fast jag förstr inte ert eviga prat om att det är konstigt att ta ett steg till adoption?
Det steget ligger längre ifån mig än att skaffa barn biologiskt och så är det för många människor, det gör inte dem till dåliga föräldrar eller människor för det.Vill man ha biologislka abrn så vill man och anledningen behöver inte vara att man vill ha något att spela sig i.Och ja, var är det som är så otänkbart att vilja ha biologiska barn?

Cerdrica skrev 2008-02-21 22:26:37 följande:

Fniss, jag kände att jaja, vi hade utr i kärlek så vi har säkert otur i det här, det här vill jag INTE chansa på. Sedan hade vi tur i adoption och fick världens underbaraste unge så det är ju inte så konstigt att vi inte känner den där sorgen folk pratar om. Jag tycker absolut att man ska ta tid på sig när det gäller sådant här om det inte känns 100%-igt rätt. Och då menar jag både IVF och adoption. Jag tycker att jag "ofta" läser om tjejer som inte vill fortsätta med IVF men gör det för att deras partner inte är redo att adoptera (det finns säkert det motsatta också). Jag tycker det är lika illa att göra IVF när man inte riktigt vill som att adoptera. Om man alltid längtat efter att vara gravid förstår jag att det är svårare att släppa det men ändå, graviditeten är ju en liten milimeter av föräldraskapet i det stora hela. Det är barn vi alla vill ha liksom. Det är väl så jag tänker när jag inte riktigt förstår varför man inte kan tänka sig adoptera.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:37

#217

Så man har issues för man inte vill adoptera eller inte är redo att at det steget, isf får du ju ge dig.

Cerdrica skrev 2008-02-21 22:33:12 följande:

Nej, inte otänkbart men för mig oförståbart. Faktiskt. Då är det väl inte barn man vill ha liksom? Inte leva MED barn. Utan man vill ha något man har vissa förväntningar på. Och tänk om det stackars barnet inte är likt dig och din partner på enda punkt (är själv inte lik mina föräldrar trots att jag är deras biologiska dotter). Och tänk om du föder ett barn och det sker en förväxling på bb? Jag tror att majoriteten av oss älskar det barn vi får, hur det än kommer till oss, vems gener det än bär. Och de som inte gör det har andra issues som gör att de inte är kapabla att älska ett barn, inget barn.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:38

#220

OT, jag vet men du säger heeela tiden attdet är fel siffror läare, forskare, fert.kliniker kommer med.Vad grundar du det på?Och vilka rapporter stödjer ditt uttalande eller är det baserat på egna erfarenheter?

Namaste72 skrev 2008-02-21 22:36:00 följande:

Angla: Var det mig du riktade dig till? Klart man kan ha åsikter om sånt man inte har erfarenhet av, känslomässiga åsikter. Och ja, jag tycker det är viktigt med statistik, speciellt när den används felaktigt eftersom det i längden sprider myter om som i det här fallet chansen att lyckas med IVF.Jag vet att ni gått igenom en massa IVF och det beklagar jag.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:39

#222

OT, jag vet men du säger heeela tiden attdet är fel siffror läkare, forskare, fert.kliniker kommer med.Vad grundar du det på?Och vilka rapporter stödjer ditt uttalande eller är det baserat på egna erfarenheter?

Namaste72 skrev 2008-02-21 22:36:00 följande:

Angla: Var det mig du riktade dig till? Klart man kan ha åsikter om sånt man inte har erfarenhet av, känslomässiga åsikter. Och ja, jag tycker det är viktigt med statistik, speciellt när den används felaktigt eftersom det i längden sprider myter om som i det här fallet chansen att lyckas med IVF.Jag vet att ni gått igenom en massa IVF och det beklagar jag.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:40

#225

Men du respekterar inte att man försker få biobarn ist för att adoptera?

Cerdrica skrev 2008-02-21 22:37:30 följande:

Se mitt svar ovan. Jag respekterar att en del hellre är barnlösa en adopterar. Men jag förstår det inte.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:44

#228

Ja, nu säger jag inte det bara till dig men till er som tycks tro den enda anledningen att skaffa biobarn är att ha någo at spegla sig i och det låter inte som en munter männsika som skriver så, som sagt, det är riktat till er som befinner sig i diskussionen och som tror att adoption är ett natruligt val för alla...och dessutom pratar nedlåtande till ivf, som många får barn med...Man kan ju oå tänka på de männskor som håller på med ivf, det är inte så lätt och bekvämt, de rör sig i dessa trådarna med och kankse tycker det är lite jobbigt när man klankar ner på det som ni faktiskt gör, utan att ens provat det dessutom....

Vietnammamma skrev 2008-02-21 22:39:11 följande:

Jag bemöter inte dina inlägg som en attack, jag bara svarar på dina frågor som du ställer. Var har jag skrivit eller fördömt de som provar IVF före adoption? Jag har aldrig påstått att de flesta känner som vi gjorde, vi är själva adopterade och det gjorde att vårt val att välja bort IVF så mycket lättare eftersom vi är insatta i vad det kan innebära att adoptera barn. Jag tror också att de flesta som adopterar har provat IVF och eller kanske haft en sorg mer eller mindre över att det inte blir biologiska barn innan de beslutar sig för att adoptera.

Carmen80

Äldre 21 Feb 22:47

#230

Det är det jag menade, att man känner den sorg, bearbetar den och går vidare.Det tror jag är en viktig faktor och att man nte bara rusar på...Baran för man är redo för barn naturlig väg betyder inte det att man är redo för ivf...och går inte det betyder det inte att man är redo att gå vidare till adoption...

Angla skrev 2008-02-21 22:38:08 följande:

Jag tror ytterst få känner sorg då man gjort valet att adoptera och gör man det så måste man söka hjälp. Jag kännde sorg då vi inte blev gravida. Jag kände sorg då vi inte lyckades med IVF (med glädje då vi lyckades). Och jag kommer absolut sörja om vi (peppar peppar) inte får/kan adoptera i slutändan. Ja visst är det svårt ibland att inte förstå varför andra inte vill göra samma val när man själv kan se att det i slutändan ger det som "önskas". Jag tror som jag sagt tidigare att många ser IVF i ursprungsläget som en snabbare och billigare väg, få räknar ju med att göra fler än 3-5 försök. Och jag kan förstå den tanken. Men jag också förstå hur många ser det med facit i handen att adoptionen i slutändan kanske blev både snabbare och billigare.Vissa gillar det säkra andra gillar att chansa Ja vad vet jag ...

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

INNEHÅLL