mammatillvictor

Äldre 12 Feb 15:08

530 svar

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Angla skrev 2008-02-12 13:48:36 följande:

IVF kostar om du gör det privat men du får många, många försök för samma summa som det kostar att adoptera. För 100 000 får du ca 3 försök inkl frysisar.

Fast det är ju mindre chans att det verkligen blir barn för dessa 100 000 kr än om man lägger 100 000 kr på en adoption. När man betalat in så stor summa pengar till organisationen har man fått sitt medgivande och chansen att man verkligen får barn är ju betydligt större när man betalar in denna avg för adoption.

mammatillvictor

Äldre 12 Feb 15:10

#34

Thalis skrev 2008-02-12 14:06:03 följande:

Du är så klok!!!Jag har flera vänner som fortfarande håller på IVF och jag kan inte dömma ut deras beslut,eftersom det är just deras beslut! Man kan inte tvinga folk att känna något de inte är redo för!

Exakt! man ska absolut inte döma ut andra för att de gör samma val som vi gör! Känner man inte att adoption känns rätt för vissa så ska man inte adoptera. Svårare än så är det inte.

mammatillvictor

Äldre 12 Feb 16:33

#38

Cerdrica skrev 2008-02-12 15:58:23 följande:

Jag tycker argumentet att det kostar mycket att adoptera är konstigt. Jag kan förstå att man väljer att göra sina gratisförsök, helt klart men det är ju verkligen ett lotteri att göra det privat. Ja, adoption kostar men då får man ju barn (det finns undantag men de är faktiskt få), det är inget man vet att man får för de 100 000 man lägger ner på IVF. Återigen (aom jag skrev i förra tråden), jag tycker inte det är fel att göra det men för mig låter det märklilgt att man tycker att adoption är dyrt om man gör IVF privat. Risken är ju att man gör ett antal IVF och sedan inte har råd att adoptera.Jag har förstått genom diskussioner bland bekanta och bekantas bekanta att många tror att man älskar ett biologiskt barn mer. Eller snarare DE tror att DE inte skulle kunna älska ett adopterat barn som ett biologiskt. En tjej jag pratade med sa att hon inte tvivlade på att jag älskade min son lika mycket som om jag hade fått ett biologiskt barn men hon och hennes man tvivlade/var rädda att de inte skulle göra det.Jag har också uppfattat det som att män i allamänhet tar längre tid på sig för att bli redo för adoption. Och kanske är det då fler män som inte vill adotpera? Ingen aning men jag har mött rätt många som sagt att deras man behövde fundera lite innan de kunde gå vidare till adoption. Jag visste direkt efter att jag inte blev gravid efter ett år att jag ville adoptera. Min man kände ingen adopterad vuxen och han behövde lite betänktid och mer info. Idag är vi båda glada att det inte blev biobarn för då hade vi inte fått vår son. inser ju att vi hade tänkt det omvända om vi hade fått ett biologiskt barn men vi har båda svårt att tro att vi fått ett så vackert barn om det varit vårt biologiska, hahaha.

Håller helt med, lite det jag menade med det jag skrev ovan. Förstår heller inte hur man kan lägga ned så mycket pengar på något så ovisst som ivf, gratisförsöken visst. Hahaha, nä, vi hade inte fått en så söt och underbar son om vi fått honom biologiskt! hahaha, bra skrivet!

mammatillvictor

Äldre 12 Feb 18:49

#49

inoka skrev 2008-02-12 18:28:14 följande:

Bebbe made in italy: Det är säkert massa som tror att vi adopterade har självmordsbenägna tankar ungefär dygnet runt. MEN i alla fall enligt mej beror det mkt på hur adoptivföräldrarna är i sitt sätt. Jag kan bara se till mej själv och mina föräldrar..de har svarat på alla frågor som jag haft om mitt ursprung. Nu har alla inte den möjligheten men vi har varit tbx flera gånger i landet och jag har växt upp i ett kärleksfullt hem. Adopterar man ett barn så får man räkna med att frågorna kommer upp om deras bakgrund och det gäller att kunna svara så bra man kan..mer kan man inte göra. Det ska alltid vara så hysteriskt allt när det kommer till adoptivbarn, Vi tar livet av oss, vi har svårt att lära oss det svenska språket och blabla Så är det inte..även om det finns adoptivbarn som tar livet av sig så finns det likväl "hemmagjorda" barn som tar livet av sig med. Så att inte våga adoptera för en sån sak är synd!

Kunde inte ha skrivit bättre själv

mammatillvictor

Äldre 12 Feb 19:59

#61

Wasabi skrev 2008-02-12 18:50:48 följande:

IVF kostar för 2 försök 29 000...sen kan man få flera embryon till frysen. Utöver dom två försöken kostar varje återinfört fryst embryo ca 10 000...Men till saken..att adoptera är en helt annan sak än att vilja ha egna barn. Att adoptera borde inte vara självklart bara för dom som inte kan få barn, utan om man brinner för att hjälpa barn i världen så gäller ju det även dom som kan få barn på egen han. Att adoptera tar LÅNG tid, och är i mitt tycke ett större ansvar, då man måste ta ställning till många olika saker.Adopterar man ett barn från ett annat land där man ser annorlunda ut, så får man inse att barnet kanske upplever sig annorlunda som större, och kanske vill söka sina rötter och en tillhörighet där man kännser sig mer hemma (innan man inser att man kanske redan var hemma hos adoptivföräldrarna). Är barnet äldre så flyttar man det från en kultur den är van vid, till ett helt nytt land, med massor av kulturchockar, och nytt språk. Tar man ett spädbarn, hur har mamman levt när hon bar på barnet? Man måste liksom inse att barnet haft ett liv innan mig! Då tycker jag, att jag som adoptivförälder har ett ansvar gentemot barnet att dokumentera så mycket jag bara kan, för att kunna svara på dom frågor som eventuellt kan komma längre fram.Med ett eget barn så slipper man alla dom eventuella problem som kan uppstå. men visst det behöver ju inte bli så, men det finns ju en risk.Känner flera adopterade med olika utgång.ex.En kände sig alltid särbehandlad och trodde det berodde på att hon var adopterad, medans jag aldirg förstod vad hon menade, för jag tyckte jag hade samma problem hemma med mina föräldrar.Två som sökt sina rötter, men trivs perfekt hos sina adoptivföräldrar.Jag som har en sjukdom får heller inte adoptera, och är du över 40 så får du inte adoptera bebisar, inte får du adoptera om du är arbetslös.Själv skulle jag gärna adoptera, vilket jag sagt redan innan jag visste att jag skulle få svårt med egna. Det handlade om mitt egna ställningstagande till världen. Min sambo har alltid sagt blankt nej, och jag förstår honom också, för den möjligheten har aldrig intresserat honom.Så är det hos oss =)

För det första, vår adopterade barn är våra egna barn. För det andra att adoptera ett barn för att man ska rädda världen är INTE rätt anledning till att adoptera! Det är av helt egoistiska skäl som vi adopterar, vi vill ha BARN, EGNA barn, för att adoptera handlar om att ta upp som sin EGEN. Nu ser vår son ut som vårt ev biologiska barn hade sett ut eftersom min man är asiat han också. Men det spelar ingen roll om de inte hade varit lika varandra utseendemässigt. Jag är själv väldigt olik mina föräldrar som adopterat mig men jag är väldigt lik min pappa på många sätt i gester, hur vi pratar och uttrycker oss.

Visst ska man vara medveten om att när man adopterar ett barn så är det ett barn som varit med om separationer,kanske flera. Men om man adopterar ett barn för att man vill rädda världen så är det stor risk att barnet kommer känna tacksamhetsskuld gentemot föräldrarna och det är fruktansvärt. Alla barn borde få ha föräldrar som verkligen älskar dem för det dom är, för att föräldrarna vill ha barn så har de adopterat. Inte av någon annan anledning.

mammatillvictor

Äldre 12 Feb 20:50

#70

Eller så kan det var som i vårt fall att man inte vet någonting. Det självklart jättetråkigt, hade hellre velat veta så klarat men det är inget som skrämmer oss som föräldrar, vi dokumenterade massvis och förhoppningsvis accepterar sonen detta och nöjer sig med alla kort, videofilmer från hans stad, barnhemmet, personalen etc. Jag har heller inte någon vetskap om varför jag adopterades bort, varför jag föddes för tidigt osv, vilka ärftliga sjukdomar jag har (börjar klarna nu eftersom jag har fått några allvarliga sjukdomar som oftast är ärtliga) och jag har klarat mig alldeles utmärkt genom livet hittills. Det beror till 100% att mina föräldrar hanterat detta på det sätt som de gjort och älskat mig obegränsat trots fel och brister och sett mig som sitt barn, inte adoptivbarn.

Och vi planerar självklart att åka på återresa med sonen OM han vill det.

mammatillvictor

Äldre 13 Feb 09:00

#89

Angla skrev 2008-02-12 22:07:10 följande:

Jo visst lär det vara så att få struntar i barn nr 2 pga rädsla för att inte kunna älska. Jag menade mer att rädsla för att inte kunna älska är inte konstigt att man har ibland. Men det beror ju sen på vad man gör av rädslan.Ang IVF och dyrt så lyckas de flesta på 2-3 försök och då får de flesta två gratis försök och har ma ndå enbart betalt för ett försök själv så handlar det ju inte om mycket pengar. De som gör många försök gör ofta 4-5 och inte ens där tycker jag det handlar om mycket pengar. Att man gör fler försök än så tror jag kan bero på envishet eller också att man inte har något annat alternativ. Men man kan få fler försök gratis än det som är sagt från början.

Tycker det är konstigt, den information vi fick om ivf på sahlgrenska är att 30% av de som gör ivf lyckas, hur det vara nästan alla som provar?

maritmedm skrev 2008-02-13 08:47:15 följande:

Jo, men känns inte heller allt för kul att skuldsätta sig... vill ge det nya barnet en så bra start som möjligt. Men blir det så att vi beslutar oss för en adoption så får det ekonomiska lösa sig och bli som det blir. Vore sjukt härligt att få ett barn till

Det är naturligtvis inte roligt att skuldsätta sig oavsett vad det är man gör för dessa pengar men många tvekar inte att skuldsätta sig för flera hundra tusentals kronor för att te x köpa en ny volvo eller andra saker och tycker då att det är konstigt att vi tar lån som täcker en del av adoptionskostnaden. Som jag ser det är det mer meningsfullt att få barn. ...Om man nu ska diskutera värdet i saker man tar lån för te x. Nu menar jag inte att det är fel att ta ett billån, de flesta gör ju det, inkl vi själva men just att kunna låna till en sak utan att reflektera och sedan tycka det är konstigt att vi tog lite lån för att få råd att adoptera.....

mammatillvictor

Äldre 13 Feb 09:07

#91

bebbe made in italy skrev 2008-02-12 22:08:32 följande:

Jag undrar ju bara om ni som adopterat först prövat att få biologiska barn? För om ni hade fått det kanske ni inte hade adopterat. Har har läst att någon här i tråden både har biologiska och adoptivbarn så frågan gäller då inte dig. Men om man nu tycker detta med att folk vill ha"en mini kopia av sig själv" och ifrågasätter om graviditeten äe aå viktig så förstår jag inte varför ens första hands val inte var adoption, det låter lite dubbelt i mina öron. Folk kämpar med att bli gravida och som sista utväg är det adoption som gäller, vad säger det då? jo att man hellre hade fått en minikopia av sig själv om man hade fått välja. ja inte vet jag men det är ju så budskapet blir....

Ja, vi hade sex utan att skydda oss under en tid och det blev inga barn. När vi gick på kontroller för att se om man kunde förklara varför det inte blev så stod det mellan att prova IVF eller annan medicinsk hjälp för att det KANSKE skulle gå. När jag frågade om det fanns någon garanti för att det skulle bli barn genom te x IVF fick jag veta att 30% lyckades och det var väldigt dåliga odds tyckte vi. Dessutom kändes det helt fel för oss att ta till medicinsk hjälp (provade ägglossningstabletter men pga svåra biverkningar slutade vi med dem) som IVF för att det var inte själva befruktandet eller graviditeten som var viktigt för oss, vi ville bli en familj, få barn. Och jag hävdar fortfarande att adoption är större chans till att det verkligen blir barn, särskilt efter man gjort hemutredningen och blivit godkänd. Och självklart spelade det in att vi själva är adopterade. För oss kändes det mer naturligt att få barn genom adoption än om jag blivit gravid då våra föräldrar aldrig heller varit gravida men har erfarenhet av att adoptera barn x flera. För oss var aldrig adoption en sista utväg, IVF hade blivit en sista utväg om jag te x hade fått cancer (har en tumörsjukdom) som gjort att vi inte kunnat adoptera. Hade jag blivit gravid spontant hade vi både adopterat och fått biologiska barn då jag alltid velat adoptera eftersom jag är adopterad själv.

mammatillvictor

Äldre 13 Feb 09:54

#106

emcjoh skrev 2008-02-13 09:49:25 följande:

Inte bara kostnaderna har gått upp, penningvärdet förändras ständigt o. har säkert gjort att det blivit dyrare. Förr sade man ju att rika adopterar o. fattiga tar fosterbarn, vi får hoppas att det inte behöver bli så igen.

Man behöver inte vara särskilt rik för att adoptera, har man inte möjlighet att spara ihop till adoptionskostnaden så får man låna, men självklart är det samma regler som gäller för alla banker att man inte får ha för mycket krediter, prickar i registret osv. Vi är inte rika på något sätt men hade inga problem att få låna pengar, det handlar mer om att man har en stabil ekonomi, inte ekonomiskt oberoende. Förr var det kanske så att de som tjänade mer adopterade men så är det definitivt inte idag. För oss som inte är rika utan vanliga arbetare med hyfsad inkomst handlar det om att prioritera och spara och låna till en viss del av kostnaden.

mammatillvictor

Äldre 13 Feb 11:08

#128

bebbe made in italy skrev 2008-02-13 10:15:06 följande:

Nä jag passar inte som adoptivförälder det vet jag. Jag skulle aldrig våga ta steget då jag är livrädd att jag inte skulle älska barnet lika mkt och jag skulle vara bitter hela mitt liv om jag inte kunde få biologiska barn, jag tackar min lyckliga stjärna att jag kan det! Men man hjälper ju dock ett barn ur fattidom eller något annat, banret hade nog hellre varit hos sin biologiska mamma i sin naturliga miljlö om det fick välja. Nu har ju barnet inga valmöjligheter då föräldrarna adopeterar bort banret av olika anledningar och då är det ju tur att det finns människor som vill ta emot dessa barn...

man adopterar för att man vill ha barn, precis som du vill ha biologiska barn, det är ingen skillnad. Vi som adopterar gör det inte för att rädda världen, rädda ett barn från fattigdom och misär, om vi vill rädda ett barn från detta sätter vi in en summa pengar till någon hjälporganisation, då adopterar man inte. Att barnet skulle välja att vara med sin biologiska mamma är inte alls så säkert, te x så visste inte vår son vad en mamma var när vi fick honom för han har aldrig haft någon, han lämnades vid födseln och har sedan dess bott på barnhem. Om vi skulle fråga honom när han blir större (är bara 16 mån nu) om han hellre velat bo med sin biologiska mamma som födde honom eller hos oss så tror jag knappast att han skulle säga sin biologiska mamma eftersom han har föräldrar här som älskar honom. Självklart vore det optimala att inga barn behövde adopteras bort, att det inte fanns fattigdom i något land eller lagar och regler som säger att man inte kan ha mer än ett barn osv, det hade ju varit det bästa. Men nu ser inte världen ut så och att just vår son får det bättre hos oss än på barnhemmet är en bonus, inte en anledning till att vi ville adoptera honom, han kom till oss för att vi ville ha barn och han behövde föräldrar. Jag kan säga att jag aldrig skulle kunna älska ett biologiskt barn mer än vad jag älskar vår adopterade son, hade jag ett biologiskt barn också hade jag haft två barn som jag älskade för det dom är, inte efter varifrån de kom.

Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

INNEHÅLL