Varför kan jag inte glädjas????

Ts

Jag förstår exakt hur du menar

Jag och min sambo har förssökt i 3år nu i januari 2008..

jag höll på att gråta tårarna ur mig när min sambos morfar hastigt lämnade oss, första och sista gången jag fick se honom den julen, samma dag som min sambos bror och hans NYA tjej sa att dem väntade barn, en hel chock la sig över svärmors lägenhet..
alla var tysta och halvt glada, ja satt bara och stirrade på sambons brors flickvän, ja fick inte fram ett enda knyst, ja bara kände dra åt helvete, ja kände hur tårarna började tränga sig på mer och mer, ja fick panik när folk omkring hela tiden pratade om lyckan osv, 2.a månaden hörde jag, ja gick med hunden ut på balkongen och min lika gråt färdiga men härdade sambo förstog ingenting, att hunden ville gå ut igen fast han redan hade varit det precis, ja kunde knappt få med honom ut, vi fattade ingenting..
mest ett hugg mot magen för min del, det enda ja hade i huvet var, få missfall..
ja vet dömmande och dumt, men i den situationen var jag svartsjuk, dem skulle få nåt jag och sambon kämpar längre för... ja menar hallå orättvist..

tiden gick och april kom, (då min mormor fyllt år innan) dog min sambos morfar, helt sådär, han hann bli 80år, hann inte mormor bli, konstigt nog det där..
sorgen bröt ut, inte mer att tänka på... vi får lägenhet här vi bor nu, men fanns bara en skit fin trea, som vi genast blev kära i, planerade redan innan vi fick beskedet att vi fick den, perfekt slipper flytta när vi väl får barn, det rummet till barnet..

Vi flyttade efter att sambon blev fabror till en liten saga, söt tjej..
Ja försökte att hantera sorgen köpte massor av kläder till ungen...
Men har inte träffat henne mer än en gång och snabbt hos svärmor när saga och hennes mamma vart där, när saga var någon månad gammal...

Ja vet inte varför de inte blivit fler gånger, men ändå... så kom omgången igen..
NU fick vi förra året igen veta på jualafton tillomed tror jag att sambons andra bror, 30åringen väntade barn med 17åriga nya flickvännen, hm samma som förra julen..
förvirrad förtvivlad tvingar jag i julmaten med ett falskt leende på läpparna, sambons hopp släcktes på nytt och hörde hans förtvivlan i halsen, du pappa, hm kan inte tro det..
seda kläcker hans andre bror (sagas pappa) att dem väntar nummer 2...

jag kunde inte mer än att försöka spela med denna julafton..
ja försökte så got det var att hålla modet uppe...
jag försökte vara snäll men var inte kontaktbar...

gick som en zombi och kunde inte ens se på sambons brors tjej, som kommer nästan varenda dag med saga till svärmor, vi bor precis här på samma kvarter, men svärmor förstår inte att detta vi går igenom är smärtsamt, att ja inte alltid ha lust att klampa in om saga och hennes gravida mamma och pappan är där lyckliga och skit...

ja orkar knappt me vardagen som den går förbi...
är inne på andra kuren pergotime, blev ägglosning förra gången men inget barn..
hoppas på denna gången, men hoppet är inte så stor del i mitt liv mera...

krama om dig vännen, finns om du någon gång behöver prata
ps förlåt att ja tog upp 100 sidor på din tråd

Jo specielt när hon som betydde så mkt för mig, dog 6 dagar innan jul.
Mina halv syskon (deras bio farmor) tillät mig inte att gå på hennes begravning, dem har alltid varit så hela mitt och lilla systers liv, men d tyckte ja var droppen..
vart deppig sedan dess, dem vägra tala om vart hennes gravsten är heller...

Ja specielt när svärmor sa till mig och sambon för 3år sedan att vi skulle sätta fart, så hon fick barnbarn innan hon dör, hon har ju barnbarnet hon vela ha nu, snart 3st..
ändå fortsätter hon gnälla över att hon inte komme få se det sista barnbarnet, hennes älsta son ska få snart, suckar gör man fan hur blir hon när man väl är gravid ig..

ush beklagar sorgen

Min mamma kämpade 6år ca, med stora syster (endometrios) och deras pappa hade slöa simmare och för få, iaf så blev hon gravid, men när hon försökte i 4år med nr 2, fick hon som du inget foster, det hade slutat växa och doktorn kunde inte förklara vad det var, han kunde inte ge henne ett bra svar, men hon krävde bara ett sannerligt svar..

sedan fick hon min andra syster, när hon träffade min pappa sa det bara pang
hehehe ja älskar att säga så änniu mindre att tänka det..

styrke kramar till dig med, vr inte menningen ta upp plats i din tråd :-s
dem flesta bruka tycka man är trög som ska skriva sin historia med..
men tänkte de kan vara lite tröst iaf...
krama om

near

samma som mitt liv såg ut i början
verkligen inget roligt när det händer så..
min sambos bror väntar sitt andra barn nu snart 1år mellan barnen knappt... det känns kan jag säga..
vill inte ens närma mig henne..
hans andre bror och hans tjej väntade barn numemr 1 men tydligen får mf hela tiden,verka vara nåt skumt, men orka inte bry mig mera... som dig man vill bara gräva ner sig..

krama om