Varför kan jag inte glädjas????

Tack för era kramar. De kan verkligen behövas ibland.
Idag känns det bättre men det går upp och ner hela tiden. Nu är jag redo för nya tag igen. Den 29/2 ska jag börja spraya inför vårat första IVF försök.
Det ska bli jätte spännande och jag hoppas att det går vägen. Men samtidigt så känns det ju självklart lite pirrigt, tänk om det inte funkar.
PS Jag missunnar självklart ingen annan att få känna lyckan av en liten men ibland så önskar jag bara att saker och ting inte skulle vara så komplicerade. Och jag tycker ibland att det är jobbigt att se gravida magar när jag inget hellre vill än att själv få vara gravid. Jag är ju så himla redo DS

Tack så mycket Majken1
Såg att ni också hade genomgått IVF. Hur har det gått för er?
Håller tummarna för att ni snart får en liten också.
Kram

Det känns så skönt att få stöttning av fler som har varit i liknande situationer. Det känns alltid lättare att gå vidare när man vet att det finns fler som jag och att jag inte är helt onormal.
Hoppas att alla vi som inte har plussat än får en underbar vår och att det blir en lyckans vår med många plus.
Till er som har plussat önskar jag lycka till med magen och det blivande lilla knytet.

Skrattigtjej: Jag lider verkligen med dig. På jul vill man ju vara glad och umgås med nära och kära men det är inte lätt när längtan efter något som känns ouppnåeligt är så stor.
Jag fick ett ma i december-07, skulle bara göra ett u-ljud för att få se det lilla knytet, men där fanns inget levande, så 18/12 gjorde jag en skrapning. Så jag vet vad det innebär att "låtsas vara glad på jul"
Hoppas att allt går bra för dig och att det blir ett litet pyre snart. Styrkrkramar till deig också.
Känns alltid skönt att dela sin smärta med någon, och det brukar kännas lite lättare efter att man har fått skriva av sig.