Varför just jag?

När vi hade gjort vårt första IVF-försök i höstas sa den privata kliniken nej till ett försök till eftersom jag snart skulle fylla 43 år. Det som kändes jobbigast var att vi själva inte fick avgöra om vi skulle försöka igen eller inte. Vi gjorde sedan ett försök till, utomlands, men det är en ännu större psykisk påfrestning att behöva resa iväg till ett annat land för den här typen av behandling - det tyckte i alla fall vi. Nu funderar vi på ÄD utomlands - men det är ett svårt steg att ta, av många skäl.

Jag har en liten mössa, en tröja och ett par små velourbyxor som jag gjorde i syslöjden då jag var 14 år. De ligger inlindade i silkespapper och väntar.... När jag blev gravid första gången hann jag köpa några små bomullströjor innan mitt MF i v. 9. Nu köper jag inget mer förrän jag plussar och når v. 16 (om det någonsin händer).

Ja, det finns solskenshistorier!

England är väldigt dyrt -  85.000:- för en ÄD. Om vi hade outsinliga resurser skullle det vara något lättare att göra våra val. Våra två IVF-försök har redan kostat oss närmare 75.000:-. Jag har bott i England (och har ett prospekt från en bra klinik) och där tyckte de att jag var nästan för gammal för IVF redan för 1,5 år sedan (då vi flyttade därifrån). "Tyvärr" blev jag gravid just då - annars hade vi nog gjort ett försök redan i England.

Tack för dina tummar! Grattis till boken!