Varför just jag?

Det är den eviga frågan man ställer sig ibland "Varför jag?" "Varför vi?" "Vad har vi gjort för fel?" "Hade vi kunnat göra något annorlunda?"
Rätt läkare är A och O för att känna att saker händer. De finns där ute. Var sjukskriven en period tidigare och det var samma då. Fick slåss för min rätt att få hjälp och den kom.
Med envishet når man långt. Jag läser mycket i trådar om nolltolerans till allt. Inte dricka den där kaffekoppen extra, inte ta en cigarett till tröst. Handen på hjärtat; Jag gör det ibland och jag tror inte att det påverkar hela slutresultatet. Är det något jag vägrar göra så är det att ge upp allt på vägen till barn. Jag vill känna att jag lever under tiden och inte ger upp allt på vägen. Ibland är det svårt att hålla tag i sig själv, men man lyckas. Man håller tag i allt positivt man har runt omkring sig, blundar för vagnar och sätter upp ett skydd för att klara sig på vägen.

Härligt att du skriver och läser här och ger stöd utifrån er situation

Tack!

Faktiskt - vad skönt att inte bara jag känner så här som ni gör. Jag är så trött på att inte kunna glädjas åt andra som får barn utan bara känner denna avundsjuka. Jag kan inte komma ifrån det. Det känns som om allt drabbar mig och min närhet, sjukdomar, död och en massa elände. Det var så länge sen det hände något riktigt bra. Inte ens barn kan vi få. Ska snart äntligen få börja med IVF. Jag borde vara tacksam för det men surar ändå när jag sitter här bland mina jobba-kompisar som sitter här med sina magar och myser och blir ompysslade. Skönt att skriva av sig. Högg nyss med en smörkniv i bregottasken! Det dummaste jag har gjort är väl ändå att jag redan har köpt en (begagnad) barnvagn som är väl gömd i förrådet. Pucko mej! Det känns ju inte lättare att se den stå där utan att jag kan använda den. Ha det bra alla ni andra//Draken

Kan jag "stötta" gör jag det mer än gärna!

Kram

Ramona

Skönt kunna avslöja sina hemligheter lite... Jag har oxå köpt lite kläder och ett paket nappar! Och grejer till mina barnvagnar... (wierdo) Men jag kan inte låta bli, hoppas ju innerst inne att det blir vår tur nån #¤* gång. Bara jobbigt att inte kunna visa det för nån kompis. Ingen annan jag känner har köpt massa grejer innan de blivit gravida. Jag känner mig verkligen så knäpp. Och måste hålla alla problem hemliga, för min man tycker det är så genant att inte kunna göra oss med barn. Det blir mycket man måste hålla inom sig förutom all annan skit man bär med sig genom/från livet.

Jodå, tack så länge! Mvh Tröttis

I förmiddags drömde jag om att gå på affären och köpa ett par små, små sockar. I eftermiddags fick jag mens. Min fjärde IVF-resa är över.

När vi hade gjort vårt första IVF-försök i höstas sa den privata kliniken nej till ett försök till eftersom jag snart skulle fylla 43 år. Det som kändes jobbigast var att vi själva inte fick avgöra om vi skulle försöka igen eller inte. Vi gjorde sedan ett försök till, utomlands, men det är en ännu större psykisk påfrestning att behöva resa iväg till ett annat land för den här typen av behandling - det tyckte i alla fall vi. Nu funderar vi på ÄD utomlands - men det är ett svårt steg att ta, av många skäl.

Jag har en liten mössa, en tröja och ett par små velourbyxor som jag gjorde i syslöjden då jag var 14 år. De ligger inlindade i silkespapper och väntar.... När jag blev gravid första gången hann jag köpa några små bomullströjor innan mitt MF i v. 9. Nu köper jag inget mer förrän jag plussar och når v. 16 (om det någonsin händer).

Ja, det finns solskenshistorier!

England är väldigt dyrt -  85.000:- för en ÄD. Om vi hade outsinliga resurser skullle det vara något lättare att göra våra val. Våra två IVF-försök har redan kostat oss närmare 75.000:-. Jag har bott i England (och har ett prospekt från en bra klinik) och där tyckte de att jag var nästan för gammal för IVF redan för 1,5 år sedan (då vi flyttade därifrån). "Tyvärr" blev jag gravid just då - annars hade vi nog gjort ett försök redan i England.

Tack för dina tummar! Grattis till boken!