Varför just jag?
Hur många gånger ställde jag mig den frågan? Jag vet faktiskt inte!
Det enda jag vet är, att det finns inget svar på den frågan. Ett tag anklagade jag mig själv. Jag rökte! Det måste vara problemet! I nästa sekund kom jag på, att i de flesta U-länder, finns inte mat, rent vatten, svält och fattigdom, men gravida, det blir kvinnorna, trots de outhärdligt rådande förhållanden. Varför då?
Jag var ledsen, förbannad, och näst intill hatisk ibland, när jag, speciellt om våren, konfronterades med alla dessa gravida magar, mammor med barnvagnar och barn som precis fått börja leka i sandlådan. Jag trodde jag skulle gå under! Men det finns en sak som räddade mig. Det var min envishet! Jag har alltid varit hysteriskt envis! Visst, det är inte bara av godo! Men i mitt fall var det definitivt av godo.
För jag kämpade som en tokig för att få rätten till IVF. Och jag och min sambo fick möjligheten att prova. Friskt vågat, hälften vunnit, eller hur? Så till dig som läser det här: Kämpa på! Inte träffat en bra läkare? Byt ut honom/henne! Var inte rädd för att ställa krav! Du har rätten på din sida!
Lycka till
Ramona Fransson