Varför just jag?

Det är den eviga frågan man ställer sig ibland "Varför jag?" "Varför vi?" "Vad har vi gjort för fel?" "Hade vi kunnat göra något annorlunda?"
Rätt läkare är A och O för att känna att saker händer. De finns där ute. Var sjukskriven en period tidigare och det var samma då. Fick slåss för min rätt att få hjälp och den kom.
Med envishet når man långt. Jag läser mycket i trådar om nolltolerans till allt. Inte dricka den där kaffekoppen extra, inte ta en cigarett till tröst. Handen på hjärtat; Jag gör det ibland och jag tror inte att det påverkar hela slutresultatet. Är det något jag vägrar göra så är det att ge upp allt på vägen till barn. Jag vill känna att jag lever under tiden och inte ger upp allt på vägen. Ibland är det svårt att hålla tag i sig själv, men man lyckas. Man håller tag i allt positivt man har runt omkring sig, blundar för vagnar och sätter upp ett skydd för att klara sig på vägen.

Härligt att du skriver och läser här och ger stöd utifrån er situation

Tack!