Flytta hemifrån?

ett problem som kan komma upp är att så länge som du går i gymnasiet är dina föräldrar försörjningsskyldiga för dig. Detta är något de flesta kommuner håller stenhårt på och hänvisar direkt till det i fall då en tonåring vill flytta hemifrån.
Om detta argument kommer upp är det bra att vara påläst om lagar och regler så jag föreslår att du läser Socialjänstlagen för att kunna argumentera för din sak.

sant men inte om de pga tex psykisk ohälsa måste flytta genom ungdomsavdelningen på soc. min son har gjort det o nu betalar jag o pappan underhåll till kommunen o sonen får socbidrag

Jag såg att det kan handla om psykisk ohälsa och därför rekommenderar jag fortfarande att du läser SoL. I lagen finns det paragrafer som behandlar de olika faktorer som kan hjälpa dig att få chansen att flytta till eget boende. Det är alltd bra att vara påläst kring de lagar man kan behöva samt att det som flera andra skriver ser olika ut i olika kommuner, en del beviljar vissa saker lättare än andra osv.

Ok, då är jag med dej :)

Har just varit in på socialens hemsida. När dom pratar om "ungdomsboende"..är det nåt man MÅSTE bo på? eller kan man välja en vanlig lägenhet själv att bo i? bara att dom betalar den...?

min son har bott på ett ungdomsboende o det gjorde han en period o sen fick han egen lägenhet så det är nog oftast så att man bor där ett tag o sen slussas ut

Hej TS. Jag är 18 år och ska flytta hemmifrån nu till sommaren. Jag har en relativt osäker inkomst, vissa månader kan jag få 1500 och andra 6000. Jobbet har jag inte haft alls länge och det var min mor som tipsade mig om hemtjänsten. DÄr brukar det alltid behövas timmvikarier. Så du kan prova att ringa till olika äldreomsorgs ställen med hemtjänst och söka vikarietjänst. Du kan även kolla med förskolor och liknande. Spara undan en buffert i fall du inte har råd med hyran vissa månader och fixa någon som kan gå i borgen för dig. Jag tror inte det finns någon hyresvärd som skriver kontrakt med en person utan fast arbete.

tack för dom orden! ska tänka vidare på saken

Gör det.. det kan vara snart om du ställer dig i bostadskö nu om du inte gjort det ännu. Och när du flyttar så får du bostadsbidrag om du söker det. Eller ja, nästan alla under 25 får bostadsbidrag om de söker

Hej!

Jag är 17 år gammal och fyller 18 år om ca 2 månader. Jag klara verkligen inte av att bo hemma längre! Dels för att jag veklgen inte känner att jag har ngn frihet alls. Jag fyller snart 18 år och lever med mamma och syskon. Jag får i stort sätt inte vara ute när det blir mörkt. Får i stort sätt inte gå hem till mina vänner utan att värdens bråk ska uppstå, kan inte vara ngnstans utan att hon ringer och börjar skrika på mig.. det enda hon gör nu för tiden.. Jag känner inte att jag har ngn frihet alls! Och jag orkar inte mer, jag har försökt prata med min mamma hur många gånger som helst men det hjälper alldrig. Hon säger att sålänge jag bor under hennes tak så är det hennes regler som gäller. Min respons till det är att antingen så får du släppa det och föröka sammarbete aller så kommer det att sluta med att jag flyttar hemifrån vilket gör saken enu värre. Jag dricker i stort sätt inte, går inte på droger, är ingen rebel. Jag vill bara ha rätt tlll att må bra och det känner jag inte att jag gör nu. Pengar är också ett problem.. går på gymnasiet och får 200 kr per månad utöver 200 kr som går till mobilen. Jag vill flytta heifrån men vågar inte ta första steget och vet inte heller hur det fungerar? Hur ska jag klara av att gå ut gymnasiet och samtidigt försörja mig själ och en lägenhet?

Uppskattar verkligen svar..

Om du flyttar hemifrån kommer du garanterat inte ha mer pengar än nu, om du inte får ett bra jobb. Kanske kan du börja jobba nu när du bor hemma så får du mer pengar. Det handlar väl om att du måste göra något själv om vill ha pengar, lasta inte över det på din mamma, hon gör nog så gott hon kan. Ang detta med att hon inte vill att du är ute, jag förstår att det är jobbigt för dig. Samtidigt förstår jag din mamma för det är verkligen ett helvete att sitta hemma och vara orolig, givetvis bör hon ge dig mera frihet, men kanske du kan sätta dig ner när du inte ska gå ut utan ta och prata med henne vid ett "lugnt" tillfälle, och berätta precis som du känner, att du faktiskt känner att du vill flytta just pga att du inte får någon frihet och att ni kan komma överens om att du ringer innan du kommer hem så hon vet att du är på G hem, eller något liknande. Jag har själv suttit i denna situation fast som mamma, jag önskar mitt barn hade pratat mig till rätta och verkligen förklarat. Jag trodde jag som vuxen visste bäst och gjorde allt av omtanke och ska erkänna, av kontrollbehov. Men det är för att man älskar sitt barn så mycket det är inte för att vara dum. Jag hoppas verkligen ni kan komma fram till något vettigt.

Det är så jävla lätt för de som inte vet hur det känns att säga ''sitt ner o prata med de vid ett lugnt tillfälle'', aså grejen är att det är svårt att sitta  o prata med någon som är psykisk sjuk vid ett ''lugnt tillfälle'' därför att även om tillfället är lugnt, blir tillfället inte lugnt längre när man försöker få de att förstå. Det är exakt samma sak med min mamma, jag ville sova över hos en tjejkompis, och det slutade med att jag skar mina handleder för att få hennes tillåtelse och uppmärksamhet. DET ÄR INGEN MÄNNISKA SOM KAN ÄGA EN ANNAN MÄNNISKA förstår ni det? Inte ens en förälder!. Så tjejen som är utsatt för samma situation som jag,:

Du lever bara en gång, så slösa inte bort din tid med sjuka föräldrar som tar sin ilska ut på dig pga hur de haft det i sin barndom. Om du inte vill va en liknande förälder självklart.

Om man litar på vem man är, så spelar inget annat roll. Jag kan ha världens skydd och ändå bli mördad idag, det är ingen som garanterar att jag inte ska bli skadad eller mördad eller våldtagen. Ska jag leva med den här rädslan i resten av mitt liv pga hur världen ser ut? Nå jag är ingen schizofren och tänker inte bli det heller!

Låt bli att ge råd om situationer som du inte känner till.

Mvh En trött tonårs tjej.