Brev från bio.föräldrars arbetsgivare

Collibri: Tack för dit svar.
Jag har haft en bra kontakt med mina föräldrar på en lagom nivå.
Men så är min bio.bror soldat och krigar just nu uppe i jaffna och det kan ha gjort att de kännt som om jag övergivit dem med..jag vet inte. Just nu vill jag bara släppa kontakten helt men det känns samtidigt som jag förlorar en bit som jag gärna vill ha.
Men det är så svårt att sätta ord på känslorna som kom upp i det där brevet.
Mina adoptivföräldrar har alltid stått bakom mej i mitt letande och även då jag träffa dem.
Jag hade aldrig letat efter dem utan att de tyckt de var ok. För mig är ju inte bio.föräldrarna mina föräldrar..om du förstår va jag menar
Det här brevet vet de däremot inget om för de är bortresta så jag får berätta när de kommer hem.

Fru hemlig: Hon skrev mkt inf om min bror som jag redan visste och hon visste mkt om min familj här hemma så överlag kändes det rätt obehagligt. Men jag har skrivit så många brev nu, det ena värre än det andra och jag skickar dem inte så det slutar väl med att hon inte får ngt svar av mej. Samtidigt som jag vill att hon ska veta att man inte skriver så till ngn man inte känner.. åh det är jätte svårt!!!

Ethi: Precis...De gav ju bort mej när jag var 1 månad gammal.
Det enda jag gjorde var att leta reda på dem igen för jag ville träffa dem.
Jag försöker att tänka som ni säger och jag tror väl att jag inerst inne gör det men det både gör en ledsen och arg att ngn kan säga att man har skyldigheter för ngt man inte har.
Lite som min bror skrev för länge sen att jag skulle hjälpa honom bygga upp sitt hus för jag hade råd nu när jag hade fått ett nytt liv.

Thalis : Tack *L* Nä jag har undrat det med...  Men jag har lugnat ner mej lite efter jag skrev inlägget för det har varit skönt med lite stöd i att jag gör rätt. Man känner sig lite elak som funderar på att bryta kontakten...

Fru hemlig: Nja mina bioföräldrar bodde en tid i colombo när tsunamin kom och slog bort deras hus. Efter det flyttade de upp längre in i landet där min bror bodde och även en morbror som var engelskelärare. Han har hjälpt dem fram till nu att översätta breven jag skrivit till dem och det har fungerat jätte bra. Men så tyvärr har han dött för en tid sedan och jag tror att de efter min bror flyttade till jaffna inte fick ngn hjälp att skriva breven gick till denna kvinnan.
Men det är som du säger..de förstår nog inte att alla band vi har är avskurna iom adoptionen. Och det är svårt att förklara hur jag känner det eftersom jag inte vill såra mina bio.föräldrar.
Men  jag kommer låta det gå ett bra tag innan jag skriver till dem med...så kanske det blåser över. Även om förnuftet säger att man inte ska ta åt sig och skita i det säger hjärtat en annan sak för man vill ju gärna hjälpa dem som min bror då med huset men hur skulle jag kunna ge han så mkt pengar? Min förklaring att jag oxå hade hus,familj och barn osv gick inte hem direkt.

Fru hemlig : Jag har turen att ha en vän till vår familj som är född i srilanka men träffa en tjej härifrån ön för länge sen och gifte sig med henne. Han jobbar i srilanka 3 månader per år genom sida men kommer hem nästa månad. Han brukar jag få råd av och även haft hjälp när vi letade efter dem. Men jag har även en vädligt bra familj som stöttar mej  så det ska bli skönt när mor och far kommer hem nästa vecka efter 6 veckor hos min bror i thailand.
Man är lite pappas flicka..inte så lite heller. Spelar nog ingen roll hur gamal man blir.
Så jag får väl fundera över hur jag ska berätta om brevet eller om jag ska göra det.
Tack igen för dit stöd!
*kram*

Meimei: Jag vet ju inte om ngt annat liv än det jag har här eftersom jag bara var 1 månad gamal när jag kom. Men jag har mina tvivel på om det är mina bioföräldrar som verkligen säger det kvinnan skriver eller om det är kvinnan som skriver mer vad hon tror..lite snurrigt hoppas du förstod *L* i alla fall så ska jag bara låta saken bero ett tag nu.
Men som den innan skrev att de kulturella skillnaderna är annorlunda det är jag så väl medveten om men även att man inte ska ta för lätt på det och tro att de nästan är lite "dumma" och obildade. Jag har levt en längre tid i indien länderna är väldigt lika i sitt tänkande och just adoptioner är de fullt medvetna om vad som gäller. Men jag kan ngnstans inom mej förstå varför de så gärna vill ha kontakten med mej. Kan tänka mej att jag kännt likadant om jag adopterat bort min lilla och hon helt plötsligt tog kontakt. För dem är jag ju deras dotter. 
Skratta gott åt det sista du skrev

Bara säga tack igen för alla som svarat..
Det värmer att så många kommer med bra tips och jag inser att jag inte är helt kall som jag kände mej när jag fick brevet eftersom jag fick dåligt samvete för inte skrivit.